Nordens Tidning 1
Recension Och jag är fri – om Lennart Geijer och
hans tid Statsvetarprofessorn vid göteborgs universitet ulf Bjereld ger i sin läsvärda och källstarka bok om lennart geijer - Och jag är fri (bokförlaget atlas) – en utförlig bild av en central politiker vid tiden runt 1968 fram till den socialdemokratiska regeringens valförlust 1976. lennart geijer var justitieminister i sju år i Olof palmes regering för 40 år sedan. innan dess var han konsultativt statsråd – juristkonsult - i tre år, ett uppdrag som den f d TcO-juristen geijer trivdes mycket bra med eftersom han egentligen gillade bättre att jobba bortom det offentliga strålkastarljuset. det är en bra skriven och väldokumenterad bok som Bjereld skrivit, och bra också för att just lennart geijer förtjänar att inte bara (läs främst) förknippas med den i media så hypade makt- och sexaffär som kommit att bära hans namn. geijer kan, som framgår väl av Bjerelds bok, och bör kanske ändå främst förknippas med den humana kriminalvårds- och arbetsrättspolitik som han verkligen brann för. Områden där han var mycket radikal. men få minns juristen och statsrådet för allt detta men däremot att geijers namn i historiens ljus kommit att sammankopplas med den affär som fick hans namn och som ibland kallas bordellaffären. en affär som handlade om makt Till minne av Åke Landqvist rina folkhögskola i Karlskrona där han var styrelseledamot och senare hedersledamot. Efter pensioneringen hann han Åke Landqvist, Föreningen Nordens tidigare direktör har avlidit i en ålder av 85 år. Närmast sörjande är hans fyra barn med familjer. Åke var under största delen av sitt yrkesliv verksam inom det nordiska samarbetet som han ägnade sig åt utifrån sitt internationella synsätt. Han var direktör för Föreningen Norden under hela 1980-talet och dessförinnan tjänstgjorde han som förstesekreterare inom föreningen. När Föreningarna Nordens Förbund bildades på 60-talet blev han den som ledde arbetet där. Han var även redaktör för tidskriften Vi i Norden och Nordens tidning under många år. Det var före den digitala tiden vilket innebar att han själv satt och klistrade och knåpade och födde fram tidningssidor. Särskilt stolt var han över de konstbilagor han lyckades få med i Vi i Norden och tidningens förstasidor med tecknaren EWKs politikerbilder. Nordens tidning, som under ett antal år låg vilande, väckte Åke till liv när han axlade Arne F. Anderssons roll som direktör för Föreningen Norden 1979. Åke skrev också många böcker och skrifter om nordiskt samarbete, svensk utrikespolitik, integration och summerade slutligen sin nordiska gärning i boken Nordismen inifrån, möten – minnen – människor som utkom 2005 och som han tillägnade sina barn Kristian, Maria, Martin och Kristina. 30 nordens tidning nr 2 | 2015 Som en del i Åkes nordiska engagemang var han också direktör för Svensk-norska samarbetsfonden 1983-1991. Till alla de projekt som han initierade i fonden var Ny Giv- kampanjen 1988 den absolut största. Kampanjen omfattade allt från konstutställningar till skolutbyten. Alla vänklasser och brevväxlingsprogram för skolelever som efter det tillkommit i Föreningen Norden har sin grund i Ny Giv-kampanjen. Det svensk-norska samarbetet sammanfattar Åke som redaktör för boken Från svenskesuppe till hundra femmor, som utgavs 1999 vid fondens 50-årsjubileum. Behovet av utbildning och fortbildning engagerade Åke. Det intresset kunde han till stora delar kanalisera genom Nordens institut och folkhögskola Biskops-Arnö. Det var också han som tillsammans med Claes Wiklund, på Nordiska ministerrådets uppdrag, drog igång Introduktionskurserna för Nordiskt samarbete. Sina sista yrkesår engagerade Åke sig i Östersjöfrågor och var den som ledde Östersjöinstitutet vid dess tillkomst. Han var också initiativtagare till Litoutveckla några av sina andra intressen och idéer. Han skapade bl a ett utbildningsprogram för källsortering som skulle användas på daghem och i skolor. Han hade innan dess utvecklat språksnurror som läromedel, en svenskfinsk och en svensk-dansk snurra. Den nordiska språkförståelsen var något han alltid framhöll betydelsen av. Han kunde också på senare år äntligen ta sig tid att skriva skönlitterära texter och dokumentera delar av sin historia. Det gjorde han huvudsakligen i sin stuga i Tingsryd, den gamla byskolan, där han slog sig till ro som pensionär. Åke var en intellektuell nordist, en god talare och innovatör. Genom sitt engagemang drog han med sig människor med olika bakgrund och i olika åldrar i de aktiviteter och processer han initierade. Åkes kunskaper och erfarenhet var en otrolig resurs för oss yngre medarbetare och många blev samtalen också efter hans pensionering. Åke manade på oss och ville att vi skulle pröva nya idéer och till och med den sista tiden kom han med goda råd och inspel, han ville att vi i god tid skulle börja planera föreningens 100-årsjubileum 2019! Han kände sitt ansvar som föreningens hedersledamot. Åke var vår gode vän och mentor. Vi är många som tack vare honom kom att ägna oss åt nordiska frågor. Frid över Åkes minne. BriTTa nYgård Och maTS walleniuS