Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
verksamheten. Digitala bokpresentationer förekomm
er även i form av så kallade boktrailers, det vill säga korta filmer som presenterar böcker visuellt, på ett sätt som till formatet liknar filmtrailern. På YouTube finns boktrailers producerade av såväl amatörer som professionella. Den svenska nätsidan boktrailer.se presenterar filmer om aktuella böcker och författare från svenska bokförlag. Den amerikanska Webportalen Digital Book Talk erbjuder boktrailers med amatörskådespelare. Forskning har pekat på en potential i detta projekt att förbättra attityderna till läsning bland motvilliga läsare i kategorin ”digitalt infödda”, det vill säga personer som vuxit upp i en tid då datorer och internet redan var en väsentlig del av samhället. Vad gäller bokbloggar har man kunnat konstatera att det finns flera likheter mellan privata bloggares sätt att presentera böcker och bibliotekens metoder att skylta med litteratur och ge lästips. Generellt väljer bloggarna att skriva om nyutgiven litteratur, och majoriteten av lästipsen handlar om romaner. Biblioteksbloggar tycks ofta avspegla bloggarens personliga litteraturpreferenser. Bokens sjätte kapitel handlar om social läsning. Där konstateras att det finns en tendens inom såväl forskning som praktiskt läsfrämjande verksamhet idag att betona läsningens sociala dimension. Läsning har traditionellt sett inte uppfattats som någon gruppaktivitet, men för en generation där social interaktion ständigt pågår måste läsningen också bli social, har man menat. För att skapa läsmotivation och förbättra läsattityder bör man inom skola och bibliotek verka för att etablera en vana hos unga att dela med sig av sina läsupplevelser. Unga engageras av litteratur om de får samtala om den. I viss mening är läsning alltid social. Forskning om själva läsinlärningsprocessen har under de senaste decennierna kommit att betona betydelsen av det sociala och kulturella sammanhang i vilken all läsutveckling ingår. Inte minst genomslaget för begreppet literacy vittnar om detta. Literacy förstått i dess utökade betydelse handlar om förmågan att inte bara läsa och skriva utan också att förstå och använda ett flertal andra symbolsystem inom en kultur. Läsandets praktik, från basal läsinlärning till avancerad tolkning, är på många sätt att betrakta som en social praktik. Därutöver är alla ”läsvanor” – inklusive att läsa ensam i hemmets avskildhet – socialt producerade och förutsätter en ”social infrastruktur”, som innefattar exempelvis de materiella villkoren för bokproduktion, utbildning av läsare och förekomsten av bibliotek. Föreställningen om den ensamme, private läsaren kan i sig betraktas som en social konstruktion som romantiserar den enskilde och isolerade författaren eller läsaren. Såväl frågan hur, vad, och varför vi läser avgörs i ett socialt sammanhang. Likväl finns en utpräglad föreställning om läsning som en solitär angelägenhet. En läsare porträtteras ofta som någon som drar sig undan i avskildhet för att ta del av en värld som andra inte tar del i. Forskare har beskrivit detta som en kulturell hegemoni kring den ensamme läsaren. Det finns emellertid tendenser som tyder på att bilden av den isolerade läsaren inte på samma sätt som tidigare dominerar läsandets kultur. Den förnyade intresset för boksamtal, bokcirklar, delade lästips och digitala diskussionsforum kan tolkas som inslag i en läskultur som i hög grad blivit social. Ett exempel 107