STT 1
8 STT Vecka 52 fredag 28 december 2018 Från Limma
red till polishuset i Borås LIMMARED Tomas Stakeberg Jansson är lokalpolisområdeschef och högsta chef för polisen i alla Sjuhäradskommuner (utom Herrljunga). Tomas är också född och uppvuxen i Limmared. Hur var det att växa upp i Limmared? – Det var en fantastisk ort att växa upp i. Alla kände alla och ett barn fostrades av hela byn. Limmareds IF var en stor aktör på den tiden, alla var med och spelade fotboll. LIF lever fortfarande kvar och är en livskraftig idrottsförening. Det är bra för samhället. Tomas Jansson har mött upp i polishusets reception och eskorterat mig upp till sitt kontor ganska många våningar upp. Interiörmässigt lämnar polishuset en hel del övrigt att önska, väggarna är smutsgula och ger tillsammans med de bruna dörrarna ett ganska trist institutionsintryck. Men Tomas trivs på jobbet. – Jag har inte ångrat mig en sekund att jag blev polis. Det är ett yrke som passar mig perfekt. Att vara polis är verkligen att få hjälpa till och göra skillnad i vardagen. att jobba med kontraterrorism, men slår fast att ”vanligt” polisarbete är betydligt mer spännande. – Här kan man göra mer skillnad. När så barnen blev lite större och behövde köras fram och tillbaka sökte Tomas jobb i Varberg dit familjen flyttat. Efter ett år blev han biträdande närpolischef och arbetade mycket med brottsförebyggande arbete. Så småningom blev han tillfrågad att ta hand om ledningscentralen i Halland. – Det funkade bra och jag Skolan är det viktigaste ett samhälle kan satsa på! TOMAS STAKEBERG JANSSON var där ett par år ungefär. Samtidigt gick han Polisens indirekta chefsprogram och efter ett par år fick han chefsjobbet för länsordningspolisen i Halland. – Det var väldigt intressant och givande. Men att bli polis var inte en självklarhet för den unge Tomas, så här handlar det minsann inte om en pojkdröm som blivit verklighet. – Jag visste inte alls vad jag skulle göra efter lumpen. Men jag började läsa in naturvetenskapliga linjen på Komvux. I samband med det gick jag en helgkurs i mindmapping och där träffade jag en rekryterare från Polisen. Han tyckte att jag skulle bli polis och på den vägen är det. Polisbanan har dock varit aningen brokig - och spännande. Tomas började som polisassistent i Svenljunga efter utbildningen som han blev klar med 1996. Där stannade han i två innan han fortsatte till Mölndal och en tjänst som ingripandepolis, det vill säga ”vanlig” polis som kör på larm. – Sen var jag utredare i ett halvår och fick lite erfarenhet från det. Han fick upp ögonen för säkerhetspolisen, sökte sig dit och kom in. Sedan jobbade han som livvakt i Stockholm. – Jag var livvakt åt kungafamiljen, fick träffa många av världens ledare och var med vid EU-toppmötet 2001. Men nu hade Tomas bildat familj, så han valde att flytta tillbaka till Västsverige. Nu blev arbetsplatsen säkerhetspolisen i Göteborg, Säpo. Och om vi trodde att vi skulle få några spännande detaljer från den tiden i hans liv bedrog vi oss. – Det kan jag inte avslöja, blir svaret. Han medger att det dock kunde vara lite spännande Men i just den vevan började man jobba för den nya polismyndigheten som infördes årsskiftet 2014/2015 och plötsligt fanns inte den verksamhet som Tomas var chef för längre. Alla chefer fick söka om chefstjänsterna, så också Tomas och det var så han hamnade i Borås. – Det var en kittlande utmaning. Borås är ett av Sveriges absolut största lokalpolisområden. Jag har 235 medarbetare och ett stort upptagningsområde, bara Borås har ju 110 000 invånare. Vi har ju också de särskilt utsatta områdena Norrby, Hässleholmen och Hulta, det tyckte jag skulle bli jätteroligt. Tomas pratar mycket om att göra skillnad, om demokrati – och klassfrågor. – Det handlar inte om var du är född utan vilka socioekonomiska förutsättningar du har, slår han fast. Han konstaterar också att det finns en konstruerad brottslighet, den som politiker, journalister och sociala medier underblåser, en verklighet som det inte finns stöd för i statistiken. – Tittar man på statistiken har faktiskt den faktiska brottsligheten sjunkit, eller åtminstone hade den legat stadigt om vi inte hade haft så många bedrägeribrott. Men den konstruerade brottsligheten skapar oro och gör att vi gärna tittar snett på vissa grupper, som invandrarna. Här kommer klassfrågorna in. – Det är inte invandrarnas fel, vi har ett klassamhälle där inte alla har samma jämlika förutsättningar till arbete, bostad och utbildning. Vi PÅ JOBBET. Tomas Stakeberg Jansson är född och uppvuxen i Limmared. Idag är han lokalpolisområdeschef och har sin arbetsplats i polishuset i Borås. FOTO: TINA HJORTH SVENSSON har samma underklass som vi hade för trettio år sedan, skillnaden är bara att underklassen nu är födda utanför Sverige. Hur ser problematiken ut i Svenljunga och Tranemo? – Vi har väldigt bra samarbeten med båda kommunerna och vi delar samma lägesbild. Vi vet hur det ser ut, att vi har problematik kring att unga inte går ut grundskolan med godkända betyg. Här kommer Tomas in på ett ämne som verkar engagera honom mycket, utbildning och avsaknaden av den. Både Svenljunga och Tranemo är klassiska ”arbetarekommuner” med många industrier och en historiskt ganska låg utbildningsnivå. – Då får vi en demokratiproblematik. Vi ser att extremhögern går starkare i de här områdena. Både Svenljunga och Tranemo har tagit emot många flyktingar. – Det är jättebra, fantastiskt. Men vi måste fundera på hur vi ska jobba demokratiskt. Jag upplever Svenljunga och Tranemo som fantastiska kommuner i sig, men Emil i Lönnebergaidyllen finns inte längre. Inte i Lönneberga heller och samhället rör sig framåt. Det gäller att vara med och hitta det bästa i samhället. Tomas ser utbildning som ett sätt att få mer perspektiv. Mötesplatser, som Glasets hus i Limmared och Centralen i Tranemo har också stor betydelse, tycker han. – Det är svårt att tycka illa om en människa man har mött och har en relation till. Därför har exempelvis Glasets hus blivit ett kitt för samhället. Det är viktigt med samlingspunkter i Svenljunga också. Tomas konstaterar att droger givetvis är ett problem. Men han tycker utbildning är viktigare. – Ju fler som har godkända betyg i skolan desto färre utnyttjar droger. Därför är skolan det viktigaste som samhället kan satsa på! Jag ser gärna 10 000 fler poliser, men det är mer som plåster på såret eller som alvedon. Satsar man på skolan slipper man ta hjälp av polisen likt alvedon mot huvudvärk. Det största problemet är när man inte har godkända betyg när man går ut nian. Framtiden ligger i skolan. Och apropå det här med den konstruerade brottsligheten. Det råder en sorts sanning om att polisen inte kan utreda brott. Den uppfattningen är fel, tycker Tomas. Däremot kan vi, allmänheten, bli betydligt bättre på att rapportera när något händer. – Vi inom polisen har förmåga att hantera brott, men om vi inte får veta att de skett kan vi inte jobba mot fenomenet heller. Många känner oro om att gå ut, bör de vara det? – Alla i Svenljunga och Tranemo kan i grunden känna sig väldigt trygga. Statistiken säger att det begås väldigt få brott per invånare här. Men trygghet handlar om känslan, vad jag själv upplever som farligt. Återigen nämner Tomas sociala medier. – Man kanske inte ska söka på sajter som inte är korrekta, det gäller att källgranska. Det finns till exempel våldtäkter som går som vandringsägner på Facebook, så man bör tänka efter innan man delar. Vi ser att ungdomar i Tranemo och Svenljunga har en osund inställning till hur man jobbar med sociala medier, här finns en hel del att jobba med. Vi avslutar lite som vi började. Med Limmared och Limmareds IF. Eller vilken annan ort som helst med en stark idrottsförening – Det är bra för samhället utifrån ett integrationsperspektiv med en idrottsförening där alla får vara Tomas Stakeberg Jansson Ålder: 47 år. Bor: I Varberg. Familj: Fru, två tonårsbarn och två fem månader gamla kattungar, Charlie och Sonja som är helt galna. Fritidsintressen: Väldigt många, det jag behöver för att få frid i själen – jakt, jag jagar i Tranemotrakten, kite- och vågsurfning och jag håller på med musik, spelade cello som yngre. Mina barn håller också på med musik, och dans, och jag skulle gärna vilja spela med min son, men det vill inte han, konstigt nog, haha. med och positivt med möjligheter till en vettig fritid. Problemet är dem som inte är med i idrottsföreningen. Hur ska man fånga upp de ungdomar som inte är engagerade? Här är det viktigt att hela samhället engagerar sig och pratar med dem istället för att titta snett på dem. Det är viktigt att skapa meningsfull sysselsättning för alla. TINA HJORTH SVENSSON tina@stthuset.com