Advokaten 1
» uppgift att vara kritiska på ett sätt så att vi
inte faller i sådana fällor, säger han. Även Martin Weyler har reflekterat en del över farorna med parternas sakkunniga. Det är, menar han, inte alltid lätt att förhålla sig objektiv och kyligt vetenskaplig när man anlitas av en part i en process. Goda sakkunniga förmår dock att fjärma sig från uppJohan Danelius. dragsgivaren. Resonemanget blir, med Martin Weylers ord, ungefär: ”Jag kommer att få mina stålar av i första hand advokaten S. Men det betyder ju inte att jag kan begå brott mot min egen heder för att advokaten S har betalat mig för det här. Det som jag säger ska vara sant och riktigt.” Sämst fungerar sakkunnigbevisning och experter när de identifierar sig med beställaren och dessutom bygger på svaga vetenskapliga rön, anser Martin Weyler. Ett exempel är de vittnespsykologer som förekom på 1990-talet. De är nu nästan borta ur rättssalarna, sedan den vetenskapliga grunden för deras utsagor ifrågasatts. Även de medicinska åldersbestämningarna av asylsökande lider av liknande problem, anser Martin Weyler (läs mer om åldersbedömningar på s. 30). EXPERTER SÄTTS I VARMBAD God kvalitet på sakkunnigas utlåtanden och vittnesmål är alltså en förutsättning för att de sakkunnigas bedömningar ska vara till nytta i rättsprocessen. Men även högkvalitativa utlåtanden kan komplicera för domstolar och skiljenämnder – om de är flera och pekar åt olika håll. Inom forskningen går meningarna isär om sådana motstridiga sakkunniguppgifter. Vissa menar att de faktiskt ökar kvaliteten på processen, eftersom de tvingar domarna att reflektera och diskutera, som vid ett vetenskapligt seminarium. Andra har pekat på att allt för mycket sakkunskap snarare leder till sämre underbyggda beslut, eftersom domarna då bortser från sakkunskapen. Johan Danelius känner igen situationen med motstridig sakkunnigbevisning. Det kan vara utmanande för honom och kollegorna att värdera omfattande och motstridig sakkunskap på en hög vetenskaplig nivå. – Det är inte lätt alla gånger. Men i grunden är det ganska likartat när vi värderar annan typ av bevisning, att vi behöver göra en helhetsbedömning för att se vad vi tycker är övertygande och mindre övertygande. Ställs då olika sakkunnigas bedömningar mot varandra så får vi försöka bedöma vilken vi tycker att det finns mest stöd för, säger han. Däremot är det förstås viktigt att den sakkunskap som tas in verkligen fyller en funktion, påpekar Johan Danelius, som uppmanar ombud att verkligen tänka 34 34 innan de automatiskt tar in ett utlåtande bara för att motparten gjort det. Ett sätt att hantera sakkunniga som kommer till olika slutsatser, vanligt i anglosaxiska länder, är det som brukar kallas ”hot-tubbing”, eller vittneskonferenser. Metoden innebär att rätten eller skiljenämnden hör de sakkunniga parallellt. Experterna får då bedöma varandras kompetens utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Hot-tubbing är ännu inte särskilt vanligt i svenska processer, men den förekommer. I Advokaten nr 2 2016 berättade Magnus Widebeck, lagman vid Nyköpings tingsrätt, att han praktiserat hot-tubbing i domstolen. ”Vittnenas utsagor blir mer nyanserade när alla sakkunniga vittnen sitter med och lyssnar på förhören. Ett vittne säger inte under ett förhör att något är självklart om de andra i rummet vet att det inte är så. Vittnen vill inte inför varandra visa att de inte står på vetenskaplig grund”, säger Widebeck i artikeln. Även Martin Weyler tycker att metoden är intressant. – Det finns ett antal yttranden, och ”Men i grunden är det ganska likartat när vi värderar annan typ av bevisning, att vi behöver göra en helhetsbedömning för att se vad vi tycker är övertygande och mindre övertygande.” johan danelius ett antal sakkunniga som inte är riktigt trovärdiga i allt de gör. Det kanske skulle kunna vara ett bra sätt att kunna undvika att de kan slinka igenom, säger han. RÄKNADE FEL Advokat Olle Flygt är verksam både som ombud och som skiljedomare i tvister. Han har, under sina 30 år i yrket, aldrig stött på hot-tubbing i praktiken. Men han tror att det kan vara ett klokt sätt att hantera sakkunniga som kommer till olika slutsatser. Fördelen kan vara att domarna eller nämnden får möjlighet att bena ut vad experterna är oeniga om – och vad de faktiskt är överens om. Att, bildligt talat, placera experterna i badet tillsammans är inte det enda sättet som rätten eller skiljenämnden kan förbättra sina möjligheter att förstå och värdera sakkunnigutlåtanden, anser Olle Flygt. I två artiklar publicerade i Juridisk Tidskrift om värderingsmän och deras roll i processer uppmanar han domare och skiljedomare att vara aktiva i värderingsmål och fråga både parterna och värderingssakkunniga, med syftet att kunna förstå mer. Ett annat sätt att öka kvaliteten i värderingsmålen kan vara att utse en domare i nämnden som är expert på värdering. Just värderingar kan vara kniviga för domare att hantera, enligt Olle Flygts erfarenhet. – Du måste förstå vilka antaganden som värderingsmännen har gjort och vilken betydelse de har för värderingen. Dessutom vad som händer med värderingen om du inte delar deras uppfattning i någon sakfråga, säger Olle Flygt. ADVOKATEN NR 8 • 2021 FOTO: CARL JOHAN ERIKSON