Advokaten 1
REPORTAGE » gång om året brukar vi dra iväg tills
ammans ett par hundra mil. RÅD TILL KOLLEGA Leif Erickssons mobil ringer. Det är hans advokatkollega Sunita Memetovic, som han är betydelsefull mentor för och som tidskriften Advokaten tidigare har porträtterat. Hon vill ha råd. Leif Ericksson går inte in på några juridiska teknikaliteter: – Koncentrera dig på att inge förtroende bara. Det är det viktigaste i det här skedet. Åter till motorcykeln. – Nu när jag är 70 kanske jag borde sluta köra? Men han avslutar meningen med ett underfundigt leende, så funderingen tycks inte ha lett till beslut. Däremot, intygar han, ska han nu verkligen pensionera sig som advokat. Sin del i Advokatfirman Ericksson & Häggquist AB sålde han redan 2016. – Tanken var att jag skulle penfram till Fadimes plats, där en minnesskulptur är rest över henne. Det märks att Leif Ericksson nu två decennier efter mordet fortfarande är djupt berörd. Han intygar att han aldrig tänker pensionera sig från engagemanget i GAPF. – Jag är med i den kommitté som varje år ger en utmärkelse till någon person som har gjort insatser i arbetet mot hedersrelaterat våld. ”JAG ÄR MED I DEN KOMMITTÉ SOM VARJE ÅR GER EN UTMÄRKELSE TILL NÅGON PERSON SOM HAR GJORT INSATSER I ARBETET MOT HEDERSRELATERAT VÅLD.” sionera mig då men det har tagit fem år att sluta. Det här yrket är ju så fantastiskt intressant och spännande, ett privilegium. Och jag har haft svårt att släppa den sociala gemenskapen på jobbet. FADIMES ADVOKAT Leif Ericksson är för alltid förknippad med Fadime S¸ahindal. Han var hennes advokat i den första rättegången, där hennes pappa och bror stod åtalade för misshandel och olaga hot. År 2002 företrädde han Fadimes syster i annan rättegång. Då hade Fadime varit död i ett år, ihjälskjuten av sin pappa som dömdes till livstids fängelse. Leif Ericksson har ofta sagt att Fadime S¸ahindal är den modigaste person som han har mött. En kort tid före sin död stod hon i Sveriges riksdag och pratade om heders våld. Leif Ericksson är sedan länge engagerad i riksorganisationen GAPF, Glöm Aldrig Pela och Fadime, som är en politiskt och religiöst obunden ideell förening som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck och som tagit namn efter Sveriges mest uppmärksammade fall av hedersmord. Vi går tillbaka längs Fyrisån och kommer PERSONLIGT: LEIF ERICKSSON Ålder: 70 år. Personligt: Gift men inte sambo. Sex barn, varav två biologiska. Bor: Fyrarummare i centrala Uppsala, bostadsrätt. Kör: Mercedes 500 S, Indian Chief, motorcykel. 20 Fritid: Musik, motorcykel, golf. Favoritplats: Rom. Favoritapp: Swish Förebilder: Sara Mohammad, grundare Riksföreningen GAPF, Henning Sjöström, advokat (1922–2011). HÅLLER FÖREDRAG Leif Ericksson menar att den verkliga faran för kvinnan uppstår när en rättegång om hedersvåld är över. – Fram till dess ger samhället ett gott skydd och vi har bra lagstiftning på området. Men familjebanden är starka och ofta uppstår faran när kvinnan, som känner sig ensam och utesluten, inte kan hålla sig ifrån att åter ta kontakt med familjen. Både Pela och Fadime dog på grund av detta. Leif Ericksson håller ibland föredrag i ämnet på uppdrag av Sara Mohammad, ordförande för GAPF. Längs promenaden tillbaka till advokatbyrån kommer vi in på begreppet empati, dess innebörd i yrke och vardag. Nästan motvilligt erkänner Leif Ericksson att han nog har sådan förmåga. Han är uppenbarligen inte en man som vill framhålla sin egen förträfflighet. – Varifrån empatin kommer? Jag tror från mina föräldrar. Det var ett öppet hem. Vi hade en inneboende ett tag. Hon flyttade och lämnade kvar sitt barn, som sedan bodde kvar flera år. En släkting som hade det lite trassligt fick också bo hos oss under en period. Även under min modsperiod var det kompisar som bodde hos oss ibland. Jag tänkte inte så mycket på detta då. Men det är klart att det inte är så vanligt att ta hand om andra människor på det viset. Men Leif Erickssons pappa, som arbetade vid Oxelösunds järnverk, kunde aldrig förlika sig med sonens långa hår och hästsvansen. Mamman var butiksbiträde och inte lika brydd över sonens frisyr. Leif Ericksson är engagerad i riksorganisationen NÅDDE MÅLET – Jag stack ut och liftade i Europa när jag var 15 år. Under en period var nog mina föräldrar lite oroliga. Jag är tacksam att de hann se att det gick bra för mig sedan och att jag faktiskt blev advokat, som var mitt mål sedan tolv års ålder. I trappan upp till advokatkontoret möts vi av män som håller på att bära ut byråns fönster. Men riktigt så långt sträcker sig inte Leif Erickssons känsla för öppenhet, att han har beställt ett kontor med fönsterlösa gluggar. Reparation pågår och byggplast hindrar utsikten över Fyrisån när vi kliver in i det stora kontorsrum med burspråk där han tillbringat många arbetstimmar. – Nu har Sunita övertagit rummet. Jag håller ju på och trappar ner och nöjer mig med ett mindre rum. Men sammanträdesbordet här använder jag vid behov. Kanske dags att slå sig ner där, ta upp anteckningsblocket och påbörja själva intervjun? ADVOKATEN NR 7 • 2021