Erik Larsson, Akademiska sjukhuset, presenterade
en utvärdering av transplantationsbiopsier >1 år posttx. Ragnar Källén från transplantationsenheten vid SUS, Malmö, delade sina erfarenheter i ämnet »kall ischemitid«. tion hos donatorn till dess man får igång cirkulationen hos mottagaren. Hans material var från Malmö. Där har den kalla ischemitiden kortats från över 17 timmar under perioden 1969-88 till strax över 10 timmar under de senaste åren. Och det är viktigt eftersom varje timme kortare ischemitid ger ett till två år längre överlevnad hos det transplanterade organet. Hans siffror visade att 96 procent av organen fungerade efter fem år om förvaringstiden låg under 10 timmar, mot 87 procent om den var längre. – Jag tror att det fi nns en cut-off, men jag tror att effekten kommer senare, förklarade han. Under ischemitiden tror jag att en mängd antikroppar genereras från njuren som ger effekt senare. Förvara i maskin Ett nytt hjälpmedel som Uppsala är först i Skandinavien med att använda presenterades av Tomas Lorant från transplantationskirurgen på Akademiska sjukhuset. Det är en liten maskin som används till att förvara njuren ifrån det den tagits ut ur donatorn till dess den placeras hos mottagaren. Och resultaten har hittills varit positiva, menade han. • Man kan övervaka organet löpande. Maskinen kan kopplas till en dator och leverera en massa data om hur organet beter sig. • Njuren startar som en njure från levande givare. Ganska påtagligt är att många av dessa njurar kissar under operationen. • Man kan skölja igenom njuren och avlägsna blod på ett mycket effektivare sätt. En studie som redovisats i New England Journal of Medicine visade att långtidsöverlevnaden blev bättre genom maskinen och att behovet av dialys första veckan efter transplantatioDIALÄSEN 3.2012 My Svensson från njurmedicinska kliniken, Aalborgs sjukhus, berättade om screening av solida tumörer. nen minskade. I framtiden räknade han med att man också skulle kunna tillsätta läkemedel till perfusionslösningen i maskinen, kanske dopamin eller kortison, för att förbättra kvalitén på organet. Överviktsproblem Magnus Sundblom redogjorde för problemet Obesitaskirurgi på uremi- och tx-patienter och hur det gick sedan. För att kunna ställas på transplantationslista och så småningom transplanteras får en patient inte ha alltför högt BMI (Body Mass Index), det vill säga vara för överviktig. Därför har man sedan något år tillbaka använt sig av överviktskirurgi genom att koppla förbi magsäcken. Resultat från Akademiska sjukhuset i Uppsala visar inte på några svåra komplikationer. 92 procent av patienterna var nöjda. En sådan operation kostar cirka 80.000 kronor, men kostnaden för obesitaskirurgi måste ställas mot att viktminskningen möjliggör transplantation. Patienten kan alltså slippa livslång dialys. Dessutom förbättrar operationen en lång rad metabola parametrar såsom blodtryck, blodsocker och välbefi nnande. En del kirurgkliniker vill av kostnadsskäl inte »släppa patienten« till annat landsting, det vill säga Akademiska sjukhuset, för operation på grund av kortsiktiga kostnadsskäl. Icke njursviktiga patienter som opereras ligger normalt på 47 i BMI. Njursviktiga patienter, som man önskar framtida transplantation på, har ett BMI runt 35. Ett par hundra patienter har opererats med den här metoden. Resultatet vid en sådan operation är att BMI i genomsnitt går ned med cirka 14 enheter eller 40 till 45 kilo. Text Sören Winge, vetenskapsjournalist. 35