Advokaten 1
Aktuellt emil heijne – en legendarisk advokat adv
okat Magnus ullman berättar om emil heijne, framstående advokat, konstsamlare och slalompionjär. Emil Heijne var en av Sveriges ledande advokater från 1920talet och fram till sin död 1948. Han ägnade sig främst åt affärsjuridiken men hade i likhet med dåtida advokater även en bredare praktik. Han åtog sig boutredningar, arvskiften och skiljemannauppdrag, men var framför allt en mycket skicklig processadvokat. Han fick tidigt många och stora klienter, och med tanke på sin inriktning och sitt höga arbetstempo fick han tidigt stora inkomster som han satsade dels på en stor 10rumsvåning vid Karlaplan och dels i en villa i Saltsjöbaden, Strandpromenaden 20, i dag Saltsjöpromenaden 20. Han investerade stora summor i konst och antikviteter och båda hans bostäder var fyllda med dyrbarheter som han började köpa redan på 1920talet, en tid då många samlare på grund av depressionen kom på obestånd. Även under den så kallade Kreugerkraschen i början av 1930talet gjorde Emil Heijne betydande konstinköp av kända mästare och till låga priser. Dåtidens låga skatter gjorde det möjligt att genom eget arbete skapa sig en förmögenhet. Emil Heijne är ett bevis på detta. Det kan synas märkligt att han hade dessa två bostäder, i all synnerhet som han redan i början på 1920talet skilde sig och dessutom förlorade ett av sina två barn genom en svår sjukdom. Saltsjöbadsvillan använde han under helger, dels för rekreation och dels för att kunna umgås med sonen Lennart, men inte minst för att umgås med sina många vänner bland författare, konstnärer och andra personer inom kulturlivet, varav många bodde i Saltsjöbaden. Exempelvis var han nära vän med Anders Österling och Hjalmar Gullberg och ordnade varje år en middag för årets Nobelpristagare i litteratur! Saltsjöbadsborna Olle Hjortzberg och Filip Månsson var också nära umgängesvänner med Emil Heijne. Han lät också bygga en större motoryacht som låg förtöjd vid boj i Hotellviken. Senare köpte han en Herlinkryssare. bLand eMiL heiJnes klienter kan nämnas Torsten Kreuger och dennes bolag och tidningar, Josef Anér (Turitzkoncernen med varuhuset EPA), familjen Aronowitsch (Bukowskis Auktioner), ett antal förmögna Stockholmsfamiljer liksom ett antal bruksägarsläkter i landet. Enligt Emil Heijnes många biträdande jurister var han att betrakta som en arbetsnarkoman men hade ändå alltid tid att undervisa och instruera sina unga medarbetare. Emil Heij ne drev sin advokatfirma som ensam ägare och skaffade aldrig någon kompanjon. Emil Heijne med damsällskap vid hans Horch cabriolet under tidigt 1930-tal. uppdragen Åt ”tidningskungen” Torsten Kreuger var mycket omfattande och många gånger komplicerade, men Emil Heijne var mycket kunnig, påläst och initiativrik, han var ständigt tillgänglig och fick snabbt avtal, PM och protokoll ur händerna, vilket passade särskilt Torsten Kreuger. Det har i den så kallade Kreugerlitteraturen och även i advokatsammanhang diskuterats varför Emil Heijne inte företrädde Torsten Kreuger i den för honom så förödande Högbroforsprocessen. En välvillig tolkning är att Emil Heijne inte var någon brottmålsadvokat. En annan tolkning kan vara att namnet Kreuger genom Ivar Kreugers frånfälle och Kreugerkoncernens kollaps, medförande att tiotusentals svenskar blev utblottade och arbetslösa och att Sverige detroniserades internationellt, vid denna tid var så pestsmittat att det kan ha påverkat även Emil Heijne. Han kunde nämligen löpa risk att bli av med många av sina klienter för det fall han åtog sig en Kreugersak. Den mest sannolika förklaringen är dock att han avböjde uppdraget eftersom han i så fall nödgats samarbeta med advokaten Eliel Löfgren, som långt senare be38 fanns ha varit jävig för uppdraget! Om Torsten Kreuger haft Emil Heijne i Högbroforsprocessen hade han sannolikt klarat sig, framhåller bland annat hans sonson med samma namn, som i många år varit verksam som advokat i Stockholm. Eftersom bara Emil Heijne själv och Torsten Kreuger kan besvara denna fråga och båda sedan länge är ur tiden måste frågan lämnas öppen. Emil Heijne hade en omfattande representation. Den kände affärsmannen Josef Anér har lämnat följande skildring: ”I sitt vackra hem vid Karlaplan, prytt med antika möbler, konst och böcker var han en utomordentlig värd. Vid ett lika utomordentligt bord, även om han naturligtvis var ganska nonchalant och det oftast hände att värden var den som kom sist. Han gjorde det på något sätt med övermänniskans rätt, med dens rätt som fyllde varje stund av arbetsdagen med högt kvalificerat arbete och som därför också kanske omedvetet krävde en viss hänsyn till just denna hans ställning och livsstil. Jag märkte heller aldrig att gästerna förargades över detta en smula självsvåldiga beteende. Den enda gång jag faktiskt erinrar mig att han själv kom först och tog emot gästerna i salongen, det var en middag då hedersgästen var talmannen Nilsson.” i eMiL heiJnes heM på Karlaplan och på Saltsjöpromenaden hade han ofta middagar med en blandning av framstående personer inom kultur och näringslivet, många av dem boende i Saltsjöbaden. Emil Heijne föredrog ett gästantal om åtta personer, av två Advokaten Nr 2 • 2012