Nollelva 1
nyttPÅFILM FILMBOXEN FILM Fifty Shades 1-3 - The
Collection Ett av de fenomen som de senaste åren fått störst populärkulturellt genomslag är ”Fifty Shades of Grey”-franschisen. Först i form av E.L. James böcker och senare som filmtrilogi med Dakota Johnson och Jamie Dornan i huvudrollerna som kärleksparet som utforskar sadomasochismens njutningar. Den första filmen ”Fifty Shades of Grey” kom 2015 och följdes upp av ”Fifty Shades Darker” 2017. Filmserien avslutades med ”Fifty Shades Freed” i år, och även om kritiken inte varit översvallande så har publiken strömmat till biograferna och plötsligt har bondagesex lite oväntat seglat upp som ett naturligt samtalsämne på middagar. Så kan det gå. (TP) Three billboards outside Ebbing, Missouri V.26 En av årets mest hyllade filmer, och det är lätt att förstå varför. I grunden är detta ett känslostarkt drama men det är också en film med en rad knäppa inslag, mycket humor, välskriven dialog och inte minst oväntade vändningar. Martin McDonaghs film tar inte de vanliga vägarna utan lyckas hela tiden överraska. Och det sker med ett så briljant handlag att alla märkliga turer känns helt naturliga. Det börjar med att en kvinna (Frances McDormand) hyr tre stora reklamskyltar där hon kritiserar polisen som efter lång tid ännu inte löst våldtäkten och mordet på hennes dotter. Detta väcker känslor och sätter igång en händelsekedja i den lilla småstaden som får en rad svårförutsebara följder. Trots alla konflikter, våldsdåd och otäcka figurer är filmen ändå en väldigt varm historia som både ger hopp och visar människors komplexitet. Skådespeleriet bland annat Sam Rockwell och Woody Harrelson som poliser är genomgående på topp, men så har de också ett personligt och genomarbetat manus att jobba med. Det finns lite anmärkningar i kanten men som helhet blir detta i slutändan en underhållande film, som man aldrig riktigt vet var man har. (TP) Tårtgeneralen V.30 Att Filip & Fredrik brinner för det lilla livet och den lilla människan på den svenska landsbygden är inget nytt, det har de visat i många av sina tv-program och i sin första film ”Trevligt folk”. Den gången var det en dokumentär om ett somaliskt bandylag i Borlänge och även här i deras första spelfilm bygger handlingen på en verklig händelse, som de tidigare berättat om i sin bok ”Tårtgeneralen” från 2009. Själva personen ”Tårtgeneralen” är ett slags original som heter Hasse P och bor i Köping (Filip Hammars uppväxtort). Året är 1985 och efter att Jan Guillou i ett tv-program utnämnt Köping till en av Sveriges tråkigaste städer bestämmer sig Hasse P för att sätta staden på kartan genom att baka världens längsta smörgåstårta och hamna i Guinness rekordbok. Projektet kantas dock av bekymmer och Hasse P har svårt att få med sig de andra invånarna på tåget. I huvudrollen ser vi Mikael Persbrandt, och de flesta är nog överens om att hans rolltolkning är strålande. ”Tårtgeneralen” är en riktigt fin film med mycket hjärta. Filmen har ett härligt persongalleri och mycket humor men är också oväntat känslostark. Filip Hammar är berättare och förekommer också som rollfigur i filmen, och det gör även hans pappa. Så detta är till stor del en film om Filips uppväxt, men också en film om 80-talet och svenska småstäder. (TP) TIPSET Logan När Sveriges största filmsajt Moviezines läsare skulle rösta fram 2017 års bästa film vann ”Logan”, och även på andra håll har filmen hyllats. Vi har redan sett Hugh Jackman spela Wolverine i en rad Marvelfilmer och nu är det tänkt att historien ska få ett avslut. Och de flesta fans är eniga om att det blev ett stilfullt farväl från den kanske tuffaste och mest älskade av Marvelhjältarna. Året är 2029 och Wolverine börjar bli sliten och trött. Han har lämnat superhjältetillvaron och börjar bli fysiskt nedgången. Kroppen läker inte som förr, men trots allt finns det fortfarande en del kraft kvar i klorna. Värre är det med professor X som på ålderns höst är i ett oroväckande dåligt skick. Men så dyker det upp en ung mutanttjej som vänder upp och ned på hela tillvaron. ”Logan” skiljer sig från de övriga ”X-men”-filmerna genom att vara skitigare och dystrare. Vuxnare, skulle man kunna säga. Och det märks även i actionscenerna som är råare och blodigare än tidigare. Och i detta fall är det bara positivt. (TP) Red Sparrow V.29 Märkligt hur en film som innehåller så mycket bra saker också kan vara så fånig. För ”Red Sparrow har faktiskt en hel del på plussidan som gör att det på pappret borde vara ett säkert kort. Till exempel Jennifer Lawrence i huvudrollen, men även andra bra skådisar som Jeremy Irons. Lägg till det vackra öststatsmiljöer, gammal klassisk spionromantik samt en lagom dos av action, naket, balett, tuffa förhörsmetoder och ett vem-blåser-vem-upplägg. Men samtidigt är det en film som vill vara smartare och coolare än vad den är, och stundtals blir det så töntigt att man undrar om det är en parodi man tittar på. Detta gäller särskilt den del som utspelas på ett hemligt ryskt träningsläger där de intagna ska lära sig förförelsens ädla konst. Syftet är att utbilda spioner som ska bli experter få att locka ur hemligheter ur fienden genom amorösa knep. Där hamnar Lawrence och hon visar sig snart vara bäst i klassen. Hon är en före detta balettstjärna som tvingas bli spion dels för att hon bevittnat ett mord och dels för att hjälpa sin sjuka mor. Snart är hon inblandad i ett uppdrag där hon och en amerikansk CIA-agent leker en katt-och-råtta-lek med varandra, samtidigt som en viss gnista börjar tändas. Det är en underhållande och i stora stycken bra film, och därför känns det småsurt att bristerna tyvärr sänker helhetsintrycket så mycket som de gör. (TP) Black Panther V.26 Vi svenskar kan kanske inte riktigt förstå ståhejet kring ”Black Panther”, men bland den afroamerikanska befolkningen har filmen blivit politiskt laddad. Det är den första Marvel-filmen med en svart superhjälte i huvudrollen, det är mestadels svarta personer i rollerna och den utspelas mestadels i det påhittade afrikanska landet Wakanda. Där ärver T´Challa (allas vår hjälte Black Panther, spelad av Chadwick Boseman) tronen när hans far dör och slits mellan att öppna upp landet för omvärlden eller att fortsätta bevara hemligheten om landet. Det är nämligen så att Wakanda har en enorm fyndighet av ämnet Vibranium som har gjort att de i smyg byggt upp ett superhögteknologiskt samhälle, något som onda krafter vill utnyttja för att ta över världen. ”Black Panther” har en rejäl dos av actionscener och coola effekter, så i stora stycken är det en ganska reguljär superhjältefilm. Men det är också en ovanlig superhjältefilm, inte minst för att den är så politisk. Man måste ha levt i en grotta de senaste året för att missa referenserna till utvecklingen i Trumps USA, men det finns även kopplingar till slaveriet och bara det faktum att det är en svart superhjälte ser många som ett ställningstagande i sig. Tuff action i kombination med en viss tänkvärdhet, gör detta till en av de bättre superhjältefilmerna. (TP) NOLLELVA 97 KLASSIKERN Den bästa sommaren (2000) Även denna sommar kommer sannolikt att bjuda på några regniga dagar och då kan det vara mysigt att plocka fram en riktigt härlig svensk sommarfilm att njuta av. Bara titeln ”Den bästa sommaren” gör ju att man blir sugen på Ulf Malmros uppskattade dramakomedi från år 2000, men det är också en riktigt härlig film där Kjell Bergqvist i huvudrollen belönades med en Guldbagge för sin insats. Han spelar en grinig begravningsentreprenör som tar emot två sommarbarn en sommar för 60 år sedan. man kan ju undra varför, för surgubben verkar inte särskilt förtjust i barn eller i livet överhuvudtaget. Däremot tycker han om att köra bilen över gupp i vägen i en berömd scen. Så småningom går det dock som man anar, att Kjells rollfigur börjar mjukna och ja... det slutar med att det faktiskt blir den bästa sommaren. (TP)