Advokaten 1
vi dra nytta av vår frustration på grund av att v
i faktiskt har varit med i situationer där vi ser just en massa helt onödiga krav, säger Mühlenbock. Det finns alltså en hel del att göra från de upphandlande myndigheternas sida för att göra ännu bättre upphandlingar, enligt advokaterna. Själva lagstiftningen, däremot, ser de flesta inga större fel på. LOU, med de förändringar som kom förra året, tycks på det hela taget vara ett fungerande regelverk. – Jag jobbar med LOU hela tiden. Så länge det finns kompetenta inköpare som gör upphandlingen på rätt sätt och en mogen marknad som kan ta emot förfrågningsunderlagen, då tycker jag att LOU fungerar alldeles utmärkt, säger Ulf Djurberg. Även Martin Pekkari vill avdramatisera offentlig upphandling lite grann. Det är inte alltid själva reglerna för hur en upphandling som ska genomföras som är det svåra, utan i stället att den upphandlande enheten måste ha analyserat och vara klar över sina behov innan man börjar en upphandling, menar han. – Många skäller på lagstiftningen. Men jag är inte säker på att det alltid är lagstiftningen i sig själv som är problemet. Snarare handlar det väldigt mycket om att tänka efter vilka krav som egentligen är viktiga. I grunden handlar det om, såsom för alla typer av inköp, att ha tänkt igenom vad man är ute efter och hur leverantörsmarknaden ser ut. En utmaning med lagstiftningen är dock det, jämfört med privat sektor, begränsade utrymmet för en förhandlingsbaserad upphandlingsprocess, påpekar Martin Pekkari. EvaMaj Mühlenbock är mer kritisk. Hon hade hoppats på större förändringar med den nya lagen. – Förväntningarna på nya LOU var ganska stora, om förenklingar, att det skulle bli smidigare och att vi skulADVOKATEN NR 7 • 2018 le få bättre möjligheter till förhandlingar. Den lagstiftningen fick vi inte, säger hon. Samtidigt pekar hon på vissa förbättringar, som ökade möjligheter att komplettera ett anbud och det så kalllade processundantaget som undantar juridiska tjänster i direkt anslutning till tvister från upphandlingskravet. REFERENSFRÅGAN SVÅR Till de vanligaste kraven från de upphandlande myndigheterna hör omfattande cv för var och en av de jurister och advokater som ska ingå i arbetet. Arbetsprover i form av verkliga uppdrag och hur de genomförts, och referenser, är andra krav som kan ställa till det för advokaterna. För hur hanterar man egentligen kravet på uppdragsbeskrivningar och referenser, när verksamhetens kärnvärden är tystnadsplikten och den absolut lojaliteten med klienten? EvaMaj Mühlenbock har många erfarenheter av de problem som kravet på referenser kan leda till. – Med våra tystnadspliktsregler kan vi inte uppge någon klient utan att först få samtycke och godkännande, och du kan kanske inte ange uppdraget på det sätt som myndigheten velat ha, säger Mühlenbock, som kallar referenser för ett elände inom upphandlingsvärlden. – Det kan vara så att vi har angett tre referenser. Upphandlaren försöker få tag i dem för att intervjua dem, men lyckas inte. Och då är det liksom kört för oss. Vi kan ju inte ge instruktioner till våra klienter att de ska sitta vid telefonen tre dagar, konstaterar EvaMaj Mühlenbock. Att referensfrågan är svår och återkommande märks tydligt på de intervjuade advokaterna. Och även Advokatsamfundets styrelse har engagerat sig i frågan. I ett vägledande uttalande år 2009 fastslog styrelsen att » 33 33 Att lämna anbud i offentliga upphandlingar är en tids krävande uppgift som kräver noggrannhet. FOTO: ISTOCK