Forskningssupplement 43 1
Värderingar av olika kompetensformer inom den kon
kurrensutsatta hemtjänsten Kompetens i konkurrens text: magdalena elmersjö illustration: mia fernau INTRODUKTION I artikeln undersöks hur enhetschefer och en högre tjänsteman i en kommun med kundvalsmodell värderar formell och informell kompetens hos omsorgspersonal i den konkurrensutsatta hemtjänsten. Lagen om valfrihetssystem trädde i kraft 1 januMAGDALENA ELMERSJÖ TITEL: socionom, fil. dr i socialt arbete samt lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola. BAKGRUND: Har bland annat arbetat med forskningsprojektet ”Kompetens i konkurrens” vid Socialhögskolan i Stockholm. ari 2009 och innebär att kommuner kan överlåta utförandet av omsorgstjänster till privata utförare genom entreprenad, köp av tjänster eller genom kundval, där den äldre efter att ha blivit beviljad hjälpinsatser får välja utförare (Szebehely 2011). En politisk ambition har varit att äldres val av utförare ska grundas på bland annat vilken kompetens som finns i verksamheterna, vilket i sin tur är tänkt att driva fram en kompetens- och kvalitetshöjning (SOU 2008, Socialstyrelsen 2012, 2013). De utförare som vill bedriva hemtjänst i kommuner som infört kundval och konkurrensutsättning behöver i ett förfrågningsunderlag visa att kravet på formell kompetens tillgodoses. I många kommuner ställs det i förfrågningsunderlaget också krav på undersköterskeutbildning vid nyanställning av tillsvidareanställd omsorgspersonal. Detta skärpta krav på formell kompetens är en aspekt av en ökad kontroll av hemtjänstutförare till följd av konkur20 socionomen 1.2018 rensutsättningen av äldreomsorgen som pågått sedan 1990-talet (Szebehely 2011, Hjalmarson & Wånell 2013). Omvårdnadsutbildningens legitimitet bland omsorgspersonal har emellertid över tid varit svag och krav på formell kompetenshöjning har drivits av andra aktörer, som exempelvis högre tjänstemän och politiker (Ahnlund & Johansson 2006, Ahnlund 2008). Enhetschefer inom äldreomsorgen ser i första hand till vad som uttrycks vara personlig lämplighet och i andra hand till formell utbildning när det kommer till kunskaper som anses viktiga för arbetet (Elmersjö 2014). I den mån de vill höja den formella kompetensen är det med betoning på bemötande snarare än på omvårdnad (Dunér & Olin 2011). Statlig styrning mot formell kompetens sker således efter politiska prioriteringar grundade i föreställningar om den formella kompetensens värde men verkar ha en svag förankring i det praktiska omsorgsarbetet. Förutom den formella kompetensen, som lärs genom utbildning, finns även informell kompetens som många gånger ges ett innehåll av personliga resurser, egenskaper och kunskaper som lärs genom exempelvis erfarenhet (Rönnqvist 2001, Abra