Nollelva 1
SPORT VITVAROR KÖK B VITVAROR KÖK BELYS VITVAROR
SVÅR OLYCKA STOPPADE INTE IDA Text: Kristian Andersson Foto: Privat Ida Lidebjer-Granberg, 27, har sedan hon var 16 år varit co-driver och kartläsare inom rally där hon tävlar på elitnivå. Under ett race i april 2016 var Ida med om en allvarlig olycka när bilen hon färdades i frontalkrockade med ett träd. Det resulterade i två fötter brutna på nio ställen, brutna revben och kraftig värk i både rygg och nacke. Efter lång och hård rehabilitering är hon nu tillbaka på rallybanan och satsar för fullt på kommande tävlingar. - Nästan alla har frågat mig om jag verkligen ska sätta mig i en rallybil igen, men självklart ska jag det - jag älskar sporten och det jag gör. En olycka ska inte få vinna över mig, säger Ida. Ida är uppvuxen i Norrköping i en rallyintresserad familj där flera hållit på med bilsport. Hennes morbröder och hennes kusiner har varit rallyförare och Idas mamma var kartläsare på 1970-talet. - Mamma hade slutat när jag föddes, så jag har inte direkt fasats in i sporten, men jag har absolut rally i blodet, säger Ida. I Norrköping bodde hon i 18 år innan flyttlasset gick till Mjölby och senare Karlshamn i Blekinge. Där bor hon sedan tre år tillsammans med sin sambo, David Petersson, som är rallyförare. - Vi träffades genom sporten och David har bott i Karlshamn en längre tid, så jag valde att flytta till honom. Intresset för rally fann Ida när hon följde med en kompis som tävlade. Hon fick vara med vid serviceplatsen 04 NOLLELVA och tittade på. Det var 2005 och hon var 16 år. - Vid ett tillfälle blev jag tillfrågad om jag ville testa att tävla som kartläsare via en prova-på-licens, vilket jag gjorde - därefter var jag fast. Det var så allt började. Sedan åkte jag mer och mer för att träna upp mig och ta min kartläsarlicens. Under en dag går man igenom olika teorier, gör tester och åker rallybil. På så vis får man ta del av alla moment som hör till ens roll, förklarar Ida och fortsätter; - Idag är jag involverad i alla slags rally, inte bara som kartläsare, utan jag är också med och arrangerar tävlingar och fungerar som en av fem ledamöter i svenska bilsportförbundets rallyutskott som ansvarar för rallysport i Sverige. FYSIKEN ÄR VIKTIG Ida förklarar att rally är unikt på så sätt att det är svårt att träna förutom när man åker ett race. - För att bli riktigt bra, både som förare eller kartläsare, krävs det helt enkelt att man kör mycket tävlingar. Sedan studerar man även filmer på sig själv eller andra för att förbättra sig, säger Ida och förklarar vidare; - Fysiken är oerhört viktig inom rallysport. Man måste vara vältränad, ha mycket muskler samt en bra kondition, för att orka vara fokuserad och klara av de ansträngningar kroppen utsätts för. Musklerna i nacke och rygg är extra viktiga att vara stark i då de delarna utsätts för mycket ryck och stötar. Förra året tog Ida SM-brons i Rally Sprint under SMveckan, där man kör rally på en bana och visar upp sig mer för publiken på ett annat sätt än vad man gör när man kör på en väg ute i naturen. Hon tävlar med två olika team, ett i SM och ett i andra cuper. - De flesta i Sverige har egna team och man kör för sig själv. Man kan ha sponsorer, men mycket får man stå för själv, om man inte lyckas ta sig utanför Sverige, säger hon. - Som kartläsare får man aldrig se banan i förväg utan man tilldelas istället ett häfte där banan förklaras i korta begrepp. Min uppgift är att förbereda mig så bra som möjligt för att i min tur förmedla banan till föraren under loppets gång. Det var i april 2016, under första tävlingen av grussäsongen, som oturen var framme. Föraren till bilen där Ida var kartläsare tappade kontrollen efter ett hopp och frontalkrockade med ett träd. - Jag bröt båda fötterna på nio olika ställen och bröt även en del revben. Min rygg och nacke tog stryk och jag hade länge kraftig värk som jag fortsatt känner av än idag. Hur man än ser på det så var olyckan inte så allvarlig som den hade kunnat vara. Vi sitter mycket säkert i bilarna och har massor av skydd, bland annat ett nackskydd som man kopplar ihop med hjälmen. Det är viktigt att poängtera att säkerheten hela tiden utvecklas. Enligt statistik sker det fler olyckor inom andra sporter, förklarar Ida och berättar vidare; - Vägen tillbaka har varit tuff. De första två månaderna efter olyckan satt jag i rullstol och kunde inte göra något. Det resulterade att jag tappade muskelmassa, något jag fortsatt tränar upp idag. Min största fasa var dock det mentala, att jag inte skulle våga sätta mig i en bil igen. Men jag peppade mig själv och fick mycket stöd av min familj och av bilsportförbundet. Efter tre månader, när jag kommit ur rullstolen, satte jag mig i en bil, bara för att känna känslan. Det kändes bra. Nu är jag i full gång igen och åker så mycket som möjligt för att bli redo inför kommande tävlingar. Vad är största utmaningen med att vara kartläsare? - Att man behöver ha full koll på allt runtomkring. Det optimala är att föraren bara ska kunna köra. Kartläsaren ska ha koll på alla detaljer, ofta på platser man aldrig varit på tidigare. Vad är roligast? - Själva samarbetet med föraren och adrenalinkicken man får när man åker så fort det bara går samt när man känner att allt stämmer och bara flyter på. Det är en obeskrivlig känsla. V