Caravanbladet 3/2010

Caravanbladet 1 Caravanbladet Sida 2 Caravanbladet Sida 3 Caravanbladet Sida 4 Caravanbladet Sida 5 Caravanbladet Sida 6 Caravanbladet Sida 7 Caravanbladet Sida 8 Caravanbladet Sida 9 Caravanbladet Sida 10 Caravanbladet Sida 11 Caravanbladet Sida 12 Caravanbladet Sida 13 Caravanbladet Sida 14 Caravanbladet Sida 15 Caravanbladet Sida 16 Caravanbladet Sida 17 Caravanbladet Sida 18 Caravanbladet Sida 19 Caravanbladet Sida 20 Caravanbladet Sida 21 Caravanbladet Sida 22 Caravanbladet Sida 23 Caravanbladet Sida 24 Caravanbladet Sida 25 Caravanbladet Sida 26 Caravanbladet Sida 27 Caravanbladet Sida 28 Caravanbladet Sida 29 Caravanbladet Sida 30 Caravanbladet Sida 31 Caravanbladet Sida 32 Caravanbladet Sida 33 Lena sparkar av sig cykelsko rna. Långsamt, nästan andaktsfullt går hon ut på de stora, fyrkantiga stenplattorna. De är lena mot den nakna huden, polerade av miljoner andra fötter. Vi står på resterna av en av världens äldsta vägar, Via Claudia Augusta. Idag är den nästan 2 000 år gammal och en stor turistattraktion för framför allt cyklister från hela världen. Text och foto: Håkan Johansson D et är i den lilla byn Altino, några få mil nordväst om Venedig, som vi får närkontakt med den väg som vi vid det laget försökt följa i mer än 50 mil. Här slutar sommarens längsta och högsta cykeltur. Fast egentligen inte. Tre dagar senare hittar vi den sista milstenen på Via Claudia Augusta, men då är vi i Donauwörth, några mil norr om München i södra Tyskland. Vi valde krokigare vägar än romarna… Äventyret börjar vintern 2008–2009. Sommarplanerna är klara när det gäller vad vi ska göra. Vi vill cykla – långt och högt! I det sammanhanget är husbilen ett perfekt basläger. Tack vare den kan vi vänta med att bestämma vart vi vill åka tills vi sett en säker väderprognos. Men i drömmarna ingår att planera. Det gäller att ha alternativ som passar oavsett vilka vägar högtrycken tar genom Europa. Lite av en slump upptäcker jag information om Via Claudia Augusta på Internet. Det handlar om en rekonstruerad väg som kejsar Claudius lät bygga under sin period som härskare i det romerska riket, några få år in på det första årtusendet av vår tideräkning. Låt oss lämna historien snabbt, för när det gäller fakta om vägar som är så här gamla fi nns det egentligen inte så mycket att gå på. Bokstavligt talat. Arkeologerna har hittat två ursprungliga milstenar längs vägens sträckning, men också djupa hjulspår i stenen på branta bergssidor och, som sagt, rester av vägbeläggningen vid Altino. Egentligen är vägen vid Altino också historiskt tveksam. Det fi nns källor som hävdar att Via Claudia Augusta egentligen börjar i Ostiglia, söder om Verona. För att helgardera delar sig leden numera i Trento och sedan är det upp till resenären att välja start- eller slutpunkt för vägens italienska del. Altino passar bra för många av dagens turister. Det är nära till Venedig och de riktigt stora turistfällorna. Även om Via Claudia Augusta är en urgammal väg har den för länge, länge sedan spelat ut sin roll som förbindelselänk över Alperna. Styrkan i den här vägen låg i att den var relativt fl ack och dessutom ovanligt säker för resenärerna. Högsta punkten, Reschenpass, ligger på måttliga 1 450 meter över havet och vägsträckningen går sällan i trånga raviner, där fi ender och rövare kan ligga i bakhåll. Trots sina anor skulle Via Claudia Augusta säkert ha spelat ut sin roll, men så kom EU och intresset för cykelturism. Cykelled genom tre länder De senaste 20 åren har de tre länder som leden passerar satsat stora resurser i att skapa en lång, sammanhängande cykelled längs vägens ursprungliga sträckning. Det har bland annat fått som resultat att den gamla romarvägen blivit en stor turistattraktion. Den som cyklar eller vandrar längs de mest populära etapperna kan vara säker på att träffa folk från alla håll i världen. Tyska turister dominerar, men de fl esta nationaliteter fi nns representerade på leden. Det fi nns många skäl till att just tyskarna har en så stark dominans. Ett är naturligtvis att Via Claudia Augusta är en länk mellan Tyskland och Italien, men minst lika viktigt är säkert att en stor del av leden går genom Tyrolen. Där är tyska första språk, vilket land du än befi nner dig i. Det känns lite märkligt att inse att det fi nns stora befolkningsgrupper i norra Italien som hellre pratar tyska än italienska. Vi följer romarnas väg, men väljer bort och lägger till efter våra egna behov. Det låter krångligare än det är. Här är våra förutsättningar: Vår långa resa börjar i Falun, men första dygnet blir ändå riktigt behagligt eftersom vi väljer nattfärjan från Göteborg till Kiel. Det betyder att vi kan starta den långa etappen genom Tyskland mot Italien ut vilade och väl till mods. Vi har valt att starta cyklingen från Torbole, vid norra spetsen på Gardasjön. Det handlar mycket om att helgardera. Där har vi varit och cyklat många gånger tidigare och vi vet att vi kan köra lite testturer där tills vi är säkra på att utrustningen verkligen fungerar. Det här ska bli vårt livs resa och det är dumt att inte försäkra oss om att allting är i ordning innan vi ger oss iväg. Baslägret hittar vi av en slump. På väg från Bolzano mot Garda ser vi plötsligt Via Claudia Augusta, som den var på romarnas tid. Den nya cykelleden går på parallella vägar. en liten skylt om Agricultura Camping. Perfekt! Lätt att komma in och acceptabelt pris, speciellt med tanke på att vi faktiskt inte tänker vara här speciellt mycket. Redan någon timma efter att husbilen kopplats in på campingens elsystem står cyklarna färdiga för den första utfl ykten. Det här har vi drömt om i månader! Sänk farten – höj blicken Vi tar det lugnt. Den första dagen handlar det bara om att njuta. Det lutar emot, naturligtvis, men det gör det överallt här nere. Gardasjön ligger bara 79 meter över havet och bergen runt omkring kittlar himlen i magen med sina toppar på klart över 2 000 meter. Ärligt, det är för bergen vi åker hit. Det fi nns en speciell lockelse i att cykla uppför i fl era timmar. Snabbt inser du att du inte kan besegra berget. Du måste sänka farten, höja blicken och börja njuta av omgivningarna. Prata! Om du inte orkar prata cyklar du för fort. Det är i det här läget det kan börja hända märkliga saker i kroppen. Kanske påminner känslorna om meditation. Själva livet blir enkelt och vardagsproblemen är inte ens irriterande längre. Två dagar senare packar vi cyklarna med allt vi behöver för att kunna vara borta i två veckor. Vi lämnar husbilen parkerad i ett hörn på campingen. När vi inte ska vara där har vi fått rabatt på avgiften, men det är skönt att veta att någon har ett öga på bilen medan vi är borta. I det här läget har vi en grov bild av vart vi är på väg. Först tillbaka mot Rovereto där vi räknar med att hitta markeringarna som visar var Via Claudia Augusta går. Sedan ska vi följa den så långt vi orkar innan vi tar oss tillbaka över Alperna igen. Vi har defi nitivt ambitionen att cykla hela vägen, > caravanbladet 3 2010 33 Caravanbladet Sida 34 Caravanbladet Sida 35 Caravanbladet Sida 36 Caravanbladet Sida 37 Caravanbladet Sida 38 Caravanbladet Sida 39 Caravanbladet Sida 40 Caravanbladet Sida 41 Caravanbladet Sida 42 Caravanbladet Sida 43 Caravanbladet Sida 44 Caravanbladet Sida 45 Caravanbladet Sida 46 Caravanbladet Sida 47 Caravanbladet Sida 48 Caravanbladet Sida 49 Caravanbladet Sida 50 Caravanbladet Sida 51 Caravanbladet Sida 52 Caravanbladet Sida 53 Caravanbladet Sida 54 Caravanbladet Sida 55 Caravanbladet Sida 56 Caravanbladet Sida 57 Caravanbladet Sida 58 Caravanbladet Sida 59 Caravanbladet Sida 60 Caravanbladet Sida 61 Caravanbladet Sida 62 Caravanbladet Sida 63 Caravanbladet Sida 64 Caravanbladet Sida 65 Caravanbladet Sida 66 Caravanbladet Sida 67 Caravanbladet Sida 68