Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
Kapitel 9. Sammanfattande diskussion och rekommen
dationer Läsfrämjande kan förstås som en verksamhet i syfte att öka läsmotivation, bredda läsintresset, och förbättra attityder till läsning. Metoderna för att åstadkomma detta har i den här kunskapsöversikten sorterats in under kategorierna tidig lässtimulans, läsande förebilder, lästips och bokpresentationer, social läsning, sommarläsningsprogram respektive tillgängliggörande. I bokens första kapitel ringas läsfrämjandebegreppet in. Där ges även en introduktion till forskningsläget och på vad sätt forskning kan vara behjälplig för planering, bedömning och förbättring av läsfrämjande program och verksamheter. I bokens andra kapitel presenteras några centrala begrepp. Medan läsattityd hänvisar till känslor och föreställningar en individ har gentemot läsning och läsintresse till preferenser vad gäller genrer, ämnen et cetera, syftar läsmotivation på de inre tillstånd som får människor att vilja läsa. Till de väsentliga faktorer som skapar läsmotivation hos unga hör litteraturens upplevda relevans för det egna livet, tillgång till ett större läsmaterial, generöst med tid till läsning, valfrihet i urvalet samt möjlighet till social interaktion kring det lästa. I kapitlet konstateras att läsundervisningen inom svensk grundskola – så som den enligt Skolverkets rapport från år 2007 till stora delar bedrivs – står i strid med vad forskningen säger om läsmotivation på praktiskt taget varje punkt. Till detta fogas att forskning om läsning utanför skolan påvisat ett positivt samband mellan läsförmåga och tillgång till böcker i hemmet; att barn som äger egna böcker läser oftare och med större behållning än barn som inte gör det; att barn som kommer från hem där läsning värderas har större benägenhet att utvecklas till läsare, samt att lustläsning påverkas starkt av relationer mellan lärare och barn, liksom barn och familjer. Tillsammans med ett stort antal studier som pekar på att föräldrar och hemmiljö är avgörande för barns läsning framträder en bild av läsningen i Sverige där sociokulturella faktorer tillåts att i mycket hög grad bestämma vilka som blir läsare och vilka som inte blir det. Läsundervisningen i skolan ställs ofta i motsättning till lustläsning. Lustläsning har definierats som läsning som sker av egen vilja, för det egna nöjets eller den egna tillfredsställelsens skull. Begreppet förekommer ofta i läsfrämjandesammanhang. Lustläsning är också ett någorlunda vedertaget begrepp inom internationell forskning, där man använt reading for pleasure som en benämning på frivillig läsning för det egna nöjets eller njutningens skull. I bokens andra kapitel framförs ett par argument för att använda det alternativa begreppet fri läsning, förstått som läsning som sker av egen vilja och av eget intresse: begreppet lustläsning riskerar att göra läsningens syfte till primärt en fråga om njutning, vilket i sin tur ger ett svagt argument för läsning i konkurrens med andra fritidsaktiviteter. Forskare har pekat på att kultursektorn och utbildningssektorn omfattas av olika 99