Nöjesnytt Malmö 1
H ej Tobias, vad roligt att du kommer till Malmö
med din föreställning En Dans På Rosor. Farewell tour, vad innebär det? – Vi har haft förmånen att spela denna dansikal ca 120 gånger och nu är det bara fyra städer kvar innan vi säger hejdå och lägger den här showen på hyllan ett tag. Vad handlar En Dans På Rosor om? – Detta är en självbiografisk föreställning som bygger på mitt liv till viss del. Den handlar om utanförskap och att inte passa in i normen, som jag tror vi alla kan relatera till. Den bygger även på den sexuella förvirring jag upplevde under tonåren och att man tror att man inte får lov att vara sig själv för samhället. Framför allt handlar det om att man kan besegra alla hinder på vägen om man har en passion i livet. Denna historia berättar vi med hjälp av skandinaviska hits, bland andra The Final Countdown, Barbie Girl och It Must Have Been Love. Varifrån kom idén att göra en egen dansikal? – Jag har haft denna dröm sedan jag var i USA för 25 år sedan. Då fick jag för första gången frågan om jag ville koreografera och sedan dess har längtan om att skapa en dansshow hela i Skandinavien legat och lurat. Och nu finns den på en scen i Sverige. Otroligt att drömmar kan gå i uppfyllelse, trots att man är född i Hallsberg. Vilken dansstil har du som favorit? – Jag älskar karaktärsdanserna och då främst inom den latinamerikanska genren. Rumba och Paso Double är mina absoluta 8 | nöjesnytt favoriter, men jag tycker att Boogie Woogie är roligast att titta på. Vad har varit den störta utmaningen under denna resa? – Det svåraste har nog varit att gå från dansare till chef. Jag har i hela mitt liv varit konflikträdd och hatar när det blir osämja, men det har jag verkligen fått lära mig att ta itu med. I ett kompani som arbetar så tätt tillsammans kommer det alltid att komma friktion emellanåt, men jag älskar mina dansare och tycker att vi har en fantastisk stämning i gruppen och en ensidig respekt för varandra. Vad gör du helst under din lediga tid? – Jag älskar att umgås med mina nära och kära och bara hänga hemma i min lägenhet i Stockholm. Jag rider då och då, men det finns oerhört lite tid till skoj och lek med det arbetstempo jag befinner mig i just nu. Nu har du uppfyllt din dröm med en egen show, vad är nästa dröm? – Jag har redan börjat knepa och knåpa med nästa show. Drömmar finns det gott om och nu känns det så fantastiskt att så gå in i ytterligare en skapandeprocess. Se upp Sverige, hösten 2017 kommer vi igen! Sist men inte minst, kan du dela med dig av något roligt, pinsamt eller oväntat som har hänt under turnén? – Det händer roliga saker på turnén hela tiden! Dessa fantastiska människor som jag får lov att kalla mina kollegor och vänner sprider lycka var de än går. Det konstigaste som hände på turnén var nog i alla fall när pappa, som kör bussen, ringde och sa att bussen var stulen. Han hittade inte bussen utanför restaurangen där vi ätit lunch. – Du måste ringa polisen! sa pappa. Så jag ringde polisen och anmälde bussen stulen. – Ja, sa polisen, men titta om ni gått ut åt rätt håll från restaurangen det finns två likadana parkeringar. Jag hann knappt lägga på telefonen innan pappa ringde: – Du ring inte polisen jag har hittat bussen här nu... Det fanns tydligen två parkeringar. Pappa fick en t-shirt i julklapp som det stod ”Var faan är min buss?” på. TEXT: TANYA SCHULTE FOTO: NIKOLA STANKONIC