ciellt sedan möjligheten att transplantera icke-m
atchande blodgrupper tillkommit. Därefter diskuterades hur man kan öka donationsviljan hos allmänheten. Kampanjer som Livsviktigt, skolans ansvar och Facebook var möjligheter som nämndes. Detta ifrågasattes dock av Håkan Gäbel, före detta ansvarig för donationsfrågor på Socialstyrelsen och för dagen bland åhörarna. – Hur avspeglar sig kampanjerna i antal donatorer? Inte över huvud taget! Livsviktigt kostade 27 miljoner, man fick 300 000 nya anmälningar till donationsregistret men inga nya donatorer. – Fyrtio procent av tillfrågade anhöriga säger nej till donation. Det är inte acceptabelt. Det är arbetet inom sjukvården som måste förbättras, menade han. Man diskuterade också konsekvenserna av ett »drömscenario«; om tillgängligheten till organ skulle öka, vilken kapacitet har då sjukvården att ta hand om dessa? När det gäller eventuella ökade kostnader i samband med en sådan utveckling påpekade Håkan Hedman att man i en ny beräkning skrivit upp det belopp samhället antas spara på en njurtransplantation, från två till cirka tio miljoner kronor. Slutligen lyftes frågan om ekonomisk kompensation till donatorer, vilket ingen i varken publik eller panel ställde sig positiv till. – Pengar korrumperar hela verksamheten, och vi ska vara glada att vi inte befinner oss i ett land där organhandel existerar, konstaterade överläkaren Johan Holmdahl. Text Mia Pettersson Den finaste gåvan en människa kan ge och få I Stockholm anordnades ett öppet informationsmöte i Svenska Läkaresällskapets hus, under temat »Njurdonation – en gåva för livet«. Föreläsningar varvades med frågestund och enigheten var stor kring fördelarna med levande givare. Peter Bárány, överläkare i Njurmedicin, Huddinge sjukhus, inledde mötet med att redogöra för njursjukdom som en av våra vanligaste folksjukdomar. Hela tio procent av befolkningen har något tecken på njurpåverkan, och fem procent har nedsatt njurfunktion. Behovet av transplantation ökar kontinuerligt i landet och mellan åren 1990 och 2010 fanns 8500 behövande registrerade. I Stockholm utfördes 110 njurtransplantationer under 2011 – vilket är fler än någonsin tidigare. Men för att en transplantation ska kunna genomföras är donatorer en förutsättning. Ingela Fehrman Ekholm, överläkare och professor, Karolinska universitetssjukhuset, Solna, berättade att 1100 personer startar dialys varje år i Sverige vid kronisk njursvikt, och 400 njurtransplanteras. – Donationsviljan är stor. Folk blir väldigt besvikna om de inte får ge en njure, säger hon. Ingela belyste att synen på donation förändrats över tid. Förut skedde donationer mest inom familjen, men idag är hälften av donatorerna utomstående. Donationer med levande givare ger bättre resultat än med avliden donator, underströk Ingela. Njurfunktionen förbättras under många år med ny njure. Anne-Karin Sandberg, transplantationskoordinator vid transplantationskirurgiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset, fortsatte på temat »varför levande givare?«. Fördelarna med levande givare är att operationen då är planerad och därför förkortas väntetiden. Långtidsresultatet är bättre och man kan undvika dialys, samt förkorta ischemitiden. Den nya njuren får även en bättre start på grund av cirkulation då den endast befinner sig utanför kroppen i ungefär trettio minuter när den flyttas mellan givare och mottagare. Att vara levande donator ska heller inte påverka ekonomin på något sätt. – Som donator ska du inte förlora pengar, du har rätt att få tillbaka alla utlägg som till exempel förlorad inkomst, säger Anne-Karin Sandberg. Njurdonation ska ske av egen fri vilja och hon beskriver donation som den finaste gåvan en människa kan ge och få. – Det finns inget ord som kan mäta det ni har gjort, säger hon. För att få en inblick i livet som donator och mottagare presenterades Anne-Karins patient Claes Mellqvist tillsammans med sin arbetskollega Pia Ek. Claes drabbades för tre år sedan av cystnjurar som ledde till njursvikt. Pia uppmärksammade hans hälsotillstånd på arbetet och sökte på nätet kring donation – hon erbjöd sig sedan att ställa upp som donator. Claes hade svårt att förstå att det faktiskt var sant. – Det växer mer och mer hur stort det här faktiskt är, säPeter Bárány DIALÄSEN 3.2012 Anne-Karin Sandberg ger han. Text och foto Ellinor Välimäki 19