Advokaten 1
Oklarhet om advokatsekretess Den 17 december avku
nnade Regeringsrätten, RR, domar i tre mål som berör advokatsekretessen. I DEBATT två av målen hade advokatbyrån begärt undantag från skattemyndighets föreläggande att lämna ut klientfakturor;det gällde kontroll av byråernas mervärdesskattedeklarationer. I det tredje målet söktes undantag från föreläggande att lämna uppgift om en betalning som gjorts till advokatbyrån från ett depåkonto hos fondkommissionär;skattemyndigheten begärde uppgift om vad betalningarna avsåg, samt,om de avsåg klient,vilken klient och i så fall om hur betalning till denne hade skett. I målen ingav samfundet ett längre utlåtande. I de två förstnämnda målen företrädde jag byråerna på gemensamt uppdrag av samfundet och byråerna. Alla tre målen avsåg i första hand frågan om advokat har rätt att vägra att utlämna klients namn.RR fann att klientens namn skulle utlämnas i de två första målen men inte i det tredje. Regeringsrådet Göran Schäder var skiljaktig och ansåg inte att klientnamn skulle lämnas ut i något fall. MÅLEN RÖR DEN särskilda undantagsregel i taxeringslagen,TL, (se ram) som infördes år 1994 efter förslag från utredningen ”Rättssäkerhet vid beskattningen”(SOU 93:62). Genom hänvisningen från TL till RB berör domarna direkt tolkningen av regeln om advokatsekretess i RB 36:5. SAMFUNDET GÖR GÄLLANDE att klientens namn typiskt sett är en anförtrodd uppgift och att särskild bevisning om att klients identitet omfattas av skydd enligt RB 36.5 därför inte behöver föras. Dissidenten resonerar på liknande sätt. Han skriver att det i vissa situationer kan vara mycket känsligt för en klient att få sin identitet röjd,medan det i andra fall kan sakna betydelse,och att det kan vara mycket grannlaga att i det enskilda fallet bedöma hur det förhåller sig.– Han hänvisar till HDs uttalande i NJA 1990 s 537:”När det gäller frågan vilket stöd domstolen bör kräva för en advokats påstående att hinder för beslag föreligger får det,för att inte advokatsekretessen skall bli alltför urholkad,anses vara tillräckligt med ett blygsamt mått av bevisning.”I anslutning härtill skriver han att om advokat skulle tvingas att utförligt motivera varför ett uppgiftslämnande skulle vara skadligt i det enskilda fallet, skulle konsekvensen bli att advokaten ofta tvingades avslöja ännu mer om sitt mellanhavande med klienten än som framgår av den efterfrågade handlingen.– Slutsatsen blir att uppgifter om Taxeringslagen 3 kap 13 §: ”På den enskildes begäran skall från föreläggande eller revision undantas 1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, 2.annan handling med ett betydande skyddsintresse om handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom. Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen. Bestämmelserna i 1 och 2 styckena gäller i tillämpliga delar även föreläggande att lämna uppgifter. (Lag 1994:467, ikraft den 1 juli 1994) 27 kap 2 § rättegångsbalken: ”Beslag må ej läggas å skriftlig handling, om dess innehåll kan antagas vara sådant, att befattningshavare eller annan,som avses i 36 kap 5 §,ej må höras som vittnen därom,och handlingen innehas av honom eller av den, till förmån för vilken tystnadsplikten gäller …” 36 kap 5 § rättegångsbalken: ”… advokater,… och deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det …” Ett orimligt inträdeskrav för sökande med egen verksamhet Styrelsens beslut att en inträdessökande med egen verksamhet måste uppfylla ett krav på en omsättning med cirka 900 000 kr för varje år för att kunna uppfylla treårskravet innebär i praktiken att samfundet har utestängt alla sökande med egen verksamhet oavsett om han eller hon i övrigt uppfyller alla krav. et torde vara ett försvinnande fåtal som lyckas komma upp i sådan omsättning.Yrkesutövare med egen verksamhet är hänvisade till humanjuridiken.Ett verksamhetsområde som kommit under senaste året att kraftigt begränsas genom begränsningar i rättshjälpslagen.En väl kvalificerad jurist på detta område med en D 22 ADVOKATEN #1 • 2002 lägre omsättning kan vara minst lika kvalificerad som den som lyckats uppnå 1000 timmar per år i debitering.Lokala variationer kan också göra det omöjligt att nå en så hög debitering, t ex verksamheter på mindre orter. Principen att endast räkna debiterade timmar innebär ett schablontänkande som inte ger en rättvis bild av sökandens lämplighet.Andra faktorer spelar en roll som t ex utförandet av uppdragen,kunnandet,kontakter med domstolar och myndigheter. ALLVARLIGAST FRAMSTÅR emellertid styrelsens beslut att den gett sig alldeles för stor frihet i tolkningen av lagstiftarens uppställda krav enligt rb 8 om för advokatverksamhet erforderlig praktisk utbildning. En schablonisering räknad efter antal timmar är godtycklig och som den nu blivit utformad utestänger praktiserande jurister med egen verksamhet. Det är uppenbart att regeln framstår som att samfundet vill eftersträva ett advokatmonopol på utbildning av jurister med anställda biträdande jurister på en advokatbyrå. Den beslutade minsta lönen till en biträdande jurist om 16000 kr per månad som en kvalifikation – ett säkert avsevärt mindre uttag ur en rörelse med 1 000 debiterbara timmar – förstärker också bilden av en avsikt att det praktiska treårskravet skall ske på en advokatbyrå. Vad som bör sägas ifrån är att en så pass stor utvidgning av begreppet erforderlig yrkesverksamhet efter en schablon med risk för utestängande av jurister med egen verksamhet endast är möjlig genom en lagändring i rb 8. LARS NYDELL Advokat