AMES 1
KRÖNIKA ATT HA EN HÅLLBAR AFFÄR TEXT: HENRIK HESL
YK FOTO: CRELLE Många har nu fått anledning att fundera på det vi kallar affärsmässig hållbarhet och kring sårbarhet vid oväntade förändringar. Även om Cronaviruset på så många sätt är en väldigt extrem situation tror jag den kommer kunna användas som erfarenhet för framtiden. Vi vet att det lönar sig att ofta se på hur vi löser kundens verkliga behov, vara lyhörda och snabbt klara ställa om ifall vi börjar missa målet. Vi vet hur viktigt det är med flexibilitet och omställningsförmåga och att det är den som reagerar bäst på förändring som kommer överleva i längden. I veckan hade jag ett bra samtal med min mentor, mitt bollplank, kring tre frågor om att kunna hjälpa kunder i kris • Vad är det viktigaste jag nu kan göra för kunden? • Hur stor är min affärsmässiga uthållighet när kunderna inte längre kan betala för uppdrag? • Klarar jag en verklig omställning om efterfrågan förändras radikalt? Mitt möte inledes med konstaterandet att flera av mina kunder, redan i mitten av mars, meddelat att de ville skjuta på alla mina uppdrag eftersom deras egna kunder dragit öronen åt sig. Framtiden blev snabbt extremt osäker och väldigt lite blev som planerat. En speciell situation som jag verkligen inte kunde relatera till. Saker gick med hög fart in i en affärsmässig stiltje. Jag var inte förberedd. För vem trodde för ett kvartal sedan, att en global smittspridning skulle komma och kunde hota Sveriges ekonomi på riktigt och kanske leda till stor arbetslöshet? Inte jag iallafall. Jag fick ett annat exempel häromdagen genom en kollega. Hon brann verkligen för det hon gjorde och sålde till alldeles nyss, helt utan problem, sina uppdrag. Hennes främsta framgångsfaktor var ett stort engagemang och det förtroende hon lyckades skapa i kontakten med andra. Hon var dedikerad och kunderna ville arbeta med henne eftersom de fick energi och inspiration. Tyvärr tog det bara 48 timmar att gå från ”massor av kunder” till ”inga uppdrag alls”. Alla beställningar blev inställda på ”obestämd tid” när viruset var ett faktum. Det kändes som att alla hennes tjänster helt plötsligt blivit ”oviktiga”. Förhoppningsvis kan de bli ”viktiga” igen när krisen passerat, men det är inte helt säkert, varken i kundens eller i hennes egna ögon. En möjlighet är att den genomgripande analys hon tvingas till idag av kundbehoven kommer ge en ny typ av uppdrag imorgon. För mig är detta en viktig varningsklocka. Det sätter fokus på att behålla koll på läget. Jag är troligen i gott sällskap när jag säger att vi är många som saknar en god ekonomisk beredskap. Få har sparat tillräckligt i ladorna för att känna sig ekonomiskt säkra och kollegorna har sällan tillräckligt med marginaler som kan klara en längre nedgångsperiod. Ärligt talat har det ju inte varit så modernt att ”spara först och slösa sen”. Istället har vi haft en skön optimistisk (men klart naiv) syn på att allt kommer ordna sig, bli bra eller troligen bättre om vi kör på. Mina utvecklingsuppdrag handlar ofta om hur mina kunder kan hitta mer hållbara sätt att behålla saker intressanta över en längre tid. Det kan ofta gälla medarbetares engagemang. Det är nästan alltid svårt. En del i utmaningen är att vi lätt kan tappa skärpan när saker går bra ett längre tag, att vi slutar undra hur vi egentligen uppfattas och att vi börjar ta saker för givna. Vi kan så lätt missa att den andre börjat fundera på andra alternativ. Det går att förändra vår beredskapsnivå. Ett sätt är genom att använda tillitsfulla bollplank. Det ger oss utrymme att redan i goda tider regelbundet träna oss på att beskriva och analysera vår situation och vision. Då lär vi oss att känna igen tidiga tecken på förändring som vi behöver reagera på. Det gör oss bättre på att snabbt formulera handlingsstrategier när det uppstår verkliga kriser. Vi hittar ofta våra bollplank i nätverken men min erfarenhet är att när frågorna blir svåra behövs ett professionellt sammanhang. Här blir frågorna skarpa, mer uthålliga och riktade på just din situation. En bra sak är att det kan få ske konfidentiellt vilket gör diskussionen mer öppen och tillåtande. Jag hittade tillbaka till en modell jag lärt mig NABC (need, approach, benefits, alternative) och prövade den för att se värdet av bollplank vid förändringsledning. Mitt mål var att se om det kunde öka förmågan till stresshantering och ett mer hållbart beslutsfattande. Som metod fungerar ett bollplank utifrån att du först formulerat ditt behov. Här genom att du tydliggör nuläget, risker och behov av resurser. Därefter ger metoden dig utrymme för utökad analys och att se på förändringsalternativ. En fördel är att detta just ökar din förmåga att hantera stress. Du får genom frågor möjlighet att stanna upp, se saker mer tydligt innan du fattar beslut och genomför en förändring. Genomtänkta beslut ger ett mer kvalitativt genomförande, tillför friskhetsfaktorer och stärker självförtroendet. Du klarar alltmer och blir starkare helt enkelt. Det finns förstås många alternativ till att använda bollplank. Som vanligt kan du alltid försöka reda ut saker och ting på egen hand, nöja sig att prata med nära och kära eller kanske, blunda, hålla tyst och låtsas som om det regnar. Jag tror förstås ett bollplank är bättre. ® Henrik Heslyk leg. psykolog Vi hjälper företag och företagare med juridisk rådgivning Maminza Advokatbyrå AB Järnvägsgatan 10, 582 22 Linköping, Sweden Sankt Annegatan 7, 611 34 Nyköping, Sweden Tel (växel): 010 - 165 00 30 www.maminza.com 24