Forskningssupplement 43 1
Vetenskapens mål och mening text: peter dellgran
illustration: mia fernau Uppfattningar om forskningens uppgifter inom vårdvetenskap, utbildningsvetenskap och socialt arbete 1 I en del andra länder har man valt att även inrättat särskilda former av doktorsexamina för t.ex. lärare och socionomer (Anastas & Videka, 2012, Fenge, 2009, Anastas, 2012, Wellington et al., 2006). INTRODUKTION Den successiva akademiseringen av allt fler yrken genomsyrar det moderna kunskapssamhället och är intimt sammanflätad med professionalisering och vetenskapstillväxt. I en lång rad länder har både staten och yrkesgrupperna själva drivit fram en ökad forskningsanknytning av högre utbildning och professionell yrkesutövning. I Sverige har akademiseringen haft två ben: dels högskolereformen i slutet av 1970-talet, då all postgymnasial utbildning inlemmades i högskolan, dels etableringen av professionsrelaterade forskningsämnen. Utifrån föreställningen om forskning som ändamålsenlig strategi för utveckling av organisationer, verksamheter och yrkespraktik har inrättats konventionella forskarutbildningar som länkats till utbildningsprogram för sjuksköterskor, lärare, socionomer och andra professioner.1 Utvecklingen har inneburit en snabb tillväxt av både antalet högskolebaserade professionsutbildningar och antalet disputerade forskare i t.ex. vårdvetenskap, utbildningsvetenskap och socialt arbete (Powell & Green, 2007, Wildy et al., 2015, Chiteng Kot & Hendel, 2012). En central tanke har varit att tidigare yrkesverksamma praktiker ska genomgå en forskarutbild4 socionomen 1.2018 ning för att därefter utgöra en kår av disputerade med kompetens och legitim rätt att identifiera kunskapsbehov, formulera forskningsfrågor och bedriva forskning som man bedömer vara vetenskapligt motiverad men också samhällsrelevant. Ibland har betonats att forskarutbildade ska stanna kvar i akademin som lärare för nya generationer av yrkesutövare och som forskare för att producera vetenskaplig kunskap. Men förhoppningar har också funnits att forskarutbildning ska ge mer kompetenta yrkesutövare inom vården, skolan och omsorgen och andra samhällssektorer. Genom att stanna kvar i akademin blir de disputerade i varierad grad delaktiga i en successiv kunskapstillväxt och uppbyggnad av dessa ämnen. Deras intressen, motiv, aspirationer och uppfattningar kommer därmed, jämte finansierings- och andra forskningsvillkor, att påverka utvecklingen av både forskningen i sig som dess relation till yrkespraktiken. Få personer, såväl inom som utanför akademin, torde väl invända mot att universitetens roll och forskningens uppgift på ett mer generellt plan är att utveckla ny kunskap eller åtminstone modifiera tidigare kunskap. De kombinerade politiska och professionella satsningarna på professionsrelate