Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
liotekens lässtimulerande arbete, och går igenom
metoder metoder i sammanlagt 93 lässtimulerande projekt som bedrivits i Sverige under perioden 2001–2010. Vad gäller forskning om läsfrämjande på barnbiblioteken ska också antologin Barnet, platsen, tiden: teorier och forskning i barnbibliotekets omvärld (Rydsjö m.fl. 2010) nämnas, som ger intressanta perspektiv på bibliotekens läsfrämjandearbete. Bland övriga kartläggningar över läsfrämjande verksamhet finns boken Ett läsande Norden: bokprat, barnbokskaravaner och lässtafetter (Rönström 2000), en studie om lässtimulerande verksamhet i samverkan mellan bibliotek och skola i de nordiska länderna. I studien Læs !les läs: læsevaner og børnebogskampagner i Norden (Øster 2004) undersöks läsvanor och läsfrämjandeinitiativ i Danmark, Norge och Sverige. I boken Som fisken i vattnet – Barnens väg till språk och läsande (Wilhelmsson 2000) beskrivs 46 läsfrämjande projekt i Sverige utifrån kategorierna ”Läsprojekt för yngre barn”, ”Läsprojekt för äldre barn och ungdomar”, ”IT-projekt” samt ”Miljöer för läslust”. Det finns även böcker av inspirationskaraktär som redovisar läsfrämjandeprojekt. I boken Läsprojekt. Inspirationsbok för förskola, skola och bibliotek (2007) presenteras 35 projekt vid svenska skolor och bibliotek. En forskare som studerat läsfrämjande verksamhet utifrån en kulturanalytisk utgångspunkt är Magnus Persson, som i Den goda boken. Samtida föreställningar om litteratur och läsning (2012) bland annat tagit sig an Läsrörelsens samarbete med McDonalds. Persson utvärderar inte kampanjens resultat, utan skärskådar Läsrörelsens olika diskurser om läsning ur ett kritiskt perspektiv. I studien Synen på skönlitteratur för vuxna på svenska folkbibliotek (Ehrenberg m.fl. 2013) analyserar Persson ett antal läsfrämjande biblioteksprojekt utifrån liknande utgångspunkter. Persson menar bland annat att det i Sverige, till skillnad från exempelvis vårt grannland Norge, i hög utsträckning saknas relevant och uppdaterad forskning att luta sig mot för ett medvetet strategiarbete kring litteraturförmedling på biblioteken. Läsfrämjande – eller lässtimulans, som det också kallas – är ett ganska vanligt ämne för svenska uppsatser på kandidat- och magisternivå, framför allt inom ämnet biblioteks- och informationsvetenskap. Bara de senaste tio, femton åren har det författats hundratals svenska magisteruppsatser om läsfrämjande verksamhet. De högskolor och universitet som ger kurser i ämnet inom Sverige är Bibliotekshögskolan i Borås (BHS), Lunds universitet, Umeå universitet, Uppsala universitet och Linnéuniversitetet. Uppsatser om läsfrämjande förekommer också inom andra akademiska discipliner. Det gäller framför allt pedagogikämnet, där läsfrämjande ofta studeras ur ett klassrumsperspektiv. Uppsatsexemplen i denna översikt visar på tendenser inom olika områden och har inte främst valts ut efter några vetenskapliga kvalitetskriterier. Läsfrämjandemetoder och utvärderingar Bland de läsfrämjandemetoder vid barnbiblioteken som Sandin (2011) identifierar ingår att hålla sagostunder och sångstunder för små barn, utveckling av referenssamtal för att möta barns frågor, boklekar, bokklubbar, boksamtal och bokprat, samt verksamheter för att erbjuda flerspråkiga barn berättelser på olika språk. I det 15