Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79 I USA finns det resurser - 54
banarbetare på Dora! Svenska Golfförbundets bankonsulent ROLF LÖWGREN besökte i februari de amerikanska golfsuperintendenternas 50:e internationella konferens och utställning i Atlanta, USA. Under sin studieresa till det stora golf- landet hann han också med att besöka ett 30-tal topp- banor. Här kan ni läsa om hans intryck från denna »drömresa». I februari i år hade jag den stora förmå- nen att under fyra veckor få besöka USA. Avsikten med resan var att dels .besöka GCSAA's (de amerikanska golfsuperinten- denterna) 50:e internationella konferens och utställning i Atlanta och dels åka runt och besöka så många golfklubbar, bevatt- ningsföretag och distributörer som möjligt. Resan gick från Stockholm via New York till Atlanta, Georgia, där inregistrering för mässan skedde tidigt på måndagmorgonen den 5 februari i Georgia World Congress Center. GCSAA's ordförande George W Cleaver hälsade välkomna till konferensen, som dels bestod av föredrag och lektioner med tillsammans 77 olika talare och dels en utställning med över 200 utställare. Föredragen behandlade praktiskt taget allt som har med turfskötsel att göra, men huvudvikten lades på vattenfrågan - åter- användning - användning av avloppsvat- ten - gödsling genom bevattningssystemet samt greenuppbyggnad och sanddressning. Lektionerna var också uppdelade i olika lo- kaler för syd- och nordstaterna och pågick hela dagarna måndag-torsdag. Utställning- en öppnades på tisdagsmorgonen då tusen- tals golfbaneprodukter exponerades. Prototyp Den största nyheten på maskinsidan var de hydrauldrivna klippenheterna på fair- wayklipparna hos Toro och Jacobsen. Dels kan man spara en hel del klipptid samtidigt som en genomsur fairway mestadels bestå- ende av vitgröe kan klippas med mycket bra resultat. På bevattningssidan kommer de elektro- niska automatikkontrollerna med storm- steg. Samtliga stora bevattningsföretag hade redan en prototyp framme. Några hade redan installerat dessa på enstaka an- läggningar. På frösidan rönte de olika finbladiga raj- gräsen stort intresse eftersom översådd av banor med bermudagräs är en stor sak i sydstaterna, med undantag för södra Flori- da där bermudan aldrig har någon vilope- riod när den tappar färgen. Konferensen besöktes av 6 000 delegater, huvudsakligen superintendents, så det fanns stora möjligheter att knyta intressanta kontakter och utbyta olika erfarenheter. Jag hade nöjet att en eftermiddag mellan fyra ögon diskutera banskötsel med Lloyd Mc Kenzie, superintendent på Augusta Na- tionl Golfclub. Hans insats tillsammans med Toro's försäljningsdirektör John Singeltons kontakter samt egen ihärdig brevväxling ledde till att jag fick tillåtelse att spela Au- gusta-banan under förutsättning att det fanns någon medlem tillgänglig som ville spela med mig. På alla amerikanska privata klubbar måste man spela tillsammans med en klubbmedlem. Dröm blev verklighet På torsdagen bilade jag 30 mil till Au- gusta och blev i porten hänvisad till klub- bens headpro Dave Spencer som fått i upp- drag att organisera mitt spel. Efter en halv- timme hade han ordnat med en spelsugen medlem som var villig att ställa upp. Det är svårt att beskriva känslan när vi med var sin caddy (det är absolut caddytvång på banan) stod på första tee i strålande sol och vind- stilla. En gammal dröm hade blivit verklig- het. Hur var då banan att spela? Ja, den var tuff men ärlig, par 3-hålen svåra, par 4-hå- len långa med välplacerade hinder och par 5-hålen inte omöjliga att nå på två slag, men då fordrades det två mycket bra och välplacerade slag. Det var absolut 18 super- bra golfhål - inte ett enda dåligt hål. Hela banan som bestod av bermudagräs var översådd med tre olika sorters rajgräs plus en sorts rödsvingel. Trots vintern var det bländande grönt. Totala arbetsstyrkan på banan var 22 man. Greenerna klipptes på ca 3 mm med singelgreenklippare, utslagen klipptes på ca 6 mm med trippelgreenklip- pare och fairways på ca 10-12 mm. Under US Masters klipps greener, utslag och fair- ways tre gånger per dag. Maskinparken är imponerande, allting är imponerande. En konstifik sak är att banan hålls stängd för spel från den första juni till den sista september. Varför vet ingen idag. Det blev bestämt så av Bobby Jones när banan byggdes. Medlemmar från hela världen Klubben har ca 320 medlemmar från näs- tan hela världen, som mycket sällan spelar där. Det spelas ca 6 000 ronder per säsong på banan. Jämför Sverige med cirka 25 000 ronder per bana eller Florida med 80 000 ronder. När jag spelade fanns det totalt 10 spelare ute på banan. Från Augusta bilade jag på eftermidda- gen ca 35 mil till Hilton Head Island, där jag på fredagen tittade på fyra banor. Först be- sökte jag Harbour Town Links där The Heri- tage Classic spelas varje år. Banan är ritad av arkitekt Pete Dye med konsulthjälp av Jack Nicklaus. SVENSK GOLF • 4/1979 79 Inspelslinjen till den vackert och hårt inbunkrade 13:e greenen på Harbour Town Links, som Rolf Löwgren bl a besökte på sin resa till USA.
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100
Svensk Golf Sida 101
Svensk Golf Sida 102
Svensk Golf Sida 103
Svensk Golf Sida 104
Svensk Golf Sida 105
Svensk Golf Sida 106
Svensk Golf Sida 107
Svensk Golf Sida 108
Svensk Golf Sida 109
Svensk Golf Sida 110
Svensk Golf Sida 111
Svensk Golf Sida 112