Forskningssupplement 43 1
Forskningssupplement Deras praktik bygger i varie
rad grad på särskilda teknologier för att antingen processa människor in i och genom olika typer av välfärdssystem (people processing), aktivt medverka till att åstadkomma mänsklig utveckling och förändring (people changing), eller till att upprätthålla människors hälsa, kapaciteter och förmågor (people sustaining) (Hasenfeld, 2010, Johansson et al., 2015). Den teknologiska profileringen varierar dock. Medan sjuksköterskornas och sjukvårdens kärnaktiviteter i allt väsentligt domineras av det sistnämnda, har lärares och socionomers yrkesutövning ett klart större inslag av mål och uppgifter som syftar till mänsklig förändring och utveckling. Olika yrkesuppgifter, mål och professionsteknologier kräver olika typer av kunskaper, vilket dels påverkar grundutbildningarnas innehåll, dels kan vara en källa till skilda uppfattningar om kunskapsbehov och vilken typ av forskning som kan och bör bedrivas. För det andra: de specifika relationerna mellan utbildning, praktik och forskning skiljer sig åt inom dessa områden beroende på politikområde, organisationsformer och samhällsuppgift men är på ett likartat sätt löpande föremål för kontroverser mellan olika aktörer med delvis skilda intressen och normativa föreställningar – om hur det praktiska arbetet ska utformas och organiseras, vad utbildningen ska innehålla samt vad forskningen ska syssla med. Och genomgående har framför allt kraven på professionalisering genom akademisering, vetenskap och forskningsanknytning varit tydliga inom dessa områden, såväl i Sverige som internationellt (Smeby & Suthpen, 2016). För det tredje måste forskningen inom dessa fält handskas med ett dubbelt legitimitetskrav: dels ett yttre i form av politiska och professionella förväntningar på nyttig och ändamålsenlig kunskapsproduktion och fungerande kunskapsförmedling, dels ett inre som bygger på att leva upp till vetenskapliga krav och akademiska måttstockar. De externa kraven har under senare tid accentuerats av rörelsen mot evidensbaserad praktik, krav som både explicit och implicit har byggt på en kritik av forskningen för att inte vara tillräckligt ”praktiknära”, eller i tillräckligt hög grad studera effekterna av insatser och arbetsmetoder. Samtidigt har en ökad konkurrens om externa forskningsmedel och kommodifieringen av vetenskapen (Hasselberg 2012) – genom hårdare meriterings- och publiceringskrav och ökat inslag av prestationsbaserad resurstilldelning – skärpt utmaningen att upprätthålla forskningsmässiga förutsättningar och vetenskaplig legitimitet (Dellgran & Höjer, 2012). Vad gäller betydelsefulla skillnader bör nämnas att vårdvetenskap och omvårdnad i likhet med socialt arbete har integrerats med befintliga grundutbildningsprogram på ett förhållandevis okomplicerat vis. Omvårdnad brukar beskrivas som sjuksköterskornas forskningsämne och fick sin första professur 1987 (dock har många disputerade sjuksköterskor tagit sin doktorsexamen i medicinskt ämne). Parallellt med etableringen av forskarutbildning i omvårdnad växer vårdvetenskap fram som ett tvärvetenskapligt och flerprofessionellt område, varför vårdvetenskap mer är att betrakta som ett vetenskapsområde snarare än ett forskningsämne. Socialt arbete fick sin första professur i slutet av 1970-talet och har haft ungefärligen samma utvecklingskurva som omvårdnad och vårdvetenskap i termer av en snabb ökning av antalet disputerade och professorer sedan framför allt slutet av 1990-talet. Utbildningsområdet präglas av något mer komplicerade relationer mellan lärarutbildningarna och relaterade forskningsämnen. När det gäller forskarutbildningarna dominerar pedagogik som är ett ämne med en mycket längre historia; den första professuren i pedagogik inrättades i Sverige redan 1910. Sedermera har pedagogiskt arbete, didaktik och utbildningsvetenskap etablerats som forskarutbildningsämnen. Därtill har ett antal specialinriktade forskarskolor för lärare inrättats, dels för att stärka lärarprofessionen, dels som ett försök att komplettera den pedagogiska forskningen som stundtals fått utstå en del kritik för att inte vara tillräckligt nära lärarnas klassrumsrelaterade yrkesutövning (Andrae Thelin 2009, Fransson 2017, Högskoleverket 2012). Utbildningsvetenskap brukar ofta, och ska framför allt i denna artikel, ses som ett paraplybegrepp eftersom det i likhet med vårdvetenskap har blivit ett vetenskapsområde, närmast betraktat som ett ämnesmässigt konglomerat. En annan viktig skillnad är att utvecklingen av vårdvetenskap och omvårdnad har skett i miljömässig närhet till de forskningstraditioner och vetenskapsuppfattningar som präglar medicin och sjukvård. Socialt arbete och det utbildningsvetenskapliga fältet är å sin sida kunskapsmässigt och organisatoriskt förankrade i samhällsvetenskap, vilket kan påverka vetenskapsideal, kunskapssyn och uppfattningar om forskningens funktioner och relation till yrkespraktik. Det är också värt att påpeka att det inom samtliga tre områden finns forskningsverksamma som inte har en grundutbildning eller yrkeserfarenhet som sjuksköterska, lärare eller socionom, vilket kan resultera i delvis skilda synsätt på forskningen och dess uppgifter inom respektive område. 1.2018 socionomen 7 PETER DELLGRAN TITEL: Professor i socialt arbete vid institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. BAKGRUND: Har forskat om akademisering och kunskapsbildningsfrågor, relationerna mellan utbildning, praktik och forskning samt privatisering och professionalisering i socialt arbete.