Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
studien diskuteras också den komplexa frågan vad
en läsare är, samt olika kulturella attityder gentemot alternativa format så som ljudboken. Hyder betraktar läsecirklar för synskadade ur ett socialt rättviseperspektiv, och diskuterar också i vad mån läsecirklar är ett effektivt medel för social inkludering. Hyders studie är intressant både ur ett tillgänglighetsperspektiv och ur ett medieperspektiv. Bokcirklar och genus En forskningsrapport som direkt adresserar frågan om bokcirklars läsfrämjande potential är Literature circles, Gender and Reading for Enjoyment (Ellis & Pearson 2005). Rapporten bygger på en forskningsstudie genomförd vid University of Stratchlyde i Glasgow, och redogör för hur lärare och elever upplever litteraturcirklar vid fyra skolor i Skottland. Studien visar bland annat vilken inverkan litteraturcirklarna har på läsfärdighet, läsengagemang och läsattityder, med särskilt avseende på genus. Rapporten redovisar att bokcirklarna för med sig såväl ökad entusiasm inför läsning som förbättrade attityder och läsbeteenden. Både pojkar och flickor som deltagit i cirklarna uppvisar betydligt positivare attityder gentemot läsning i skolan och överhuvudtaget. Enligt forskarna fungerade litteraturcirklarna bäst när lärarna gjorde ett förberedande arbete för att underlätta samarbetet, när eleverna var delaktiga i valet av litteratur, och när grupperna träffades på en förutbestämd och reguljär basis. Studien visar också att genomförandet av litteraturcirklarna föranledde lärarna att ifrågasätta och utveckla sitt eget sätt att se på arbetet med elevernas läsförmåga och attityder till läsning. Eleverna som deltog i Ellis’ och Pearsons studie fann nöje i att själva artikulera och kommunicera sina läserfarenheter. Att få ett grepp om det lästa uppfattades av cirkeldeltagarna inte som ett slutmål, utan som en början till ett kreativt samspel kring texten. Att tillhöra en läsande grupp bidrog enligt rapporten till ett fördjupat läsengagemang hos eleverna. Litteraturcirklarna erbjöd eleverna utrymme att samtala om böcker, och genom sådana samtal definiera sig själva som läsare. Detta visade sig särskilt viktigt för pojkar, vars sociala nätverk i övrigt inte verkade erbjuda några sådana möjligheter. Genom att delta i olika typer av litteraturcirklar kan barn lära sig att bli läsare som läser med stor omfattning och variation, och som betraktar läsning som en social aktivitet där de kan skaffa sig vänner, sammanfattar Ellis och Pearson rapporten. Till denna rapport kunde man foga en studie av den norska biblioteksforskaren Jofrid Karner Smidt (2012), som framlägger hypotesen att män i högre grad än kvinnor uppfattar litteraturläsning som en privatsak. Smidt iakttar att litteraturen fyller en svag symbolisk och social funktion för ett antal litteraturintresserade män i vuxen ålder, vilket innebär att de ställer sig utanför den form av social påverkan som är betydande för kvinnors litteraturintresse. När litteraturen får en social funktion, är det enligt Karner Smidt också sannolikt att litteraturläsningen ökar. Att läsning betraktas som en privat angelägenhet kan bidra till att många pojkar och män tappar motivationen att läsa. Om detta stämmer, ger det ett mycket starkt argument för att främja social läsning för i synnerhet pojkar och män. 73