Advokaten 1
Advokaten – en klientens megafon eller skrivbiträ
de? Generalsekreteraren Anne Ramberg uttalar sin mening i Advokaten nr 9 år 2001 på så vis att advokaten inte utan någon som helst undersökningsplikt skall kunna framföra alla påståenden eller åberopa samtliga DEBATT omständigheter som klienten hävdar är riktiga, även om uppgiften i sig skulle kunna vara relevant för tillvaratagande av klientens rätt. åvitt jag förstår generalsekreteraren så betyder detta att om advokaten ställs inför ett påstående som har betydelse för klientens sak och som bara kan styrkas av klienten själv, så skall han inte föra fram denna åsikt om den kan uppfattas som stötande av någon. Uttalandet är sensationellt i det avseendet att vi advokater ofta får företräda grupper i S samhället som upplever sig vara i underläge och till viss del förtryckta.Denna känsla kommer av att de upplevt att någon anspelat på deras utländska tillhörighet eller tillhörighet till annan folkgrupp i nedsättande hänseende.De anser – ibland med rätta – att vad de upplevt har betydelse för en rättssak som de berörs av och att nedsättande omdömen om dem kan hänföras till rasistiska uppfattningar hos andra. Det generalsekreteraren säger innebär att om advokaten bara har att hänföra sig till klientens uppgifter får han exempelvis inte påtala att någon har uttalat sig rasistiskt om klienten även om detta kan ha betydelse för klientens sak. JAG HOPPAS INNERLIGT att jag missuppfattat denna inställning. Om så inte är fallet så bör Advokatsamfundet gå ut med beskedet till massmedia för att upplysa den rättssökande allmänheten om var samfundet står i denna fråga så att berörda organisationer och enskilda personer får en chans att om möjligt meddela samfundet sin inställning i frågan. Eftersom advokatens uppgift är att tillvarata klientens intressen måste det ha intresse för samfundet om generalsekreterarens nu uttalade ståndpunkt har stöd i samhället eller ej. FOLKE BREITBARDT Generalsekreteraren kommenterar Advokaten Folke Breitbardts replik föranleder följande kommentar: Farhågan att han missuppfattat min inställning är riktig. Slutsatserna är inte bara uttryck för en missuppfattning utan även direkt felaktiga. Pettersson 110 x 130 ag är av den bestämda uppfattningen att en advokat inte per automatik skall framföra vilka påståenden som helst, som klienten hävdar är riktiga,även om själva uppgiften,för det fall den skulle kunna styrkas,skulle kunna vara relevant. Det kan inte vara rimligt att en advokat under alla förhållanden skall kunna framföra påståenden om t ex allvarlig brottslig verksamhet från ett vittnes sida,bara med stöd av klientens uppgift. Detta betyder inte, vilket advokaten Breitbardt hävdar, att en advokat i alla situationer skulle vara förhindrad att framföra kränkande påståenden,som endast kan styrkas av klienten. Det betyder inte heller att en advokat alltid skulle vara förhindrad att framföra klientens påstående om att någon har uttalat sig rasistiskt om klienten när detta kan ha betydelse för klientens sak.En advokats underlåtenhet att i sådana situationer åberopa klientens påståenden skulle kunna strida mot de etiska reglerna. I övrigt hänvisar jag till min kommentar i Advokaten nr 9. ANNE RAMBERG 24 ADVOKATEN #1 • 2002 J