AMES 1
PÅ TJÄNSTERESAN Göteborg Majorna är Lilla Libanon
. LILLA LIBANON TEXT: REDAKTIONEN FOTO: PRESSBILD Att Göteborg skämtsamt kallas Lilla London har nog inte förbigått många, men är det kanske dags att tillskriva stadsdelen Majorna smeknamnet Lilla Libanon? Om nordöstra delen av Majorna närstuderas är namnet nuförtiden inte så långsökt som det från början verkar. På den väldigt korta sträckan mellan Allmänna Vägen och Stigbergstorget går det nämligen att mumsa i sig såväl silkeslen hummus, rökig auberginestinn baba ganush och mhamara med perfekt avvägd hetta, på inte mindre än tre olika ställen. MOSAIK Matresan genom mellanösterns smaker börjar på det nyöppnade och mycket lilla konstcaféet Mosaik. Här inne doftar det ”utlandet”. På insidan, såväl som utsidan, möts gäster och förbipasserande av en fundamental färg- och pinalbomb som är motsatsen till det Ernst Kirchsteiger-nordiskt minimalistiska. Men som Ernst själv hade sagt ”Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst”. Servicen, maten, stämningen och priset, ja allt är egentligen ödmjukt på konstcaféet Mosaik - utom möjligtvis just inredningen. Kuddar, lyktor och prylar i överflöd invaggar dock även den mest stressade besökare in i ett förvånansvärt harmoniskt och avslappnande lugn. Ägaren Fadi arbetar ofta själv i den trånga källarlokalen och förklarar öd44 mjukt, på lågmäld engelska, vad diverse rätter innehåller och hur olika kaffesorter tillreds och smaksätts. Maten serveras vackert presenterad i små skålar i glaserad terrakotta. När jag sveper upp de olika rörorna med libabrödet och samtidigt försiktigt sippar på mitt varma kardemummakryddade turkiska kaffe känns det för ett ögonblick nästan som om jag förflyttat mig från ett kallt och regnigt Göteborg till betydligt varmare breddgrader. Det är ovanligt trevligt och inbjudande att det finns både schack, backgammon och lektyr på Mosaik, en invit till både intellektuellt tidsfördriv och umgänge. Detta är något som är extremt ovanligt i dagens moderna, ofta storskaligt kommersiellt drivna kafékultur, där gäster behandlas som kunder och där take-away och effektiv gästomsättning på varje bord prioriteras framför trivsel och kvalité. Maten på Mosaik är genomgående tillagad med kärlek och ett varmt handlag. Det märks på smaken att maten inte kastas ut av en luttrad kock, utan en medmänniska vars syfte är att inviga nyfikna och intresserade göteborgare i nya smaker och det interkulturella mötet mellan mellanösterns olika delikatesser. CHATEAU BEIRUT Några raska kliv bort ligger trotjänaren Chateau Beirut. Här är det som om tiden stått stilla. Både inredningen och menyn är sig lik, men det av en anledning. Varför ändra på ett vinnande koncept? Stämningen här är stimmigare än på Mosaik men smakerna lika väl avvägda och servicen lika trevlig, om än lite mindre personlig. Här handlar det om att upprätthålla ett rykte och en tradition snarare än om att överraska. Mezen, smårätter av olika slag, smakar ljuvligt och mhamran är kvällens höjdpunkt. Paprikaröran med valnötter och chili är både välbalanserad och försvinnande god. En flaska av det klassiska libanesiska vinhuset Chateau Musar får sedan sällskap av Shish kafta, grillade nötfärsspet, och Burghoul, i folkmun oftare benämnt som ångkokt bulgur. TREVEN Bara ett stenkast upp för gatan ligger kvällens sista stopp, nyetablerade Treven. I Mañanas gamla lokaler har doften av tapas fått ge vika för persilja, paprika, nygräddat bröd och grill. Samke harra, dagsfärsk grillad fisk med valnötter, chili, vitlök, och koriander är som en fusion mellan det bästa av två världar. Nordiska vatten och mellanösterns örtiga, smakrika och välbalanserade kokkonst. Även på Treven är stämningen sympatisk om än med en mer modern touch. En traditionellt sötsliskig baklawa får avsluta vår gastronomiska promenad genom mellanösterns Majorna. Kanske kommer smeknamnet Lilla Libanon aldrig att bli allmänt vedertaget, men i min värld är den matmässiga promenaden i det trivsamma kvarteret vid Stigbergstorget något som blivit en favorit, som gärna görs i repris. ® Stockholm RIKTIG, SVENSK, CIDER TEXT: REDAKTIONEN Spritmuseum har under 2020 lanserat sin nya utställning som handlar om våra svenska ciderpionjärer, ciderns historia i Sverige och hur man gör sin egen cider. I takt med att svenska drycker ökar i popularitet generellt är även den svenska hantverkscidern på frammarsch. Till slut har fler upptäckt att svenska äpplen passar alldeles utmärkt för att tillverka cider på, och nya ciderproducenter etablerar sig över hela landet. Spritmuseums utställning Cider visar upp några av dessa pionjärer som utmanar uppfattningen om hur svensk cider kan smaka – en ny generation cidermakare som sätter råvaran, hantverkskunnandet och den lokala förankringen i fokus. Under lördagar och söndagar rullas cidervagnen fram och muséets guider erbjuder visningar där det ingår ett glas hantverkscider. Då och då erbjuder museet även fördjupande provningar av hantverkscider, både svensk och internationell. Utställningen är tillgänglig till och med 13 september i år, den svenska cidern mycket längre än så. ®