019 1
LUNCH TEXT OCH BILD: THOMASHELSING BURGER LOVE K
onkurrensen är stenhård på det gastronomiska området hamburgare. Förutom rena hamburgerrestauranger ska varje krog med självaktning ha minst en hamburgare på menyn och det var tack och lov länge sedan det innebär en slarvigt stekt fryspuck. Ett av ställena som verkar ligga högt i kurs hos Örebros hamburgerälskare är Burger Love på Stortorget så då kändes det givet att förlägga en lunch dit. Jag väljer en bacon och cheeseburgare från luncherbjudandet som även inkluderar dryck, och det går snabbt att få in beställningen. Hamburgaren serveras med en rejäl hög med pommes frites. Det här är för övrigt några av de krispigaste pommes jag smakat någon gång, fjärran från snabbmatskedjornas vissnade potatisstavar. Mycket bra, om det inte var för att man översaltat dem – rejält. Jag äter en handfull men tvingas ge upp dem sedan. Jag går över till själva huvudnumret. Hamburgaren ser verkligen inbjudande ut och jag tar ett stort bett – och tar mig inte igenom. Det visar sig att baconskivorna är ihopstekta och väldigt sega. Dessutom är de inte särskilt varma och det signalerar slarvigt hantverk i köket. På det negativa kontot hamnar också att majonnäsen tar över väldigt och jag känner inte alls smaken från osten. Trist, men det här är ingen total katastrof. Brödet är spänstigt och välrostat och själva köttpucken är saftig med bra kryddning. Jag gillar också att det på serveringsbrickan medföljer en våtservett. Det är en fin touch som fler borde ta efter. Allt som allt serverades jag en hyfsad burgarmåltid men intrycket är att den kunde ha varit tämligen felfri om man inte slarvat så med saltkaret och lagt in lite mer kärlek vid tillagningen av baconskivorna. Rättas det till är Burger love ett av de bästa ställena i stan för en hamburgare. WOBBLER G år man tillbaka 3-4 år tiden hade Wobbler en potatissallad som satte punkt för alla diskussioner om potatissallader. För oss invigda var det en stor anledning till att förlägga lunchintaget dit. Potatissalladen var alltså en del av ett annars både generöst och varierat utbud på salladsbordet. Nåja, helt plötsligt försvann den lika fort som den kommit men den hann sätta Wobbler på lunchkartan i min umgängeskrets. Jag kom att tänka på den igen häromdagen och därför kändes det passande att testa lunchen på Wobbler igen. Som väntat, eller befarat, har inte potatissalladen återvänt. Dessvärre får det salladsbord man erbjuder den här dagen underkänt. Det är knepiga smaker som inte fungerar ihop, en morotssallad som är översaltad och till detta en söt vit sås som inte gifter sig särskilt bra med övrigt utbud. Inget vidare att öppna med alltså. När varmrätten kommer in blir jag desto gladare i sinnet. Wobbler har alltid haft ett bra kök och så verkar det vara även i nuvarande regi. Jag har fastnat för den helstekta fläskfilén med svampsås, timjansrostad potatis samt bakad morot. Gudarna ska veta att det är svårt att göra en vacker svampsås och då är smaken desto viktigare. Här har såskocken träffat mitt i prick. Under såsen hittar jag lagom rostad potatis och en köttbit som har precis rätt färg, konsistens och smak. Helhetsintrycket är en alldeles utmärkt lunchrätt och bara baserat på denna borde fler av stadens lunchkockar komma hit och studera hur man gör bra husmanskost. Får nu Wobbler bara till ett bättre salladsbord har jag inget att klaga på. Helt enkelt ett klockrent lunchval. 10 NOLLNITTON