Nordens Tidning 1
V i sitter i personalrummet på skolan. Namnet Uts
ikten passar väldigt bra, utanför fönstret ser man sjön Stora Le breda ut sig mellan berg och skogar. Agnes och Joakim sitter redo med varsin kaffekopp och det märks att de känner varandra väl. De samtalar avspänt om allt mellan himmel och jord och efter ett tag kommer vi in på hur det är att gå på Utsikten. Det som gör skolan speciell är att man känner gemenskap med dem som går här, säger Agnes. ”Det är en liten skola med stora möjligheter” fortsätter hon. Trots att det är relativt få elever får man med sig stora upplevelser. Joakim flikar in att det är en skola där man får både en praktisk och teoretisk utbildning där teoretiska ämnen blandas med uteverksamhet, som kan innehålla alltifrån hur man gör upp eld till att klättra och dyka. Man lär sig också att respektera andra och hur man förhåller sig till andra människor. ”Man lär sig att lyfta fram sitt bästa jag och det är jätteviktigt när man sedan kommer ut i arbetslivet”, poängterar Agnes. eleverna Som går på skolan har möjlighet att bo på internat det första året och det gör de flesta, eftersom de kommer ifrån olika håll i Sverige och Norge. Till hösten börjar också de första danska eleverna. Hur är det då att flytta hemifrån? Båda tycker att det har gått väldigt bra att flytta hemifrån och internatboendet var en av de delar som lockade dem att börja på utbildningen. ”Det är fruktansvärt roligt att bo på internat”, säger Agnes och ler med hela ansiktet. ”Man utvecklas som människa”. ”Det är det bästa jag gjort” fortsätter Joakim. Innan han började intalade han sig själv att om han inte skulle trivas kunde han alltid flytta hem, men det har gått fantastiskt bra. ”Det har känts väldigt bra att få stå på egna ben och klara sig själv”, fortsätter han. Joakim bytte inte bara bostadsort, utan land när han började på Utsikten. Det han funderade mycket över var hur det skulle gå med språket. Så här två år senare kan han konstatera att det har gått väldigt bra. Han hänger med bra på lektionerna och förstår sina svenska klasskamrater utan problem. Både Agnes och Joakim är överens om att de kan mycket mer norska och svenska nu än tidigare. De första veckorna fick de tala långsamt och ta om det som klasskompisarna inte förstod, men det gick snabbt att lära sig Jonas Månsson, rektor, Mattias Sundell, lärare, Roger Karlsson, programansvarig och nu är det inga problem. Inlärningen pågår hela tiden. ”Jag lär mig fortfarande nya ord och det är jättekul”, säger Agnes. Eleverna kommer ifrån olika håll i Skandinavien och de kommer till skolan med olika språk, dialekter och sätt att prata. När de har varit här en tid blandas deras accenter och ordförråd, så att de får en härlig mix av alltihop. ”Jag pratar norska, dalsländska eller stockholmska, men ingen renodlad dialekt längre, säger Agnes. ”Jag pratar mycket långsammare än tidigare och använder inte så mycket dialektord, utan mer bokmål, så att svenskarna ska förstå lättare” fortsätter Joakim. det är lätt att ha förutfattade meningar om invånarna i sina grannländer. Finns det några stora skillnader mellan svenskar och norrmän? Agnes och Joakim tycker att svenskar och norrmän är väldigt lika och att det egentligen inte är särskilt mycket som skiljer dem åt. I början brukade de jämföra och anstränga sig att hitta skillnader och det kunde lätt utveckla sig till ”landskamp”, men detta har mattats av med tiden. Som Joakim uttrycker det: ”Man orkar inte lägga tid och kraft på det längre”. Ibland under vinterhalvåret kan det blossa upp av förklarliga skäl, men det är mest på skoj, annars är det brunosten, skollunchen och nationaldagsfirandet som skiljer oss åt enligt Joakim och Agnes – inte så mycket alltså! Det sägs att den sociala kompetensen är oerhört viktig för att lyckas på arbetsmarknaden. Tycker de att de har utvecklats socialt under de här åren? Joakim inleder med att säga att han tycker att han tänker mer på hur han uppför sig nu än tidigare. Om man tänker på hur man uppför sig blir det lättare att få ett bra arbete senare, fortsätter han. Agnes håller med och lägger till att hon numera ”ser på livet med serviceögon” vilket gör att hon tänker mycket på hur hon bemöter andra och hur hon själv blir bemött. De går hotell- och turismprogrammet och blir friluftsguider. Turismen sägs vara en framtidsbranch. Hur ser de på sitt framtida yrkesliv? ”Förhoppningsfullt”, inleder Agnes. Enligt henne är hotelloch turismutbildningen den bredaste utbildningen bland yrkesprogrammen, eftersom man både lär sig att arbeta med människor och att vara serviceinriktad. Detta är något man behöver inom alla yrken, enligt henne. Båda tänker sig en framtid inom turismbranchen och kan tänka sig att vidareutbilda sig inom turism. Slutligen kommer vi in på skolans skandinaviska profil. Tror de att de kommer att ha någon nytta av den när de kommer ut i arbetslivet? Agnes inleder med att påpeka att hon har ett annat kontaktnät nu med vänner på flera platser i Norge. Dels har hon lärt känna trevliga människor, men hon lär sig också mycket om landet genom dem. Hon har också fått kontakter i Danmark i och med ett samarbete med Ranum efterskole. ”Vi träffade danska elever i ettan och vi skriver fortfarande till varandra”, säger hon. Man lär sig ett annat språk, fortsätter Joakim och Agnes inflikar att detta har man nytta av när man ska arbeta på turismanläggningar i Norden. ”Det är en merit att kunna prata Skandinaviska”, betonar hon. Intervjutiden är slut – Joakim och Agnes hastar vidare till en lektion i filmanalys och jag dricker ur det sista av mitt kaffe. Om ungdomar ska få upp intresset för Norden och nordiska språk är nog detta det rätta sättet. De får en naturlig arena att dela språken och erfarenheterna med varandra. Det kan ingen lektion i nordiska språk tävla med! TexT: SOFia edvardSSOn FOTO: rOger karlSSOn nordens tidning nr 2 | 2015 25