Forskningssupplement 43 1
Forskningssupplement andra aktörers meningsskapan
de (Skålén 2002). Aktörers tvivel på idéer eller meningsskapande av andra aktörers tvivel på idéer kan betraktas som en del i en kognitiv process. Elmholdt, Keller och Tanggaard (2013) belyser att denna process ofta pågår i en dynamisk och komplex omvärld där aktörer i sitt meningsskapande, utifrån egna och andras tolkningar av denna omvärld, har att undersöka vilka handlingsmöjligheter som finns. I artikeln analyseras intervjupersonernas värderingar och beskrivningar av kompetensens betydelse inom hemtjänsten som delar av ett meningsskapande av ett formellt kompetenskrav. METOD OCH MATERIAL Denna artikel bygger på analysen av delar av ett material som samlades in i Stockholm under hösten/ vintern 2014 inom forskningsprojektet Kompetens i konkurrens. Individuella intervjuer med tio enhetschefer inom totalt sju privata (fem vinstdrivande och två icke-vinstdrivande) samt tre kommunala utförare av hemtjänst har genomförts. Studien inkluderar även en intervju med en högre tjänsteman vid den centrala äldreförvaltningen i Stockholms stad. Enhetscheferna utgör ett urval som grundas på ambitionen att spegla olika delar av Stockholm samt kommunala och privata driftsformer inom hemtjänst. Storleken på utförarenheterna i studien varierar från ett fyrtiotal till cirka trehundra omsorgsmottagare. Cheferna kontaktades först via e-post och sedan på telefon, varvid ungefär hälften tackade ja på förfrågan om att delta i studien. De som tackade nej gjorde det på grundval av tidskrävande arbetsuppgifter eller omorganiseringar, alternativt att verksamheten skulle avslutas. Intervjuerna pågick mellan en timme och en timme och tjugo minuter. Intervjuerna var semi-strukturerade och utgick från en samtalskarta med fem teman som i första hand riktar sig till omsorgspersonalens arbete: vad de ska kunna, vad de ska göra, hur de ska förhålla sig till de äldre, de äldres behov samt konkurrenssituationen. Genom detta tillvägagångssätt erhölls en beskrivande helhetsbild av enhetschefernas perspektiv på kompetens i relation till konkurrensutsättningen. Samma teman användes vid intervjun med den högre tjänstemannen på äldreförvaltningen i Stockholm. Intervjun genomfördes 2014, före ett politiskt maktskifte från en borgerlig till en vänstermajoritet. Den intervjuade tjänstemannen delade med sig av sina värderingar och beskrivningar av kompetensens betydelse inom hemtjänsten. Samtliga intervjupersoner accepterade att intervjun spelades in. Av hänsyn till intervjupersonernas anonymitet anges inte i citaten vilken regiform respektive enhetschef verkar inom. Eftersom inga betydelsefulla skillnader mellan regiformerna framkom i analysen innebär detta förfarande ingen väsentlig kunskapsförlust. Efter att intervjumaterialet transkriberats kodades empirin med de teoretiska utgångspunkterna. En fördel med detta tillvägagångssätt är att det ger möjlighet att på ett strukturerat sätt pendla fram och tillbaka för att analysera enskilda utsagor som delar av en helhet (Neuman 2011). Kvalitativa studier gör sällan anspråk på att formulera generaliserbara resultat. Resultatets överförbarhet, huruvida det kan vara användbart för att förstå andra fenomen och sammanhang, utgörs i huvudsak av ambitionen att bidra med en ytterligare förståelse för det område som studeras (Bryman 2011), i det här fallet den konkurrensutsatta hemtjänsten. RESULTAT Formell kompetens på utförarnivån Enhetscheferna i denna studie menar att den formella kompetensen i praktiken inte fyller någon funktion som konkurrensmedel. Enligt enhetscheferna grundar sig de äldres och deras anhörigas val av utförare istället ofta på deras uppfattning om i vilken grad personkontinuitet kan erbjudas. I enhetschefernas beskrivningar av den formella kompetensens värde för omsorgsarbetet tillskriver de utbildningen vad som tolkats som ett innehållsmässigt värde – det är bra för kvaliteten på arbetet, och ett symboliskt värde – det är bra för att det höjer statusen på yrket. Enhetscheferna i studien önskar mer resurser för kompetensutveckling av personalen och ser ett kontinuerligt lärande, i form av både verksamhetsbaserad och formell utbildning, som en förutsättning för omsorgskvalitet. Samtidigt ges formell kompetens ett symbolvärde för att påvisa arbetets betydelse utåt. Resonemangen förekommer hos enhetschefer inom både privata och kommunala utförare. Det kan förstås som att enhetschefer, oavsett regiform, behöver hantera den formella kompetensen som ett faktiskt redskap i arbetet och som ett sätt att marknadsföra och legitimera arbetet. Att även kommunala utförare måste ha kompetensens symboliska värde i fokus kan ses som en naturlig följd av att hemtjänsten är konkurrensutsatt. Alla utförare måste vinna de äldres (och de anhörigas) förtroende och samtliga behöver tydliga symboler för att marknadsföra sig. Kravet på formell utbildning tillskrivs en positiv mening men det finns också ett visst tvivel, en enhetschef utrycker det så här: ”Ja, jag är väldigt kluven till det formella kravet. Det sitter ju inte bara där”. I en annan chefs resonemang uttrycks tvivel samtidigt som det symboliska värdet framkommer: 1.2018 socionomen 23