Advokaten 1
efter regeringsrättsdomar namnet på en advokats k
lienter och deras motparter samt om klienternas rättsliga angelägenheter typiskt sett bör anses vara sådana uppgifter som är undantagna från vittnesplikt.Han ville därför bevilja det sökta undantaget från föreläggandet att utlämna fakturorna. RRs majoritet kom till annan slutsats. Man understryker att betydande utrymme får anses föreligga för undantag enligt TL 3:13,1st.Man noterar HD:s uttalande om att det får anses tillräckligt med ett blygsamt mått av bevisning.Man medger att det kan finnas situationer där redan uppgifter om en klients identitet får anses höra till det skyddade området.Men man menar att det saknas fog för att hävda att varje uppgift om en klients identitet måste anses ha anförtrotts hans advokat i den mening som avses i RB 36:5.Slutsatsen blir att för att identitetsuppgifter skall omfattas av undantag enligt TL 3:13 det krävs att ”omständigheterna i det särskilda fallet är sådana att klienten vid en objektiv bedömning av situationen får anses ha ett berättigat intresse av att uppgifterna inte lämnas ut”. SAMMA INSTÄLLNING har RR när det gäller advokats arvode och utlägg för kostnader. Däremot uttalar RR att uppgifter om vad ett visst uppdrag avsett och vilka eventuella motparter klienten haft som regel bör anses lämnade i förtroende och att de därför i det enskilda fallet omfattas av undantaget. Beslutet blev sålunda att fakturorna kunde lämnas utom i de delar som avsåg namnet på motparter och andra inblandade eller som avsåg beskrivningar av uppdraget,arbetet eller vad ärendet angått. VAD SÅ GÄLLER DET tredje målet blev utgången i viss mån en annan. För det första konstaterade RR att de uppgifter som skattemyndigheten begärt stod i sådant samband med varandra att de vid bedömningen måste behandlas som en enhet.RR menade att de sammantagna typiskt sett finge anses vara sådana som omfattades av frågeförbudet i RB 36:5.Advokatbyrån hade i målet deklarerat att utbetalningen rörde klient, inte byrån eller någon dess delägare. Detta hade styrkts med intyg från en biträdande jurist. En enig RR kom till slutsatsen att vad som från byråns sida framförts i målet gjorde sannolikt att de efterfrågade uppgifterna var sådana som anförtrotts en advokat i hans yrkesutövning eller avsåg något som han i samband därmed erfarit. Begäran om undantag bifölls. Det får antagas att RR,genom att avkunna dessa tre domar samtidigt,sökt skapa klarhet när det gäller principerna för advokats rätt och skyldighet att förtiga vad han erfar i sin yrkesutövning.Det är osäkert om detta lyckats. För det första kan man tyvärr inte utgå ifrån att HD och RR drar gränsen på samma sätt.HD:s tidigare praxis, liksom dissidenten Schäders hänvisning till denna vid avgivandet av sitt särvotum,tyder på att HD är beredd att ge det skyddade utrymmet enligt RB 36:5 en vidare omfattning än RR. För det andra är det inte klart hur RR resonerat när man bedömt depåkontomålet annorlunda än de två övriga.Varför måste uppgifter ses som en DEBATT enhet i ett mål men inte i de två andra? Det är svårt att frigöra sig från misstanken att det spelat en roll,att advokatbyråns deklaration var berörd i de två andra målen men inte i depåkontomålet.I så fall kan en avvägning mellan kontroll- och skyddsintresse ha gjorts, trots att så inte bort ske; intressant nog påpekar dissidenten att sådan avvägning inte får ske vid tillämpning av TL 3:13,1 st,p 1. SLUTLIGEN TORDE samfundet ha att bedöma om RR:s domar skall innebära, att man nu har en annan syn på advokats skyldighet att hemlighålla klients identitet än man tidigare haft.Personligen skulle jag inte tycka det, men samtidigt måste ju RRs domar respekteras, så långt de nu bär. CLAES BEYER Advokat Svar till Lars Nydell: ”Kravet på en minimilön motsvarar ingångslönen för tingsnotarier” G rundkravet i 8 kap 2 § första stycket rättegångsbalken att en sökande ska ha genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk utbildning specificeras närmare i 3 § första stycket 4 stadgarna för Sveriges advokatsamfund.I fråga om praktisk utbildning föreskrivs att sökanden efter att ha avlagt det kunskapsprov som krävs under minst fem år ska på ett tillfredsställande sätt ha utövat praktisk juridisk verksamhet,varvid minst tre år ska ha ägnats åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten antingen som anställd eller för egen räkning. Bestämmelsen har i princip haft samma innehåll sedan rättegångsbalken trädde ikraft. FÖR DEN SOM DRIVER egen verksamhet gäller att verksamheten ska motsvara tre fulla år. Samfundet är av uppfattningen att ett lämpligt sätt att objektivt mäta omfattningen av egen verksamhet är att ta utgångspunkt i omsättningen.Omsättningskravet uppgick före årsskiftet till 1 000 debiteringsbara timmar à 2/3 av den för rättshjälpen gällande timkostnadsnormen.Den höjning av omsättningskravet som är aktuell innebär att debiteringskravet på 1 000 kr nu avser hela den timersättning som tillämpas inom ramen för rättshjälpen,d v s 929 kr exklusive mervärdesskatt.Uppgår inte omsättningen till nämnda belopp får tillgodoräknande ske med kvoter 1/4, 1/2 och 3/4.Understiger omsättningen 1/4 ska inget tillgodoräknande ske. Syftet med treårskravet är att säkerställa att sökanden blivit tillräckligt förtrogen med de särskilda uppgifter och problem som möter en advokat.Verksamheten måste därför ha haft en sådan omfattning att den kan antas ha gett den erfarenhet som är nödvändig. DEBITERINGSKRAVET OM 1 000 timmar ger utslaget på ett år (47 veckor) cirka 4,3 debiterade timmar per arbetsdag. Rättshjälpstaxan får anses utgöra den lägsta vedertagna ersättningsnivån för kvalificerat juridiskt arbete. Sammantaget anser samfundet inte att det höjda omsättningskravet utestänger sökande med egen verksamhet. Möjligheten att tillgodoräkna sig lägre omsättning under en längre period kvarstår, om en i en något uppstramad form. Kravet på en minimilön om 16 000 kronor per månad motsvarar ingångslönen för tingsnotarier. Det förutsätts därvid att en biträdande jurist som arbetar heltid ska kunna påräkna lägst motsvarande månadslön. ANNE RAMBERG Generalsekreterare ADVOKATEN #1 • 2002 23