Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
len, en förkortning för One Book, One Community –
en bok, en gemenskap. Som namnet ger vid handen innebär modellen att en – oftast men inte alltid skönlitterär – bok väljs ut för att sedan stå i fokus för en mängd aktiviteter som medborgarna inom ett visst geografiskt område inbjuds att delta i. Bland aktiviteterna förekommer alltifrån boksamtal till författarevenemang, pysseldagar och kanotutflykter. Till OBOC-modellens vanliga inslag hör visningar av filmbearbetningar, teaterdramatiseringar och sceniska uppläsningsframträdanden. One Book-program har fått stor spridning i bland annat USA, Kanada och Storbritannien. Till läsning som en individuellt omformande, bildande, existentiell, terapeutisk, kreativ eller till och med civiliserande erfarenhet kan man med det förnyande intresset för social läsning i stor skala, lägga ännu en aspekt: läsning som ett sätt att bygga gemenskaper. En målsättning med OBOC-program kan också vara att stärka den lokala litteraturens status. En vanligt förekommande variant på OBOC-initiativ är ”En stad, en bok”. OBOC-program kan även inbegripa hela regioner eller landskap. En annan form av social läsning utgörs av författarbesök. Författarbesök i läsfrämjande syfte förekommer både som enskilda evenemang och inom ramen för en mängd olika typer av läsfrämjande program och projekt, såväl nationellt som internationellt. Varje år genomförs cirka 2 500 författarbesök i svenska klassrum, bland annat i syfte att stimulera elevers läslust och läsförmåga. Enligt KB:s statistik förekom 3 200 författarbesök vid landets folkbibliotek 2014. Vuxna tycks höra till den vanligaste målgruppen för författarbesök, och besöken gäller vanligen författare av fiktionslitteratur. Forskning har visat att författarbesök i svenska skolor ofta har karaktären av engångsevenemang; författaren kommer till en lektion, läser ur och pratar om sina böcker, svarar på frågor och sedan är det slut. En del besök är mer ambitiöst genomförda och innefattar såväl omfattande förberedelser som efterföljande bearbetning. Man har observerat att arbetet med en roman i samband med ett författarbesök genererar olika slags samtal om exempelvis texttolkning, kopplingar till egna erfarenheter, politiska och estetiska spörsmål med mera; kort sagt element som gör det berättigat att betrakta sådana författarbesök som en form av social läsning. Bokens sjunde kapitel handlar om så kallade sommarläsningsprogram. Summer Learning Loss kallas fenomenet att skolelever tenderar att halka efter med inlärningen i samband med sommarledigheten och elever från familjer med lägre socioekonomisk status halkar efter mer – vilket med tiden skapar allt större klyftor. Sommarläsningsprogram – Summer Reading Programs – betraktas ofta som ett medel för att motverka sådana effekter. Sommarläsningsprogram har vid svenska folkbibliotek bland annat gått under namnet ”Sommarboken”. ”Sommarboken” har definierats som en läsfrämjande metod där barnen läser ett antal böcker under sommaren för att sedan belönas om de lyckas. Inom det nuvarande nationella programmet Sommarboken har man frångått metoden med redovisningar och belöningar, för att istället lägga tonvikten på boksamtal i olika former. Internationellt följer sommarläsningsprogram ofta ett slags läs-och-rapportera-struktur, där barn får redovisa vad de läst, muntligen eller skriftligen. Ofta gäller det för barnen 110