Marknad 1
EKONOMI Detta var alltså förra året. Sedan kom Co
rona. Alltså, nålen som prickade hål på ballongen. Och vad händer under lågkonjunktur? I nyare tid har de tre värsta recessionerna sedan kriget sänkt in ationssi ran med i snitt 4,3 procent. Nu startar vi på en o ciell in ation på 1,7 procent och har förmodligen en värre nedgång än de tidigare tillfällena. Så vi borde logiskt hamna en bit under noll, det vill säga de ation. Trots alla de ”nytryckta” pengarna. Det handlar såklart lite om hur man mäter, vissa konsumtionsvaror går ju upp. Mjölk, kött eller vad det nu är blir dyrare, försörjningskedjor har brutits och kommer inte fungera lika smärtfritt som tidigare – guld har såklart varit starkt under krisen, men ris är den råvara som gått bäst. Det kommer bli svårare att få tag på vissa saker, så där kommer vi se ”in ation”, visst. Men ekonomin har stannat upp, vilket talar för de ation. Produktivitet har försvunnit. Arbetslöshet går upp. Löner går då ner. Trots att länder ”öppnar” igen betyder det inte att allt går tillbaka till att vara som tidigare. Krisen kommer ändra folks konsumtionsvanor. Att spara för eventuella framtida problem blir vanligt igen. Och så har vi skuldberget. Alla ekonomiska studier visar att skuld kan skapa tillväxt, vilket är tjusningen med det. Men när skulden kommer upp till 50 procent av BNP så har det en annan inverkan. Och redan när det kommit upp till 60 procent är det klar negativ inverkan på tillväxten. Vid 70 procent än värre. Uppe på 90 procent skuld till BNP så har tillväxten tappat en tredjedel. I USA låg de på 107 procent skuld till BNP i slutet av 2019. Varje ny krona i skuld skapade bara 40 öre i tillväxt. I år kommer deras skuld (som har gått upp) till BNP (som har gått ner) hamna på minst 130 procent. Varje ny krona i skuld kommer bara generera kanske 25 öre i tillväxt. De får låna fyra kronor av framtida intäkter för att få en krona i tillväxt nu. Det låter som en dålig idé. De kan inte komma loss. Men de kommer kämpa emot, och deras enda verktyg är att spruta in mer kapital som ska stimulera finansmarknaden. Likviditet regerar, så därför kan man se uppgång på aktiemarknaden innan verkligheten till slut kommer ikapp. Problemet vi har är väldokumenterat genom århundraden. David Hume skrev i 1752 ”när ett land har belånat alla sina framtida intäkter så faller landet genom nödtvång in i stillhet, matthet och impotens”. Han hade tittat på alla fall tillbaka till Mesopotamien och Romarriket och sett vad som fortfarande är sant idag. Lagen om minskande avkastning. Tankesmedjan McKinsey har på 2010-talet tittat på samma problem. De hittade 24 fall i utvecklade ekonomier med extremt överbelåning sedan år 1900. Konklusionen var att i alla dessa fall tvingades problemet till slut lösas med sträng sparsamhet. Tänk på skuldsättning som att leva över sina tillgångar så för att lösa problemet måste man först sluta med det, och sedan betala tillbaka. Antingen på riktigt, eller genom in ation. Det är det få som har lust med. Därför blir problemet större och större i takt med skulderna. Så sammanfattningsvis så ser vi nu sjunkande världshandel. Brutna försörjningskedjor. Protektionism. Handelskrig. Deglobalisering. Populism. Geopolitiska problem. Sociala problem. Massdemonstrationer. Tal om revolution. Eftersom gapet mellan rika och fattiga ökar i västvärlden så handlar demonstrationerna precis som på Robin Hoods tid om människors lika rättigheter. Frågan är vems huvud som till slut spikas upp på en bro till allmän beskådning den här gången? En ledare av revolten, som i fallet Wat Tyler? Eller någon av de ansvariga till de ekonomiska problemen? ® 30