Advokaten 1
GÄSTKRÖNIKA rättsstaten Vilka varningsklockor ska
vi lyssna efter? Vad kan göras? Och vem ska göra det? eu-domstolen har i ett avgörande den 25 juli 2018 (mål C216/18) besvarat en irländsk domares fråga om den europeiska arresteringsorderns fortsatta funktion i förhållande till Polen. Principen om ömsesidigt erkännande är en EUrättslig grundprincip, men under exceptionella omständigheter kan den frångås. Och frågan är när rättsstaten i ett EUland underminerats så mycket att exceptionella omständigheter föreligger. EUdomstolen har i sitt avgörande uttalat sig om vad som gäller för domstolarnas oavhängighet. Kravet på att domstolar ska vara oavhängiga hör till kärnan i rätten till en rättvis rättegång. Domstolar ska fullgöra sina uppgifter helt självständigt utan att vara underställda någon annan och utan att ta emot order eller instruktioner från något håll. Domstolarna ska vara skyddade mot yttre inblandning och påtryckningar som kan äventyra ledamöternas oberoende prövning och påverka deras avgöranden. Domarnas integritet ska skyddas bland annat genom att de är oavsättliga och har en lön som står i proportion till uppdragets betydelse. Det disciplinära systemet för domare ska innehålla de garantier som behövs för att helt förhindra risken för att ett sådant system används för att utöva politisk kontroll över innehållet i domstolarnas avgöranden. Domare ska vara opartiska, och avståndet gentemot parterna och deras respektive intressen ska vara detsamma. Det ska inte finnas något annat intresse vad gäller utgången i målet än vad som följer av en strikt tilllämpning av rättsreglerna. Det ska finnas regler om en domstols sammansättning, utnämningar, längden på förordnanden, de grunder på vilka ledamöterna kan avstå från att delta i ett avgörande, grunderna för vad som utgör jäv och de grunder med stöd av vilka ledamöterna får avsättas. Dessa regler ska utesluta allt rimligt tvivel som enskilda skulle kunna hysa beträffande domstolsinADVOKATEN NR 7 • 2018 stansens okänslighet för påverkan av yttre omständigheter och dess neutralitet i förhållande till de motstående intressena. Intet av detta är nytt. Allt detta syftar till att förhindra skådeprocesser och instruktioner från ministrar om önskade domslut. Och det behöver återupprepas och slås fast gång på gång. Endast på det sättet kan vi höra varningsklockorna – när en av dessa garantier för domarens oavhängighet ifrågasätts eller naggas i kanten, är det dags för var och en av oss att reagera. För vi kan inte lita på att någon annan ska göra det. den muntliga förberedelsen om muren, häcken och tomtgränsen i Potsdam hösten 2015 hölls i en domstolsbyggnad uppförd år 1883. År 1952 tog Stasi över den, och domstolen flyttade till mer oansenliga byggnader. I samband med Berlinmurens fall lämnade de äldre domarna snabbt domstolen, och några yngre domare blev kvar. Samtidigt protesterade en folksamling mot Stasi utanför det gamla tingshuset. De yngre domarna tog tillfället i akt och ockuperade tingshuset. De förklarade att rättskipningen enligt rättsstatens principer nu skulle återupptas, och så blev också fallet. Sedan dess bedrivs åter domstolsverksamhet i domstolsbyggnaden i Potsdam. I Polen ser vi Högsta domstolens ordförande Małgorzata Gersdorf försvara rättsstatens principer genom att vidhålla att hon är domare under den tid för vilken hon utnämnts. Vi ser bland annat norska domare åka till Turkiet och medverka som åhörare vid rättegångar mot turkiska domare. Det är viktigt att institutioner, som domstolar och advokatsamfund, byggs så självständiga och starka att de är väl rustade att stå emot försök att rasera detta värn för rättsstaten. Men till slut ankommer det på den enskilda domaren – och advokaten – att reagera och agera. Martin Sunnqvist Jur. dr i rättshistoria, Lunds universitet 27