Advokaten 1
Debatt Kan svenska myndigheter verkligen Frågan o
m hur man ska hantera mut och bestickningsbrott blir allt mer brännande. Det är nödvändigt att göra en hel del ändringar i lagstiftningen, men lika nödvändigt är det att införa en del nya grepp som visat sig fungera effektivt i andra länder. Det anser Ulf Sandlund, Amanda Wassén och Peter Utterström. N yligen föll de första domarna i muthärvan i Göteborgs kommun. Denna härva sätter åter fokus på hur svårutredda ekonomiska brott hanteras i Sverige. Erfarenheten är att de lätta och mest uppenbara fallen – såsom de i Göteborg – utreds och kommer till domstol, och att endast ett fåtal av dessa leder till en fällande dom. De mer komplicerade fallen avskrivs eller kommer inte ens upp på utredarens bord. Ur ett internationellt perspektiv ligger Sverige tydligt efter särskilt när det gäller hanteringen av ekonomisk brottslighet. Men Sverige avvaktar fortfarande med att anamma en mer effektiv utredningshantering av dessa brott. Vi har tittat närmare på problemet och försöker belysa detta nedan. Att utreda och framgångsrikt lagföra bristande efterlevnad av regleringar och brottslighet i allmänhet är en uppgift som svenska rättstillämpande myndigheter klarar ganska bra – även om statistiken ger ett mindre bra intryck. En helt annan sak är förmågan att utreda och avgöra större och komplexa brotts och tillsynsutredningar, exempelvis i större företag vilka ofta kan ha verksamheter och därmed beröringspunkter i många länder. Tydliga exempel på svårutredda incidenter är finansmarknadsbrott och fall av 38 gränsöverskridande korruption. Statistiken talar här ett helt annat språk – Sverige ligger i dessa typer av brott långt efter t. ex. USA och Storbritannien. Självklart är kompetens och resurser viktiga frågor att diskutera och försöka lösa, och på det området kan mycket göras. Vi anser dock att det mest fundamentala problemet står att finna i det förhållningssätt som tycks råda om hur en strategiskt hållbar och ekonomiskt sund hantering av överträdelser av komplexa regleringar och svårutredda brott ska kunna uppnås. Nuvarande brister skapar inte heller tydliga incitament för företagen att engagera sig och samarbeta – vilket är nödvändigt för att skapa trovärdighet på sikt. Ett i raden av flera exempel på lagstiftning är det nya förslaget till ny mutlagstiftning. Lagförslaget innehåller både diskrimineringseffekter (d.v.s. stor vs. småföretag) och kommer också att avskärma myndigheter och domstolar från att utöva inflytande på den normgivande näringsrättsliga kod som ingått i mututredningens arbete. Mututredningen avstod också från att ta upp den viktiga frågan om översyn av skyddet för s.k. whistleblowers. I andra länder har man valt andra metoder till framgång på detta område. Department of Justice och Securities and Exchange Commission i USA, som ansvarar för att bl. a. utreda och lagföra korruptionsbrott, når för tillfället historiskt höga nivåer av antal öppnade utredningar och uppklarade brott. Antalet genomförda förundersökningar och rättegångar ökar exponentiellt, likaså omfattningen på de bötesbelopp och skadestånd som bolag och organisationer tvingas betala. Även de brittiska myndigheterna Serious Fraud Office och FSA annonserar om höjda målsättningar och ökad produktivitet inom dessa områden, inte minst genom den nya mutlagstiftningen UK Bribery Act. Riksenheten mot korruption och Ekobrottsmyndigheten, förefaller i jämförelse ha haft en väsentligt blygsammare framgång. FraMFöraLLt korruptionsbrott av större dignitet och med internationell anknytning ter sig svårutredda för de svenska myndigheterna. Det finns ett flertal exempel på tillfällen där svenska företag och aktörer fått stå till svars för omfattande korruptionsbrott av amerikanska, brittiska och på senare tid även tyska myndigheter, men där ett svenskt avgörande saknas. Vän av ordning undrar då hur många som verkligen har tillit till det svenska systemet när svenska företag lagförs och betalar omfattande straffavgifter och skadestånd i utlandet samtidigt som Advokaten Nr 5 • 2011