Inge Eidemark Ole Simonseh Anna Forsberg Carita B
jörkestam De kan boka sina egna behandlingar via Internet dygnet runt, och de är också tränade att i viss mån ta hand om varandra, om något skulle hända med en medpatient under dialysbehandlingen. Doktor Inge Eidemak från Rigshospitalet i Köpenhamn kallar den här behandlingen för »Drive in dialys«. Eftersom den har blivit så omtyckt, har man vitsigt börjat fundera på en »Drive out«. Det vill säga, att behandla vissa vårdkrävande patienter på utvalda sjukhem, och använda portabla maskiner för patienter med smittsamma sjukdomar. Doktor Inge Eidemak var en entusiastisk förespråkare för större frihet för dialyspatienten. Använd forskningsresultaten i det dagliga arbetet Anna Forsberg, professor i Vårdvetenskap i Göteborg, men just nu verksam i Lund, talade om stolthet och dess motsats. Den vårdvetenskapliga forskningen har funnits länge nu, redan på 1970-talet disputerade de första sjuksköterskorna. Och sedan dess har antalet disputerade stadigt vuxit. Men den stolthet vi borde känna för forskningen inom vårt om48 råde, den har vi inte alltid. Och framför allt är vi dåliga på att använda forskningsresultaten i vårt dagliga arbete och att involvera patienterna i vården. Susanne Lundin, professor i Lund vid Avdelningen för Etnologi talade över ämnet »I had to leave«: Making Sense of Buying a Kidney Abroad«. Ett av hennes forskningsområden har varit Organtransplantationer och organtraffi cking« i samarbete med de medicinska och humanistiska fakulteterna på Lunds universitet. Projektet tog sitt avstamp i tre metaforer, nämligen: »kroppen som gåva, resurs och vara«. Efterfrågan av organ har bara blivit större med åren. I Europa fanns år 2007 60 000 människor som väntade på en ny njure. Denna väntan skapar en frustration och gör att människor som har råd letar organ den inoffi ciella, och egentligen förbjudna vägen. Det fi nns en relativt öppen marknad, där mottagare och donator gör upp »affären« via en mellanhand, och där transplantationen sedan ofta sker i ett tredje land. Men det fi nns också en grå-svart marknad som man kallar för organturism, där bland annat avrättade fångar blir givare. DIALÄSEN 3.2012