Nolltretton 1
nyttPÅFILM FILMBOXEN Saw - The Definitive Collect
ion 8 disc När filmen ”Saw” kom år 2004 förnyade den skräckfilmsgenren genom att försätta rollfigurerna i olika dilemman där de var tvungna att göra diverse plågsamma val för att överleva. Det fanns en smarthet och moraliska resonemang som fängslade publiken, vilket ledde till en rad uppföljare i rask takt. Skräckfilmsserien fick en trogen fanskara och i höstas kom den åttonde filmen ”Jigsaw”, efter att serien tagit en paus under flera år. Nu finns alla ”Saw”-filmer samlade i en fullmatad box – så titta och ryyyys... (TP) FILM Jigsaw V.11 The Foreigner V.11 Den fantasifulle mördaren Jigsaw tycks ha fler liv än en katt och nu har han än en gång återuppstått i denna åttonde upplaga av filmserien, sju år efter den senaste filmen. Den första Saw-filmen var något av ett mästerverk i sin genre och bjöd inte bara på skräck utan hade ett smart upplägg och väckte vissa tankar kring moral, offer och livsval. Sedan dess har filmerna bara blivit sämre kopior av sig själva och mer och mer handlat om ren tortyrporr. I takt med att dödsfällorna blivit mer krystade har twistarna blivit mer och mer ointressanta. Samma sak här, där handlingen är så fånig att man inte orkar bry sig. Rollerna känns så tunt skrivna att man struntar i vilka som dör och även nivån på Jigsaws fällor känns förvånansvärt låg. Det kommer såklart en twist på slutet, och i början av Saw-serien fanns det fortfarande en spänning i det men nu orkar man inte längre engagera sig. ”Jigsaw” vill precis som föregångarna ge sken av att vara en ”smart” film men är i själva verket rätt löjlig. Det kan man dock stå ut med. Värre är att ”Jigsaw” är en skräckfilm som inte är skrämmande. (TP) Det börjar med ett terrordåd i London där en ung flicka är en av de som omkommer. Hennes pappa (Jackie Chan), som redan tidigare förlorat två döttrar och sin hustru bestämmer sig för att ta reda på vilka som ligger bakom dådet för att hämnas. Spåren leder snabbt till Nordirland och en avknoppning av IRA. Kanske vet en högt uppsatt politiker (Pierce Brosnan) med bakgrund i just IRA mer än han avslöjar? En kedja av händelser startar och den gamla farbrorn Jackie Chan visar sig vara en riktig tuffing som man inte ska underskatta. Kul att se att den numera 63-årige Chan fortfarande kan ramla nedför trappor och fyra av karatesparkar på ett underhållande sätt. Här är han dock mer nedtonad än vanligt, vilket gör denna film till en thriller snarare än en actionrulle. Historien i sig är inte särskilt märkvärdig och till en början är det en hel del som inte känns logiskt eller trovärdigt, men ”The Foreigner” växer sakta men säkert. Filmen har helt klart brister och glöms förmodligen rätt snabbt, men det är något i det lågmälda tilltalet och den relativt realistiska tonen som gör att det ändå är en ganska tilltalande filmupplevelse. Och så är det rätt skönt att terroristerna för en gång skull är något annat än islamister. (TP) TIPSET Fences (2016) Det är 50-tal i Pittsburgh och Troy (Denzel Washington) jobbar som sopgubbe och är bitter över livet. Han har en son som vill bli musiker och en annan son som är ett löfte inom amerikansk fotboll, men Troy gillar inget av det utan tycker att de ska hitta vanliga jobb med trygg försörjning. Han har en bror med en metallplatta i huvudet, en jobbarkompis som han snackar skit med och en fru som spelas av Viola Davis. Filmen utspelas helt i och omkring huset, inte minst på bakgården där Troy ska bygga ett staket. Den begränsade miljön beror på att det är en filmatisering av en teaterpjäs, och det märks också genom de drivande monologerna. Inte minst har Troy själv en rejäl svada, och många av filmens skådisar var också med i teateruppsättningen. Filmen blev flerfaldigt Oscarsnominerad och Viola Davis vann statyetten för bästa kvinnliga biroll för sitt starka porträtt. (TP) Geostorm V.10 The Square V.09 En geostorm är när flera naturkatastrofer samverkar och till slut blir självdrivande, med total global förödelse som resultat. Det är vad som väntar om inte Jake (Gerard Butler) åker upp till den internationella rymdstationen och fixar det problem som uppstått. I en snar framtid har vi nämligen ett nät av satelliter runt vår planet som kontrollerar vädret på jorden. Allt har funkat bra men plötsligt har systemet börjat krångla med extrema väderfenomen som följd. I bakgrunden finns en politisk konspiration och saker krånglas också till av att Jake får sin lillebror (Jim Sturgess) som chef, och de har en minst sagt ansträngd relation. När man bänkar sig framför ”Geostorm” vet man vad man får: en katastroffilm med mycket effekter och en stor dos 90-talskänsla. Förutsägbarheten är liksom en del av det konceptet och ”Geostorm” håller sig helt till mallen vi sett i andra liknande filmer. Trots den aktuella vinkeln med extremväder finns det inget unikt här, och finalen med jubel, stråkar, folk som kramas och platta visdomsord känns nästan utstuderat klichéartad. Första timmen är det ändå en okej actionrulle, men mot slutet blir det mest skottlossning, naturkatastrofer och saker som sprängs - och det känns som att det mest sker för att försöka dölja det fåniga manuset. (TP) Ruben Östlund var hyllad redan tidigare och lovorden har inte minskat med ”The Square” som bland annat belönats med Guldpalmen. Och visst är det en film som sticker ut. Handlingen är inte helt lätt att redogöra för mer än att vi får följa danske Christian som jobbar på ett museum i Stockholm för modern konst och har fullt upp med den nya utställningen ”The Square”. Han får hantera såväl marknadsföringsbyråns udda idé, som ett obehagligt performance och en relation med en konstkritiker samtidigt som han ska hämta barnen och reda ut en härva med sin stulna mobil och plånbok. ”The Square” är en oförutsägbar film som kan bjuda på såväl bra skådespeleri som snyggt foto och inte minst en rad minnesvärda scener. Särskilt omtalad är en middag med en märklig performanceartist som skapar en minst sagt obehaglig stämning där gästerna inte vet hur de ska reagera, och det gör knappt vi i publiken heller. Humor blandas med obekväma situationer och väcker tankar om både samhället och definitionen av konst. Samtidigt är det inte helt tydligt vad regissören egentligen vill säga med filmen. Östlund har en unik ton i sitt filmskapande som kanske inte passar alla men som onekligen är spännande att följa. (TP) NOLLTRETTON 55 KLASSIKERN Mannen som slutade röka (1972) Gösta Ekman som gick bort förra året måste räknas som en av våra största manliga skådespelare. Han var aktiv under 50 år och medverkade i en lång rad filmer, med en topp under 70- och 80-talet. En av de mest omtalade är Tage Danielssons ”Mannen som slutade röka” där Ekman spelar en man som får ärva en stor summa pengar, under förutsättning att han slutar röka inom två veckor. Det finns tydliga kopplingar till Dante Alighieris ”Den gudomliga komedin” men framförallt är det en rolig och knäpp film med många underhållande turer. Det konstateras att ”lasternas summa är konstant”, vilket Ekmans rollfigur tar fasta på medan han motarbetas av en mystisk detektivfirma. Gösta Ekman tilldelades för övrigt en Guldbagge för Bästa manliga huvudroll för sin insats i filmen. (TP)