Advokaten 1
ändå inte skulle påverka påföljden. Förmodligen h
ade ingen ens märkt det. – Jag känner mig stolt över att jag aldrig lät det påverka mitt jobb. Jag gjorde allt jag skulle i alla fall, gjorde alla invändningar jag borde göra, säger han och fortsätter: – Det handlade om min egen respekt för det jobb jag gör att jag skulle göra alla invändningar, oavsett vad folk tyckte om det. Men jag kan tänka mig, givet att jag hade varit yngre, att det hade känts jobbigt. På samma sätt ställs förmodligen både åklagare och domare då och då inför frestelsen att ta genvägar för att undvika ilska och hat, inte minst i medialt uppmärksammade mål, menar Johan Eriksson. Och i slutänden blev ju faktiskt också han påverkad av hatstormen. – Jag tänkte ju på det. Så i någon mening påverkades jag, men kanske inte i den riktning som de tänkte sig. Det blev mer att ”jävlar, jag ger mig inte”. där. Ingen annan kommer att stå upp för vår roll om inte samfundet gör det, säger han. VIKTIGT ATT SÖKA STÖD Upplysning kan alltså vara en väg att förebygga hot och hat, anser advokaterna. Men hur ska advokater då agera när de själva eller en kollega utsatts för någon form av attack? Enigheten bland advokaterna är total: att prata om saken är det första och helt grundläggande steget för att minska följderna av hot och trakasserier. – Var inte tyst. Det tror jag är det ”Var inte tyst. Det tror jag är det viktigaste. Så fort du har en jobbig situation så får du lite perspektiv när du talar om den.” ann-christine christensson INGEN QUICK FIX Johan Eriksson fick mycket stor medial uppmärksamhet i sin roll som försvarare av Rakhmat Akilov. Han valde då också att vara öppen med de hatiska kommentarer och reaktioner han mötte. – Jag bestämde mig ju för att tidigt gå ut och berätta om angreppen. Jag tyckte att det fanns en poäng med att göra det. Jag ville inte gå och bära det där själv, säger han. Öppenheten resulterade i att Johan Eriksson också mötte en hel del stöd och värme. Det i sin tur skapade en känsla av trygghet. – Det var många som sa till mig och skrev brev till mig i efterhand, även helt okända människor som skrev väldigt vänliga, personliga brev, att de insett att det jag sysslade med kanske var bra för det här landet. Till och med från gamla pensionerade domare har jag fått brev med beröm, säger Johan Eriksson, som förutom att berätta om trakasserierna och påhoppen också tog tillfället i akt att förklara rättssystemet och försvararens roll. Precis som Johan Eriksson tror Martin Bengtsson att just okunskap ligger bakom en del av de hatiska synpunkter som luftas i sociala medier och som även nådde honom. Han kan ibland förundras över bristen på kunskap om vad en försvarare gör och varför denne är viktig. – Man kan bli lite rädd när det finns sådana luckor hos människor som gått i skolan i Sverige en massa år, säger Martin Bengtsson, som efterlyser folkbildning som ett medel mot hat och hot. – Det är inte en quick fix tyvärr. Men all upplysning är bra. Och Advokatsamfundet har en särskild uppgift ADVOKATEN NR 7 • 2021 viktigaste. Så fort du har en jobbig situation så får du lite perspektiv när du talar om den. Då kan du bearbeta och kanske få perspektiv på det, och se om du behöver göra något ytterligare, säger Ann-Christine Christensson. Även Fredrik Ungerfält tror på öppenhet och att söka stöd hos kollegor, men pekar också på att rena hot förstås ska polisanmälas. – Vi får inte falla undan för hot. De ska hanteras som sådana saker ska hanteras, nämligen anmälas till åklagare och polis, säger han och tillägger att det också är viktigt att vara medveten om problematiken och kanske vidta säkerhetsåtgärder på advokatbyrån. Både Fredrik Ungerfält och Johan Eriksson betonar också vikten av erfarenhet när man som försvarare ställs inför hot och försök till påverkan. Här har seniora advokater en viktig roll i att vägleda de yngre, påpekar Eriksson. Han hoppas och tror att de unga kollegorna på hans egen byrå söker stöd när de behöver. – Det kommer fram ibland att unga advokater har tyckt att situationen varit obehaglig och att de har känt sig trängda. Lyckligtvis har de berättat för oss lite äldre och mer erfarna kollegor och vi har kunnat hjälpas åt att bena ut situationen. Ofta är det just det man behöver göra, säga det, prata om det, så känns det bättre. Det farliga är om man inte vågar berätta för någon utan går och håller det för sig själv, säger han, och fortsätter: – Vi ska inte låta det förbli någon slags machokultur där vi tycker att det kan ingå i jobbet. De som utsätts för obehagliga situationer ska ha möjlighet att få prata av sig. Sortera begreppen litegrann. Även Martin Bengtsson pekar på vikten av att tala med sina äldre kollegor. Men också att, om det behövs, söka professionellt stöd. – Jag hade aldrig pratat med en psykolog innan och jag vet inte om jag kommer att göra det någon mer gång efteråt heller, men det var jättebra. Det var ett stort steg att ringa, men det gjorde gott. Och det är så vi bör göra. Vi bör ta hjälp om något sker, säger han, och jämför med det självklara i att gå till en läkare när kroppen tagit stryk. Ann-Christine Christensson. » 33 33