Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
förstått som ett slags rullande biblioteksfiliale
r i specialinredda fordon, förekommer idag i ungefär en tredjedel av Sveriges 290 kommuner. En grundläggande tanke bakom bokbussverksamheten är att tillgängliggöra biblioteksservice till alla oavsett hemort. Det står ingenting om bokbussar i bibliotekslagen, vad som däremot står är att folkbiblioteken ska vara tillgängliga för alla och anpassade till användarnas behov. Bokbussar och andra mobila bibliotek är bland annat ett medel för att möjliggöra sådan tillgänglighet. Med bokbussars hjälp kan biblioteket ta sig till läsarna istället för tvärtom. Undersökningar har visat att bokbussverksamheten under 1970- och 1980-talen blev något av en självklarhet, medan 90-talet innebar en tillbakagång. 1990-talets minskning av antalet bokbussar är bland annat ett resultat av ekonomiska nedskärningar inom biblioteksområdet och som särskilt drabbade den uppsökande verksamheten. Behovet av bokbussar har varierat över tid och kan sättas i relation till ökad bilism och utbyggda kommunikationsnät, liksom ökad tillgång till Internet. Bakom idén med mobila bibliotek ligger sedan gammalt tanken att erbjuda glesbygden biblioteksservice. För detta ändamål finns förutom bussar och andra rullande fordon även bokbåtar på flera håll i Sverige. Projekt som innefattar olika former av mobila bibliotek sker ofta med ambitionen att nå barn och unga som annars inte besöker biblioteket. Bland de alternativa låneverksamheter som biblioteken utvecklat finner man tvättstugebiblioteken. Tvättstugebibliotek förekommer dels i form av mindre så kallade spontanbibliotek, det vill säga en samling böcker som på privat initiativ placerats ut i en gemensam tvättstuga, dels i mer omfattande och organiserade former och då i samarbete med bibliotek och andra aktörer. Tvättstugebiblioteket är ett rum i anslutning till tvättstugan där grannar kan umgås och dela med sig av sina läsupplevelser. I samband med upprättandet av tvättstugebiblioteket har man också låtit utbilda bokombud. Man har även arrangerat föreläsningar och författarbesök i anslutning till sådan verksamhet. En annan metod för att öka tillgängligheten till böcker är kapprumsbibliotek på förskolan. Kapprumsbibliotek har använts inom läsfrämjandesatsningar i syfte att öka högläsning bland föräldrar. Tanken är att man genom ett enkelt administrerat utlåningssystem kan erbjuda föräldrar att låna böcker i samband med hämtning och lämning. Vissa bibliotek har erbjudit tygkassar i kapprummen med ett urval högläsningsböcker. Sådana så kallade bokkassar eller bokväskor är förövrigt mycket vanliga i bibliotekens arbete med att tillgängliggöra litteratur och har emellanåt visat sig ha betydande effekt på ungas läsning. En viktig funktion på arbetsplatsbiblioteken har de så kallade bokombuden, det vill säga ansvariga för arbetsplatsbiblioteket som kan ha i uppdrag att sköta om utlåningen, ge lästips till arbetskamrater och informera om biblioteket. Man har pekat på att ett engagerat bokombud på en arbetsplats förmodligen har större förutsättningar att främja läsning än en bibliotekarie, vars närvaro på arbetsplatsen vanligtvis är begränsad till ett par tillfällen i månaden. Som utbildning och inspirationskälla för bokombud på arbetsplatserna har olika seminarium genomförts i landet. 115