Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85 ert Ståhl log bittert när han
steg ur bilen nere vid golfbanan. Mac hade varit en stor galenpanna. Det var sant. Men vem ville mörda honom? Inte Evert Palmer. Bert hann med att beställa två flaskor champagne till kvällen därpå, hämta en kopp kaffe och slå sig ner vid ett fönsterbord innan Evert dök upp. Bert noterade att Evert tog sig en snabb i baren innan han med en stor öl i näven slog sig ner bredvid honom. - Det är odrägligt varmt, stönade Evert, ska vi verkligen gå ut på banan? - Vi kan gå in i klubbrummet så får vi vara ifred. Ska sanningen fram - och det är ju den vi är ute efter - så kan jag nöja mig med att slå en hink på drivingrangen när vi pratat färdigt, medgav Bert. Låt mig bara hämta en öl först. Evert gick före in i klubbrummet och slog sig ner i ordförandestolen vid sammanträdesbordet. Efter en stund kom Bert in med en kall öl och satte sig bredvid bankmannen. - Medan jag kommer ihåg det, sa Bert, du är välkommen hit klockan sju i morgon kväll på ett glas champagne. - Va, har du vunnit cupen? undrade Evert. - Bättre upp! log Bert. Hole-in-one. - Grattis! När hände det? - I morse på Sigtuna. På trettonde hålet. Det var bara Kalle Pettersson och jag och vi kan ju inte sätta i oss en flaska själva. - Det var som tusan! Det är visst en 180 meter om jag inte minns fel. Vad hade du för klubba? undrade Evert. - Måste vi snacka om det? morrade Bert. Jag styrde skottet med trätiean. - Jag förstår, skrattade Evert. - Du kommer alltså? - Självklart. Tackar som frågar. - Ja, så var det det här med Mac, suckade Bert. - Det är snabba kast; från champagnefest till bråd död. Mord till och med! Stackars Mac! - Vit arsenik. Vet du hur han fick det i sig? - Ja. Lasse och jag ringde flera gånger till sjukhuset under kvällen. Till sist var obduktionen klar och man talade om ett slags injektions- nål som satt avbruten strax under bröstbenet, svarade Evert. - Var du och Åkar-Lasse tillsammans under kvällen? undrade Bert. - Ja, vi satt och pratade halva natten om vad som hänt men fattade ingenting. Lasse sov över hos mig. Sista gången frugan kom in och sa åt oss att vi måste lägga oss var klockan fyra. Och då gick vi och la oss. - Åkte ni inte ner till klubbhuset med bagarna? frågade Bert och tänkte på ampullen som hittats i Lasses skåp. - Nej, svarade Evert, jag har alltid min bag i bakluckan till bilen och detsamma gäller Lasse. Polisen har varit och snokat i bagen. De kom upp på jobbet och frågade en massa. Särskilt om vi hade varit här ute något och vad vi gjorde mellan klockan två och tre i natt. Och sen undrade de om jag visste var Lasse var. Har ni spårat nå't? - Kanske, sa Bert undvikande. Men vad hade du att berätta? Hade ni varit här ute? - Nej, sa Evert. Barbro, frugan kom in vid halvtvåtiden och tyckte att vi borde gå och lägga oss. Men vi satt kvar och pratade. Nästa gång hon kom in och sa att nu fick vi absolut inte sitta uppe och uggla längre var klockan som sagt omrking fyra. Jag satte klockan på ring- ning till nio och när den väckte mig ringde jag banken och sa att jag skulle bli borta före lunch. Sen somnade jag om efter att ha ställt om väckarklockan på elva. Lasse låg i gästrummet och frugan hade gått till sitt jobb som vanligt halv åtta. Jag hade skrivit en lapp åt henne att inte väcka oss. När klockan väckte mig vid elvatiden gick jag upp och ruskade liv i Åkar-Lasse. Halv tolv åt vi ett mellanting mellan frukost och lunch och halv ett skildes vi. Jag åkte till banken och Lasse skulle ut till sitt åkeri. Bert tyckte att deras alibin på något sätt lät alldeles för bra. Men helt vattentätt var det inte. Det fanns luckor som grabbarna på krim säkert höll på att kolla upp med grannarna till Evert, brevbäraren, sophämtarna med flera. - Vill du berätta vad som hände där ute på Södertälje? bad Bert. - Jag har ju redan gett dina spårhundar min version av händelse- förloppet, svarade Evert. Men kan det vara till någon hjälp så drar jag den gärna hur många gånger som helst. - Hyggligt, sa Bert och svalde ner en stor klunk öl. - När Mac, Lasse. Kalle och jag kom ner till första teen stod redan Carin och Skogsluffaren där, började Evert sin redogörelse. De lät oss gå igenom. Jag hade dragit spiken och slog ut först. Jag råkade slå en hook ut i sjön vilket grabbarna gjorde sig mycket lustiga över. Vi hade haft ett litet resonemang tidigare just om utspelet på första hålet. SVENSK GOLF • 4/1979 - Jag brukar själv slå ut med järntrean där, replikerade Bert. - Jaså, du vet, grymtade Evert och fortsatte. Sen slog Kalle ett perfekt slag med drivern. Han hade säkert bara en wedge fram till greenen. - Jag kan tala om för dig att Kalle låg fem under par efter de första nio i morse på Sigtuna, sköt Bert in. Kan du tänka dig det? Fem under par. Han spelade helt professionellt. - Det låter otroligt, sa Evert tvivlande, men Kalle har alltid verkat lite galen. Hur gick det sen? - Vi bröt bägge efter nio hål. Jag måste in och tala med Carin och Kalle hade jobb att göra sa han. Han såg dessutom väldigt trött ut. - Kalle spelar bra. Tolv som han har är rena mygelhandicappet. Efter en kort paus tillade han: - Så du har hunnit med mycket i dag. - Javars, medgav Bert, jag har talat med alla utom med Åkar-Lasse och vi två håller ju på nu. Det är kanske bäst att vi tar upp tråden i Södertälje igen. - Ja. det var Macs tur att slå ut och Åkar-Lasse hade köpt en ny elefantdriver som han ville att Mac skulle prova. Mac tog klubban, stansade och slog till - ett bra slag. När jag släppte bollen med blicken och vände mig mot Mac för att gratulera, stod han dubbelvikt och rev sig på bröstet. Så föll han ihop och låg där och vred sig. Vi ropade och frågade vad det var men han svarade inte. Så tuppade han av. Jag rusade upp till klubbhuset och ringde efter ambulans, drog åt mig ett par plädar som låg på en soffa och sprang tillbaka till Mac. Då såg jag att också Carin tuppat av. Vi la en pläd över var och en. Det var ju inte kallt men jag har lärt mig att man kan dämpa chockverkan genom att lägga på något varmt. Ambulansen var snabbt på platsen och jag och Skogsluffaren följde med in till sjukhuset. Mattson var mest intresserad av hur det var med Carin. Han går visst och hoppas på något där. Åkar-Lasse och Kalle kom efter med våra kläder till sjukhuset. Vi hade ju inte ens hunnit få av oss spikskorna. Vi fick förstås snöra av dem i ambulansen och gå omkring i strumplästen på sjukhuset. Vi fick veta att Mac var död men att man måste obducera honom för att få fram dödsorsaken. Vi fick också veta att Carin återfått medvetandet och att hon skulle få ligga kvar på observation. Det var inte mycket vi kunde göra. Lasse körde ner mig och Mattson till golfbanan där vi lämnat bilarna. Mattson for väl hem antar jag men Lasse och jag åkte alltså hem till mig. Vet ni hur Mac fick i sig den där nålen med giftet? avslutade Evert sin berättelse. - Nålen hade suttit på en tre millimeter tjock och femton milli- meter lång ampull som innehöll giftet, förklarade Bert. Den här projek- tilen måste ha avlossats mot Mac från mycket nära håll. Förmodligen bröt Mac av ampullen när han rev sig på bröstet. Vi har hittat ampul- len i Åkar-Lasses klädskåp här på klubben. Men Lasse får vi inte tag i, sa Bert med hård röst. Evert såg bestört ut. Han fick först inte frän) vad han ville säga men till slut sa han med låg. något hes stämma: - Då förstår jag varför man var så angelägen att få veta om jag varit ute vid klubbhuset. Jag skulle ha dödat Mac, plockat upp ampul- len och lagt den i Lasses skåp för att binda honom vid brottet. Det är lika dåligt som att tro att Lasse är mördaren. - Vi vet att Kalle. Carin och Mattson haft möjlighet att lägga ampullen i Lasses skåp. Carin och Mattson måste dock ha gjort det tillsammans. Och vilket är då deras motiv till att mörda Mac och sedan försöka misstänkliggöra Lasse? Kalle stod inte så till att han kunde avlossa ett skott i bröstet på Mac och du och Lasse tycks juha klara alibin. Återtår bara att ampullen gått och lagt sig själv i Lasses skåp, suckade Bert. Du hörde inget skott - som när man avlossar en luftpistol till exempel? - Alla är ju knäpptysta när någon ska slå ut, konstaterade Evert. Man är ju så överkänslig för ljud i det ögonblicket att alla skulle hört till och med om en daggmask kröp upp ur marken. Allt som hördes var klicken när klubbhuvudet träffade bollen och det fräsande ljudet när bollen sticker i väg. - Och ändå, sa Bert fundersamt, måste förklaringen ligga här nå- gonstans. Är vi suggererade av att vi - och mördaren - vet att alla tittar på bollen i detta ögonblick, att det ska vara dödstyst - förlåt uttrycket - och att man ska höra klicken när klubban träffar bollen? Vi vet att det ska vara så och därför hittar vi inget onormalt i situationen. Mördaren måste ha använt sig av detta på något sätt - men hur? Bert kände sig trött och tom i huvudet. Han insåg att samtalet med Evert Palmer inte skulle leda till något mer just nu. Han tackade Evert för att denne velat komma, påminde om champagnepartyt nästa dag och så skildes de. Från parkeringsplatsen kunde han se ut över sjön. En udde var avspärrad och en massa folk stod och tittade på några av polisens B 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100
Svensk Golf Sida 101
Svensk Golf Sida 102
Svensk Golf Sida 103
Svensk Golf Sida 104
Svensk Golf Sida 105
Svensk Golf Sida 106
Svensk Golf Sida 107
Svensk Golf Sida 108
Svensk Golf Sida 109
Svensk Golf Sida 110
Svensk Golf Sida 111
Svensk Golf Sida 112