Kanalen 1
Kyrkspiran nr 3. Vecka 38 2015. En informationsbi
laga från Österåker-Östra Ryds församling Äntligen ordentligt skyltat Det är inte svårt att hitta till församlingen och Åkersberga Kyrkliga Centrum – om man vet var församlingshuset ligger. Under flera år har Åkersberga Kyrkliga Centrum för många säkert varit lite anonymt. Nu först, äntligen, har vi fått upp ordentliga skyltar. Nu först framgår det tydligt vad detta är för byggnad. Åkersberga Kyrkliga Centrum är församlingens knutpunkt. Det är mycket som sker i detta hus, såsom barn- och ungdomsverksamheter. De flesta körerna har sina repetitioner i Åkersberga Kyrkliga Centrum, och musikerna sitter ofta här och planerar sitt arbete eller övar inför gudstjänster och förrättningar. Administrationen är samlad i denna byggnad. Präster och diakoner gör en hel del av sitt arbete här. I huset finns konferensrum och flera mindre rum för enskilda samtal. En god tanke Det kommer många besökare hit av olika anledningar. Man kanske ska träffa en präst för ett dopsamtal, ta sitt barn till Kyrkans öppna förskola eller besöka familjerådgivningen. Då kan man förvänta sig att det finns skyltar som tydligt visar vad detta är för byggnad. Där har vi tyvärr brustit. I samband med att Åkersberga Kyrkliga Centrum, till vissa delar, byggdes om togs skylten på fasaden ner. Det var för övrigt en skylt av äldre datum. Det har dröjt ända fram till nu innan fastigheten har fått nya skyltar som tydligt talar om att denna byggnad är Åkersberga Kyrkliga Centrum och här ligger Svenska kyrkan ÖsteråkerÖstra Ryds församling. Ett kors på kyrkans takkrön och ett stort kors över klockstapeln har signalerat att här ligger en kyrka. Det må vara tydliga tecken för den kyrkvane, men kanske inte lika uppenbart för den som inte besöker kyrkan så ofta. Lättare att hitta rätt Nu finns det tydliga skyltar som talar om att här ligger Svenska kyrkan i ÖsteråkerÖstra Ryds församling. Dessutom finns det två skyltar som anger att detta är Åkersberga Kyrkliga Centrum. Det är ju inte helt självklart. Den ena sitter på själva kyrkfasaden mot Bergavägen. Den andra är placerad på kontorsdelen och vetter mot Skolvägen. Det är församlingens förhoppning att det ska bli lättare att hitta rätt för våra besökare. Text: Maria Schrewelius Frälsarkransens år Biskop Martin, nu är det tjugo år sedan du gick i pension, åkte till Grekland – och började rita Frälsarkransen. Visste du redan från början att du ville dela med dig? – Naturligtvis. Det behovet är medfött. Det är bara att se på små barn. Och jag tror att det räcker livet ut. Men det man vill dela med andra växlar. Jag vill framför allt dela min tro och min kärlek till livet och jorden. Men sättet har varierat. Att det till slut skulle bli en Frälsarkrans var en total överraskning. Jag har med tiden förstått att Frälsarkransen var en gåva även till mig. Genom den fick jag dela en långt större gemenskap än jag drömt om. Vilka var de första som började använda kransen? – Det var de som bäst behövde den. Dels för behov i arbetet, dels för egna. En diakon hörde mig tala om Frälsarkransen. Jag sa att den till och med kan användas för tyst bön och meditation – med barn. Hon bestämde sig att pröva det helt otroliga. Hon hade nämligen en juniorgrupp där pojkarna sprang upp efter väggarna. Jag hade gett rådet att man gärna skulle börja med att låta barnen ligga på mattor i koret – med bra avstånd, så att de inte kunde röra varandra. Det enda man skulle göra vara att lyssna till tystnaden. Sedan griper man Gudspärlan och lyssnar. Gud kanske har något att säga? Sedan ber man. När jag träffade henne nästa gång sa hon: ”Det mest omöjliga var det enda som Foto: Ester Sorri fungerade.” Jag har hört ett otal berättelser under åren om vad Frälsarkransen har betytt. Det är jag oändligt tacksam för. Har du själv använt den på olika sätt genom åren? – Ja. En del frågar efter en Jesuspärla – men hela kransen heter ju Frälsarkransen. Hur tänkte du när du gav pärlorna namn och innehåll? – På Jesus – vi vandrar genom hans liv från pärla till pärla. På helig Ande. På Gud Fader. Och på hur jag och vi och allt skall Intervju med Martin Lönnebo av Anna Braw finna den Heliga Vägen. Kransen är gjord för oss moderna människor som hjälp att finna oss själva och Gud. Det är ju många som hör av sig till dig – vilka brev och samtal gör dig extra glad? – Jag blir så tacksamt rörd när jag hör att någon har fått verklig hjälp, funnit tro och livsmod. Kransen har förändrats några gånger under åren. Nu skimrar en av Hemlighetspärlorna i grönt. Hur kommer det sig? – Den första förändringen kom tidigt. Det var Nattens pärla. Den fanns i tanken från begynnelsen, men så rädda som vi är för svaghet och död tvekade jag. Men ju mer vi förnekar svaghet och död, desto mer ångest får vi. Hemlighetspärlorna kom med samtidigt, som en hyllning till friheten, förbönen och begrundan, det som gör att vi vågar beröra den svarta pärlan. Den grönskimrande pärlan kom nu, just i Jubileumsutgåva En jubileumsutgåva har också tagits fram med anledning av att det i år är 20 år sedan Frälsarkransen kom till. Jubileumsutgåvan är skapad av silversmeden David Andersson och finns att köpa på Verbum förlag, www.verbum.se. Foto: Magnus Ragnvid jordens kristid. Vi har skapat den bästa av alla kulturer, men om vi fortsätter som nu blir det den värsta. Var och en som älskar liv, djur, natur och barnbarn förstår betydelsen. Jag tänkte att vi skulle börja likna Franciskus mer. Glädjen över jorden föder omsorg. Håll hårt om den grönskimrande pärlan! I år har några nya böcker om Frälsarkransen kommit ut. Är det någon formulering i någon av dem som har betytt något särskilt för dig? – Ja, många. Därför avstår jag från att ge exempel. Vad skulle du vilja hälsa till någon som just har fått Frälsarkransen och funderar på att börja använda den? – Vänskap tar tid. Lyssna till tystnaden: Vad har pärlorna att säga dig? Gläd dig åt att du har fått en vän som inte ställer krav. Och som är trofast. Var ofta tillsammans. Då blir även du alltmer en pärla.