Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
ler. Pojkars läsvanor har exempelvis uppfattats s
om produkten av en social påverkan gentemot pojkar att anpassa sig till maskulina identiteter, i kombination med stereotypa föreställningar om läsning som en ”feminin” sysselsättning. Forskare har använt begreppet motståndskultur för att beskriva pojkars motvilja till läsning. Bristen på manliga läsande förebilder är ett vanligt förekommande tema i forskningen om flickors och pojkars läsning, inte minst i vetenskapliga artiklar som berör manlig läsförmåga. Behovet av manliga förebilder tenderar också att föras på tal så snart pojkars läsvanor adresseras. Forskning som studerat hur pojkar och flickor socialiseras in i en läsaridentitet har exempelvis motiverat kampanjer där sportstjärnor agerar läsande förebilder. Att pojkars val att inte läsa låter sig förklaras utifrån sociala normer om manlighet ligger också till grund för ett svenskt regeringsbeslut om satsningar på idrott och läsning. Överhuvudtaget har manliga läsande förebilder blivit en viktig aspekt av läsfrämjande verksamhet idag. En del forskare har argumenterat för att problemet med pojkars läsvanor ligger i en ”feminisering” av läsning som mödrar och en kvinnodominerad för- och grundskola bidragit till. Kvinnor för med sig antaganden om läsningens syfte och sammanhang, val av texter och sätt att tillgodogöra sig dem som fungerar dåligt och i värsta fall avskräckande för pojkar, har man hävdat. Man har också påtalat att den ojämna fördelningen mellan kvinnor och män inom biblioteksyrket på olika sätt har inverkat negativt på pojkars läsning. Vissa har menat att av pojkar föredragna genrer marginaliserats till följd av litteraturläsningens ”feminisering” inom biblioteksverksamheten. Samtidigt har påpekats att biblioteket kan göras till en välkomnande och inbjudande plats för pojkar genom att i högre grad vädja till deras önskemål och behov: för att minska läsklyftan mellan pojkar och flickor bör man utgå från böcker som pojkar föredrar att läsa. Frågan hur man får unga pojkar att läsa har större prioritet än frågan vad de läser. Enligt flera undersökningar tenderar pojkar att i högre grad än flickor föredra böcker med ett icke-fiktivt innehåll. Vidare tenderar pojkar att attraheras till en viss typ av fiktion. Humor, sport, science fiction och fantasy hör till vanligt förekommande preferenser vad gäller pojkars läsning, och man har därför förespråkat program baserade på dessa genrer. För att nå ut till målgruppen unga pojkar har man också rekommenderat olika typer av uppsökande verksamhet i syfte att ta biblioteket dit pojkar befinner sig, och omvänt få män att uppsöka biblioteket. Så har man exempelvis rekommenderat att pappor bör uppmuntras till delaktighet vid bibliotekens högläsningsstunder för barn. Förebildstanken är central inom läsfrämjandeprojekt och kampanjer med pappor som specifik målgrupp. Vad gäller läsande förebilder inom den innersta familjekretsen finns flera projekt och kampanjer som syftar till att uppmuntra och ge stöd åt pappor, eller blivande pappor, att agera läsande förebilder för sina barn, ofta med det uttalade syftet att påverka negativa läsattityder bland pojkar. I bokens fjärde kapitel ges exempel på sådana program och projekt som genomförts i samarbete med ABF, folkbibliotek, fackföreningar, skolor och idrottsföreningar, program som utgått från såväl läsandets genusdimension som klassaspekt. 104