Oro, ängslan och hopp många känslor inför dialys
A tt leva med njursvikt påverkar det dagliga livet genom bland annat kostrestriktioner, läkemedel och regelbundna läkarbesök. När njurfunktionen försämras ställs patienten inför behovet att behandlas med dialys för att överleva. Detta kan skapa starka känslor, inte minst av oro och ängslan men också av förväntningar och hopp, visar en studie av ett antal patienter i Kalmar. Tidigare studier har visat att njursviktspatienter ofta upplever oro och ängslan både inför behandlingen och inför sin framtid. En del tyckte att informationen de fått kring sin FAKTA Njurskola Patient med närstående blir inbjudna till fyra träffar på sjukhuset. Gång 1: Information av läkare om njurens anatomi, fysiologi, sjukdomar, labsvar mm Gång 2: Information av dietist och sjukgymnast Gång 3: Information av sjuksköterska HD och PD samt patienter som har HD och PD Gång 4: Information av läkare och patient om transplantation. Kuratorn informerar om psykologiska aspekter samt ekonomi. 18 njursjukdom och behandling var bristfällig och att de på grund av detta kände sig utelämnade. En del som fått information om sin sjukdom hade inte begripit innehållet. Mängden information, språket som användes och tidpunkten när informationen gavs var avgörande för om patienten skulle uppge att de förstått informationen. I den här studien samlades data in med intervjuer. Alla fem patienter i studien var män och åldrarna varierade mellan 43- 82 år. Flera deltagare uppgav att väntan på att få starta behandlingen innebar en känsla av ovisshet. Att gå i njurskola väckte någon slags förväntan om att det snart var dags att påbörja påsdialys (peritonealdialys). »Egentligen känner man sig lite lurad att det inte kommit igång någon påsdialys«, uppgav en deltagare. De deltagare som hade tidigare erfarenhet av dialysbehandling via närstående upplevde trygghet inför behandlingsstarten. De visste vad påsdialys innebar och upplevde inte själva behandlingen som något skrämmande. Alla tyckte att njurskolan och de möjligheter de fått igenom den att ställa frågor och träffa andra i liknande situation var viktig. De hade fått ökad förståelse och kunskap om sin sjukdom och framtida behandling och de kände sig motiverade att påbörja påsdialysbehandling. Värt att notera är att en deltagare upplevde särskilt oro för att inte kunna sköta sin påsdialys praktiskt, DIALÄSEN 3.2016