Advokaten 1
DEBATT för att säkerställa rättigheter tas tillva
ra DEBATT DEBATT DEBATT DEBATT Socialtjänsten tar lagen i egna händer medan Betydligt mer än utbildning att förbättra Victoria Carlemalm, socionom, fil. dr, svarar på debattartikeln ”Socialtjänsten tar lagen i egna händer medan rättsväsendet tiger still” i Advokaten nr 5. Enligt Carlemalms uppfattning kan de brister som förekommer i socialtjänstens verksamheter inte avhjälpas enbart med mer utbildning. Det som krävs är bland annat förändringar i sekretesslagen, utökade befogenheter vid misstanke om att ett tvångsingripande kan behövas och ökad samverkan mellan olika myndigheter. behövs för hanteringen av barnärenden Debattartikel i Advokaten nr 5 2021. Debattartikel i Advokaten nr 6 2021. D et påstås i debattartikeln att bristerna i socialtjänstens utredningar av barnärenden drabbar samhällets mest utsatta och att advokater försöker, till den del de är involverade, kompensera för socialtjänstens dåliga utredningar. Advokat Denise Lagercrantz anser i sin debattartikel i DN den 21 april 2020 att socialtjänstens utredningar är partiska, bristfälliga och snedvridna med en given hypotes som de söker stöd för, och konsekvensen blir att när ärendet avhandlas i domstol, dömer domaren utifrån en undermålig utredning, vilket kan få förödande konsekvenser för barn och föräldrar. Det påstås att socialtjänstens utredningar är undermåliga eftersom socialsekreterare saknar kompetens, och den lösning som föreslås är mer juridisk utbildning och teoretisk skolning kring neuropsykiatriska diagnoser och psykologi. Enligt min bestämda uppfattning kan de brister som förekommer inom olika grenar i socialtjänstens verksamheter inte avhjälpas enbart med mer utbildning, utan vad som krävs är bland annat förändringar i sekretesslagen, utökade befogenheter vid misstanke om att ett tvångsingripande i enskildas 38 DEBATTÖREN Victoria Carlemalm, filosofie doktor i baltiska språk, yrkesverksam socionom, författare som skriver poesi och prosa om människors utsatthet. liv kan komma att behöva göras och mer effektiv samverkan mellan olika enheter inom socialtjänsten, polisen, barnahus med flera. Systemet som barnet och barnets vårdnadshavare hamnar i när det finns oro kring barnet är komplext, och det beror dels på att det förekommer många olika privata aktörer, som till exempel förskolor, skolor och behandlare, dels på den beställar- och utförarmodell som för närvarande råder i stora delar av landet. Det ska också sägas att många föräldrar och även barn är aktuella för behandling av psykisk ohälsa eller olika funktionsnedsättningar inom regionernas olika nivåer. Detta gör att socialtjänsten behöver arbeta på bred front och intensivt i många ärenden där enskilda tjänstemän, chefer och ibland även socialtjänstens byggnader får utstå olika hot och aggressioner från klienter och anhöriga. det skall icke förskönas att den målgrupp som tjänstemännen inom socialtjänstens enheter för barn och unga (BoU) möter i sin professionella vardag har en komplex problembild och att de utsatta barnens föräldrar och vårdnadshavare oftast saknar insikt i sin problematik, vilket gör att möjligheterna till varaktig förändring till barnets bästa är låga. Dessutom flockas så kallade privata granskare av socialtjänstens utredningar kring utsatta barns föräldrar, vilket utgör en lukrativ privat marknad då tjänsterna som erbjuds föräldrarna, vilka ser sig själva som utsatta för socialtjänsten, inte sällan kostar tiotusentals kronor vilket vissa föräldrar inte har. En privat utredning skrivs då på uppdrag av socialtjänstens förorättade klient och används av jurister och advokater i svenska domstolar, vilket enligt min mening borde vara förbjudet eftersom sådana ”utredningar” gränsar till privat myndighetsutövning. Denna företeelse beskriver jag i en insändare i DN och svarar advokat ADVOKATEN NR 6 • 2021 Denise Lagercrantz. Vissa advokater, jurister och allsköns övriga så kallade behöriga i branschen, som arbetar utan säkerställd kunskapsnivå, uppdragsbeskrivning från behörig myndighet eller legitimation, samarbetar dessvärre kring dessa personer och bildar kartelliknande verksamheter som kan ifrågasättas på det etiska planet. Att barns utsatthet förvandlas till en tjänst, som vissa ser som sin ”brödföda” där de eldar på enskilda personers hat, vilket sedan, emellanåt i organiserad form, riktas mot myndighetspersoner, riskerar att urholka respekten för socialtjänstens viktiga arbete som bedrivs dagligen i samtliga svenska kommuner. Som jag ser det, bör dessa föräldrar i stället arbeta med sitt föräldraskap och sin följsamhet samt göra det förändringsarbete som krävs av dem för att uppnå ett lagom gott föräldraskap. Det enskilda barnet väljer inte sina föräldrar, och när föräldrarna inte förmår skydda barnet eller försvinner bort i sina egna konflikter, bör samhällsoch myndighetsansvaret, ibland förenat med sanktioner, träda in. Den teoretiska skolning som deADVOKATEN NR 6 • 2021 battörerna efterlyser hos socialtjänstens tjänstemän ser jag som en nödvändig påbyggnadsbar grund som finns på många ställen redan i dag, men vad som också krävs av socialsekreterare är livserfarenhet, helikopterperspektiv, arbetslivserfarenhet, nit, redlighet och uthållighet. Familjehem och jourhem ska givetvis även fortsättningsvis avkrävas samarbetsvillighet med socialtjänsten, som är beställaren och ytterst ansvarig för utförarens tjänster, eftersom motsatt agerande riskerar att öka omhändertagna barns utsatthet. vad som bör belysas mer är advokatens viktiga roll som det utsatta barnets företrädare samt advokatens ansvar inom ramarna för uppdraget och motiv för agerandet. Personligen vill jag inte se fler ärenden där barnets advokat under några månader, och mellan två mål i samma barnärende, radikalt ändrar uppfattning och barnet, i detta fall Lilla hjärtat, återgår till sina biologiska föräldrars hem där hon senare avlider. Likaså sker detta i många vårdnadstvister och barnomhändertaganden där advokater använder sig av de intyg och så kallade utredningar som deras klienter har beställt mot betalning hos tvivelaktiga aktörer. Om sådana så kallade bevis avvisades av juristdomare eller förbjöds att användas i domstol, skulle den lukrativa marknad som i dag finns kring utsatta barn upphöra och socialtjänstens viktiga arbete underlättas avsevärt. att väga samman risker för barnet och barnets behov av skydd i komplexa ärenden handlar om svåra bedömningar som ibland görs skyndsamt och under tidsbrist. Att domstolarna blint dömer i målen efter det underlag som socialtjänsten har lämnat in är inte helt sant, eftersom den muntliga förberedelsen och förhandlingen syftar till att föra fram även sådant som inte har antecknats av socialtjänsten. Det är inte mer än rimligt att socialtjänstens snabbupplysning och utredning väger tungt, då socialtjänstens funktion är att lämna in oberoende underlag som stöd i beslutsfattandet till domstolen. Victoria Carlemalm Socionom, fil. dr 39 ATT BARNS UTSATTHET FÖRVANDLAS TILL EN TJÄNST, SOM VISSA SER SOM SIN ”BRÖDFÖDA” […] RISKERAR ATT URHOLKA RESPEKTEN FÖR SOCIALTJÄNSTENS VIKTIGA ARBETE. 44 Socialtjänstens utredningar rörande utsatta barn och deras familjer ska vila på grunden för all offentlig förvaltning uttryckt i regeringsformen 1:9. Handläggningen ska utmärkas av objektivitet och saklighet. Inom den traditionella juristkåren ifrågasätts alltmer huruvida handläggningen egentligen är grundlagsenlig. Även vi ifrågasätter detta. Barnets bästa kommer i bakgrunden istället för högst upp på dagordningen. Hur länge ska socialtjänsten åsidosättande av lagar accepteras av rättsväsendet undrar Daniel Säfström, jurist, Susanne Säfström-Markebjer, grundare av föreningen B.A.R.N. (Barnets bästa. Alltid. Rättssäkerhet. Nu), med flera. B risterna i socialtjänstens utredningar av barnärenden drabbar samhällets mest utsatta. Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Dessvärre stöter man ofta på exempel som visar på det motsatta. Det har vissa av oss erfarit både privat och professionellt. I exempelvis mål som handlar om lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, ofta förkortad LVU, försöker advokater till den del de är involverade kompensera för dåliga utredningar. Om detta skriver advokat Denise Lagercrantz i sin debattartikel i DN den 21 april 2020. Hon anser att socialtjänstens utredningar är partiska, bristfälliga och snedvridna med en given hypotes som de söker stöd för. Konsekvensen blir att när ärendet eventuellt avhandlas i domstol, dömer domaren utifrån en undermålig utredning vilket kan få förödande konsekvenser för barn och föräldrar. Vi menar att anledningen till att socialtjänstens utredningar är undermåliga är att socialsekreterare saknar kompetens. Det gör deras utredningar rättsosäkra, det har vi sett på nära håll, och även InspekDebattartikel i Advokaten nr 5 2021. tionen för vård och omsorg (IVO) drar den slutsatsen gång på gång i sina rapporter. Socialsekreterare har en generalistutbildning och saknar utbildning inom vetenskaplig utredningsmetodik. Socionomutbildningen innehåller inte heller tillräckligt med juridisk utbildning, vilket krävs för att använda och tillämpa befintlig lagstiftning. Socialsekreterare saknar även fördjupad kompetens inom juridik. Det gör att de varken förmår använda eller tillämpa befintlig lagstiftning. Socionomutbildningen saknar även teoretisk skolning kring neuropsykiatriska diagnoser, beroende, utvecklings- och anknytningspsykologi, för att nämna några viktiga områden. i utredningar som myndigheter gör ska den enskildes rätt tillgodoses. Så är det inte när det gäller socialtjänstens utredningar. Vidare är det domstolen som ska se till att ett mål blir utrett och att utredningen är tillräckligt god för att målet ska kunna avgöras. Det är domaren som har det yttersta ansvaret för att målet blir handlagt på ett rättssäkert sätt. Det är domstolens skyldighet att försäkra sig om ett tillförlitligt underlag, granska detta kritiskt samt komma fram till en slutsats som är väl underbyggd och gedigen. Kravet på rättssäkerhet är orubbligt. Medborgaren ska kunna förlita sig på att domstolen garanterar en rättsordning som ger individen skydd. Men så är det inte i dag, utan barn och deras familjers rätt till och respekt för sitt privat- och familjeliv kränks gång på gång, vilket i sig är ett brott mot Europakonventionen artikel 8. Den enskilde medborgaren drabbas hårt av socialtjänstens rättsosäkra utredningar och domstolars flathet. För LVU-mål finns det ingen praxis när det gäller domstolars utredningsansvar. Det gör det hela ännu mer osäkert och oförutsägbart för drabbade barn och föräldrar. ivo uppmärksammar varje år allvarliga brister hos socialtjänsten. I april 2019 fick IVO i uppdrag av regeringen att särskilt analysera resultat av tillsyn inom den sociala barn- och ungdomsvården (BoU) för 2017 och 2018. Detta gällde orosanmälningar, utredningar och uppföljning samt egenkontroll. I sin rapport som presenterades i februari 2020 skrev IVO följande: ADVOKATEN NR 5 • 2021 – att det fanns brister i 67 procent av ärendena, – att flera av bristerna var återkommande och kända sedan tidigare, – att bristerna innebär att barn och unga riskerar att inte få sina behov av skydd, stöd och hjälp tillgodosedda, – att bristerna kan leda till att barn skadas eller till och med avlider. vi menar, precis som ivo, att bristerna inom socialtjänsten, BoU, beror på en kompetensbrist och ett systemfel snarare än brist på resurser eller lagar som behöver förändras. Med nuvarande ordning blir de samhälleliga institutionerna som ska skydda individen istället dess baneman. Vi som medborgare, professionella, föräldrar, familjehem och jourhem, har själva drabbats av detta på olika vis. Även om professionella, föräldrar, familjehem och jourhem har fakta som stödjer att socialtjänsten omhändertagit eller omplacerat barn utan rättslig grund, så hjälper inte det, inte heller om de kan påvisa att socialtjänsten bröt mot lagen. SociADVOKATEN NR 5 • 2021 altjänsten behåller barnen. Ansvarig tjänsteman som begått de allvarliga felen får inga konsekvenser. Men däremot är konsekvensen för de enskilda medborgarna för ödande. Kanske gör de drabbade en anmälan till IVO, vilket i bästa fall medför en tillsyn och kritik. Vet de ens om att det går att göra en polisanmälan om tjänstefel och gör det, är uppklaringsgraden för [grovt] tjänstefel endast 1–2 procent så den vägen blir i princip ingen tjänsteman fälld och dömd. Så att föra bort barn utan rättslig grund från föräldrar, familjehem och jourhem är riskfritt i dagens Sverige. vi vill att ansvariga politiker och domstolar agerar kraftfullt och ser till att socialtjänstens underlag granskas kritiskt. För en dom är inte bättre än de skäl som domen vilar på. De skäl som domen vilar på är inte bättre än den utredning som presenteras i domstolen. Så hur är det möjligt att domarna i dessa mål går i linje med socialtjänstens/socialnämndens yrkanden i 97 procent av fallen samtidigt som IVO konstaterar brister i 67 procent av granskade ärenden rörande barn och unga, samt återkommande riktar kritik mot bristande kompetens inom socialtjänsten? det är dags för riksdagsledamöter, ledamöter i socialnämnder och domstolar att ta bladet från munnen och göra något åt det som har varit ett välkänt fenomen under många år, nämligen att socialtjänstens utredningar är rättsosäkra vilket får till följd att barn både skadas och mister livet. Daniel Säfström, jurist, f.d. familjehemspappa, Susanne S. Markebjer, ordförande i föreningen B.A.R.N., skolkurator, f.d. familjehemsmamma, Mia Danielsson, f.d. ordförande i sociala utskottet på kommunal nivå, Eva-Lena Lange, familjehem och jourhem, Madeleine Lundqvist, bonusmamma till tvångsomhändertaget barn, Angelica Rönnlund, förälder till tvångsomhändertaget barn, Kathrin Dohse, förälder till tvångsomhändertaget barn, Alexander Rogling, förälder till tvångsomhändertaget barn, Madelaine Grimstedt, förälder som förlorat vårdnaden om sina barn, Gabriella Lindelöw, styrelseledamot föreningen B.A.R.N., Maria Cvetkovzka, styrelseledamot i föreningen B.A.R.N. 45 VI VILL ATT ANSVARIGA POLITIKER OCH DOMSTOLAR AGERAR KRAFTFULLT OCH SER TILL ATT SOCIALTJÄNSTENS UNDERLAG GRANSKAS KRITISKT. rättsväsendet tiger still IVO- och JO-kritik mot socialsekreterare ökar och vi har fått ta del av IVO:s kritik i ärendet Lilla hjärtat. Ändå fortsätter denna yrkeskategori att slå ifrån sig. De tar sakargument och debatten som ett enda stort personangrepp på hela deras kår, och i DN gick deras fackförbund ut och försvarade denna stackars kår, med en styrka som liknade en missbrukares styrka i att försvara och dölja sitt missbruk. Jag begriper inte varför vi inte skall kunna prata om problemen, för att tillsammans finna konstruktiva lösningar? Vi har ju alla samma mål – att hjälpa och skydda utsatta barn. sen måste jag säga att jag tycker att man, i och med de nya lagändringarna, har missat att hantera hur man skall skydda barn där socialtjänsten inte gör sitt jobb, till exempel om socialtjänsten, trots lagändringarna, inte gör en utredning om vårdnadsöverflyttning, varför har barnet inte egen talerätt i domstol då? Det vet vi som arbetar med barnärenden att i väldigt många fall görs ingen vårdnadsöverflyttning, trots att ett barn kanske varit placerat i många, många år. Eftersom socialtjänsten har underlåtit att göra detta har barnet alltså inget sådant skydd som lagen har givit dem och lagen är därmed värdelös för det enskilda barnet. ADVOKATEN NR 7 • 2021 Barnet självt har ingen talerätt i fråga om vårdnadsöverflyttning eller i fråga om särskild vårdnadshavare, utan tvingas leva i den ovisshet som lagstiftaren sagt att de inte skall behöva leva i, eftersom socialtjänsten ignorerat deras rätt. I sådana fall borde barnet ha egen talerätt, och kunna få ett eget biträde förordnat. Man har i lagen förutsatt att socialtjänsten skall göra sitt jobb, men när det inte sker, då står barnet utan rättigheter. jag driver i ett sådant ärende en fråga om adoption. Barnet ifråga har varit placerat i 12,5 år utan att vårdnadsöverflyttning övervägts. Hen vill inget annat än bo med familjehemmet, som hen efter 12,5 år skiljts ifrån på oklara grunder. Hen har ingen talerätt i fråga om vårdnadsöverflyttning och socialtjänsten har alltså bara underlåtit att utreda och ansöka om vårdnadsöverflyttning. Så skall det inte få vara och hen är inte ensam. Jag har kommit i kontakt med en hel del barn som hamnar mellan stolarna, när socialtjänsten inte gör det som föreskrivs i lag. Jag har till och med blivit kontaktad av barn som vill ha hjälp, men jag kan inte hjälpa dem för de har ingen talerätt i fråga till exempel om att byta särskild förordnad vårdnadshavare. Det måste finnas ett skyddsnät för dessa barn i form av talerätt och möjlighet att få juridiskt biträde när myndigheten inte gör sitt jobb. Här skulle vår yrkeskår kunna fylla en viktig roll, som företrädare för det utsatta barnet som inte ens har socialtjänstens stöd och skydd. Men vår yrkeskår kan inget göra om vi inte har verktygen i lagen. jag har också kommit i kontakt med ett antal familjehem och har förstått att de sitter på mycket information om barnet som de har placerat hos sig, vilket är självklart. Men flera av dem beskriver att de inte vågar ställa krav och säga vad de tycker och tänker till socialsekreteraren, för de hotas med att förlora sitt godkännande som familjehem. De är rädda. De har hört om andra familjehem som råkat ut för detta, likt det ovan beskrivna. Skall socialsekreterarna ha den makten att de sitter på möjligheten att ta ifrån ett familjehem sitt godkännande som familjehem samtidigt som de skall bedöma vad som är bäst för det placerade barnet? det är viktigt att denna debatt fortgår och att alla inblandade yrkeskårer drar sitt strå till stacken i arbetet med att förbättra för våra barn. Denise Lagercrantz Advokat 47 JAG BEGRIPER INTE VARFÖR VI INTE SKALL KUNNA PRATA OM PROBLEMEN, FÖR ATT TILLSAMMANS FINNA KONSTRUKTIVA LÖSNINGAR? VI HAR JU ALLA SAMMA MÅL – ATT HJÄLPA OCH SKYDDA UTSATTA BARN. DEBATT DEBATT Socialtjänsten tar lagen i egna händer medan Socialtjänstens utredningar rörande utsatta barn och deras familjer ska vila på grunden för all offentlig förvaltning uttryckt i regeringsformen 1:9. Handläggningen ska utmärkas av objektivitet och saklighet. Inom den traditionella juristkåren ifrågasätts alltmer huruvida handläggningen egentligen är grundlagsenlig. Även vi ifrågasätter detta. Barnets bästa kommer i bakgrunden istället för högst upp på dagordningen. Hur länge ska socialtjänsten åsidosättande av lagar accepteras av rättsväsendet undrar Daniel Säfström, jurist, Susanne Säfström-Markebjer, grundare av föreningen B.A.R.N. (Barnets bästa. Alltid. Rättssäkerhet. Nu), med flera. B risterna i socialtjänstens utredningar av barnärenden drabbar samhällets mest utsatta. Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Dessvärre stöter man ofta på exempel som visar på det motsatta. Det har vissa av oss erfarit både privat och professionellt. I exempelvis mål som handlar om lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, ofta förkortad LVU, försöker advokater till den del de är involverade kompensera för dåliga utredningar. Om detta skriver advokat Denise Lagercrantz i sin debattartikel i DN den 21 april 2020. Hon anser att socialtjänstens utredningar är partiska, bristfälliga och snedvridna med en given hypotes som de söker stöd för. Konsekvensen blir att när ärendet eventuellt avhandlas i domstol, dömer domaren utifrån en undermålig utredning vilket kan få förödande konsekvenser för barn och föräldrar. Vi menar att anledningen till att socialtjänstens utredningar är undermåliga är att socialsekreterare saknar kompetens. Det gör deras utredningar rättsosäkra, det har vi sett på nära håll, och även Inspek44 tionen för vård och omsorg (IVO) drar den slutsatsen gång på gång i sina rapporter. Socialsekreterare har en generalistutbildning och saknar utbildning inom vetenskaplig utredningsmetodik. Socionomutbildningen innehåller inte heller tillräckligt med juridisk utbildning, vilket krävs för att använda och tillämpa befintlig lagstiftning. Socialsekreterare saknar även fördjupad kompetens inom juridik. Det gör att de varken förmår använda eller tillämpa befintlig lagstiftning. Socionomutbildningen saknar även teoretisk skolning kring neuropsykiatriska diagnoser, beroende, utvecklings- och anknytningspsykologi, för att nämna några viktiga områden. i utredningar som myndigheter gör ska den enskildes rätt tillgodoses. Så är det inte när det gäller socialtjänstens utredningar. Vidare är det domstolen som ska se till att ett mål blir utrett och att utredningen är tillräckligt god för att målet ska kunna avgöras. Det är domaren som har det yttersta ansvaret för att målet blir handlagt på ett rättssäkert sätt. Det är domstolens skyldighet att försäkra sig om ett tillförlitligt underlag, granska detta kritiskt samt komma fram till en slutsats som är väl underbyggd och gedigen. Kravet på rättssäkerhet är orubbligt. Medborgaren ska kunna förlita sig på att domstolen garanterar en rättsordning som ger individen skydd. Men så är det inte i dag, utan barn och deras familjers rätt till och respekt för sitt privat- och familjeliv kränks gång på gång, vilket i sig är ett brott mot Europakonventionen artikel 8. Den enskilde medborgaren drabbas hårt av socialtjänstens rättsosäkra utredningar och domstolars flathet. För LVU-mål finns det ingen praxis när det gäller domstolars utredningsansvar. Det gör det hela ännu mer osäkert och oförutsägbart för drabbade barn och föräldrar. ivo uppmärksammar varje år allvarliga brister hos socialtjänsten. I april 2019 fick IVO i uppdrag av regeringen att särskilt analysera resultat av tillsyn inom den sociala barn- och ungdomsvården (BoU) för 2017 och 2018. Detta gällde orosanmälningar, utredningar och uppföljning samt egenkontroll. I sin rapport som presenterades i februari 2020 skrev IVO följande: ADVOKATEN NR 5 • 2021 – att det fanns brister i 67 procent av ärendena, – att flera av bristerna var återkommande och kända sedan tidigare, – att bristerna innebär att barn och unga riskerar att inte få sina behov av skydd, stöd och hjälp tillgodosedda, – att bristerna kan leda till att barn skadas eller till och med avlider. vi menar, precis som ivo, att bristerna inom socialtjänsten, BoU, beror på en kompetensbrist och ett systemfel snarare än brist på resurser eller lagar som behöver förändras. Med nuvarande ordning blir de samhälleliga institutionerna som ska skydda individen istället dess baneman. Vi som medborgare, professionella, föräldrar, familjehem och jourhem, har själva drabbats av detta på olika vis. Även om professionella, föräldrar, familjehem och jourhem har fakta som stödjer att socialtjänsten omhändertagit eller omplacerat barn utan rättslig grund, så hjälper inte det, inte heller om de kan påvisa att socialtjänsten bröt mot lagen. SociADVOKATEN NR 5 • 2021 altjänsten behåller barnen. Ansvarig tjänsteman som begått de allvarliga felen får inga konsekvenser. Men däremot är konsekvensen för de enskilda medborgarna för ödande. Kanske gör de drabbade en anmälan till IVO, vilket i bästa fall medför en tillsyn och kritik. Vet de ens om att det går att göra en polisanmälan om tjänstefel och gör det, är uppklaringsgraden för [grovt] tjänstefel endast 1–2 procent så den vägen blir i princip ingen tjänsteman fälld och dömd. Så att föra bort barn utan rättslig grund från föräldrar, familjehem och jourhem är riskfritt i dagens Sverige. vi vill att ansvariga politiker och domstolar agerar kraftfullt och ser till att socialtjänstens underlag granskas kritiskt. För en dom är inte bättre än de skäl som domen vilar på. De skäl som domen vilar på är inte bättre än den utredning som presenteras i domstolen. Så hur är det möjligt att domarna i dessa mål går i linje med socialtjänstens/socialnämndens yrkanden i 97 procent av fallen samtidigt som IVO konstaterar brister i 67 procent av granskade ärenden rörande barn och unga, samt återkommande riktar kritik mot bristande kompetens inom socialtjänsten? det är dags för riksdagsledamöter, ledamöter i socialnämnder och domstolar att ta bladet från munnen och göra något åt det som har varit ett välkänt fenomen under många år, nämligen att socialtjänstens utredningar är rättsosäkra vilket får till följd att barn både skadas och mister livet. Daniel Säfström, jurist, f.d. familjehemspappa, Susanne S. Markebjer, ordförande i föreningen B.A.R.N., skolkurator, f.d. familjehemsmamma, Mia Danielsson, f.d. ordförande i sociala utskottet på kommunal nivå, Eva-Lena Lange, familjehem och jourhem, Madeleine Lundqvist, bonusmamma till tvångsomhändertaget barn, Angelica Rönnlund, förälder till tvångsomhändertaget barn, Kathrin Dohse, förälder till tvångsomhändertaget barn, Alexander Rogling, förälder till tvångsomhändertaget barn, Madelaine Grimstedt, förälder som förlorat vårdnaden om sina barn, Gabriella Lindelöw, styrelseledamot föreningen B.A.R.N., Maria Cvetkovzka, styrelseledamot i föreningen B.A.R.N. 45 VI VILL ATT ANSVARIGA POLITIKER OCH DOMSTOLAR AGERAR KRAFTFULLT OCH SER TILL ATT SOCIALTJÄNSTENS UNDERLAG GRANSKAS KRITISKT. rättsväsendet tiger still