Advokaten 1
Gästkrönika GästkRöNiköR ElisABEt FuRA Politik oc
h juridik ännu en gång eller Europadomstolen under attack när david caMeron steg upp i talarstolen i Europarådets parlamentariska församling härom veckan var förväntningarna enorma. Plenisalen var för ovanlighetens skull full, åskådarläktarna likaså. Storbritannien, som sedan november 2011 innehar det roterande ordförandeskapet, har inte gjort någon hemlighet av sitt missnöje med vad man uppfattar som Europadomstolens ökande inflytande och tendens att lägga sig i interna förhållanden. Detta har lett till ett demokratiskt underskott enligt konservativa krafter i Camerons parti, som menar att det bästa vore att Storbritannien lämnar Europarådet (och Europakonventionen) helt och hållet. Kritiken går också ut på att det är domstolens fel att målbalansen har vuxit till över 150 000 ärenden. Att reformera domstolen är högsta prioritet har den brittiska regeringen deklarerat och i tidningarna har vi läst att Cameron ska se till att ”vingklippa” domstolen en gång för alla. Nu var det dags för Cameron att visa att han var karl för sin hatt och kunde sätta Europadomstolen på plats. Kritiken i brittiska media mot några domar har varit högljudd och aggressiv, ofta baserad på halvsanningar och i några fall på direkta felaktigheter. Dagen före Camerons tal hade domstolens president Nic Bratza, britt även han, i en skarpt formulerad artikel i The Independent försökt att lägga till rätta några av de värsta missförstånden. Med ett ordval som för alla oss som känner Nic ter sig förvånansvärt direkt gav han luft åt sin besvikelse och frustration: ”It is particularly unfortunate that a single judgment of the court on a case relating to UK prisoners’ voting rights, which was delivered in 2005 and has still not been implemented, has been used as the springboard for a sustained attack on the court and has led to repeated calls for the granting of powers of Parliament to override judgments of the court against the UK, and even for the withdrawal of the UK from the convention.” sÅ hur var anFörandet som premiärminister Cameron levererade på sin väg till toppmötet i Davos? Inte så svavel22 osande som några hade hoppats och andra befarat utan tvärtom ganska nyanserat – åtminstone som ett första intryck och efter en ytlig analys, men skärskådar man talet i detalj blir bilden tyvärr mindre positiv. Enligt Cameron visar domstolens praxis från senare tid att manöverutrymmet för den inhemske lagstiftaren och domaren minskat vilket lett till att alltfler ifrågasätter domstolen. Även om en del av detta missnöje beror på missförstånd så beror annat på befogad demokratisk ångest (”credible democratic anxiety”) som i fallet med rösträtt för interner. Ett annat problemområde rör utvisningsmålen där terroristbekämpning kan krocka med tortyrförbudet. Stater kan hamna i ett läge där det varken går att lagföra, frihetsberöva eller deportera en farlig individ. ”Hur skall vi kunna upprätthålla säkerheten för våra medborgare då?” frågade Cameron retoriskt. Vi måste gemensamt finna en lösning på detta annars riskerar mänskliga rättigheter att uppfattas som något ont i stället för något gott. sÅ viLka skarpa FörsLag kom Cameron med? Proceduren för att vaska fram goda domarkandidater till Strasbourg måste förbättras. Subsidiaritetsprincipen måste förstärkas. Principen måste vara att i alla fall där det är möjligt skall det slutliga beslutet fattas på nationell nivå. Ett filter borde läggas in för att stoppa dessa onödiga mål i Europadomstolen. Europarådets generalsekreterare Torbjörn Jagland framhöll i en kommentar att det är gott och väl men att det behövs ytterligare diskussion för att bestämma hur ett stärkt skydd av subsidiariteten skall genomföras i praktiken. Ett filter kan vara effektivt men det får inte införas på bekostnad av individens ”access to justice”. Staterna måste bli bättre på att respektera konventionen och på att implementera domar när de fällts, allt i syfte att frigöra resurser för att domstolen skall kunna ta sig an de alvarliga klagomålen. För att illustrera hur domstolen framgångsrikt använt sig Advokaten Nr 2 • 2012