Advokaten 1
PROSOLVIA – EXPERTDUELL OCH FELRÄKNING It-bolaget
Prosolvia spåddes under slutet av 1990-talet en lysande framtid. Men drygt ett år efter att företaget av tidningen Dagens industri utsetts till årets tjänsteföretag var konkursen ett faktum. 1998 gick it-företaget Prosolvia i konkurs. Efter konkursen stämdes företagets revisionsbyrå av konkursboet, som hävdade att vårdslös revision bidragit till Prosolvias börsfall och konkursen som följde. Tingsrätten ansåg att det inte fanns något skadeståndsgrundande samband mellan bristerna i revision och konkursen. Men domen ändrades av Hovrätten för Västra Sverige, som den 5 augusti 2013 utdömde ett skadestånd på 890 miljoner kronor. Med rättegångskostnader och ränta blev slutnotan för revisionsbyrån totalt omkring två miljarder kronor. I målet spelade värderingen av Prosolvia en viktig roll. Här fanns värderingar av experter på båda sidor. Värdet på Prosolvia beräknades av kärandesidan till närmare 1,3 miljarder kronor, medan svarandesidans värde var 35 miljoner. Hovrätten bedömde värderingarna och la sig själv ungefär mitt emellan, på drygt 650 Kanske bygger en värdering på tio eller tjugo olika parametrar, exemplifierar Olle Flygt. Värderingsmännen kan vara ense om de flesta, men oense i fem av frågorna. Varje vägval i dessa frågor kommer att leda vidare till olika resultat, konstaterar han. Och skillnaden i slutänden kan röra miljonbelopp. Att, från rättens eller nämndens sida, i stället försöka räkna själv kan också leda fel. Olle Flygt pekar på det så kallade Prosolviamålet, där en ekonom i sin analys senare funnit att domstolen räknat fel med omkring 70 miljoner kronor. Ett sätt att komma runt problemet med domarnas eller nämndens kunskapsunderläge kan, som Olle Flygt pekar på i sina artiklar, vara att knyta till sig egen sakkunskap. Olle Flygt tror att det kan vara klokt. I ett skiljeförfarande kan detta göras antingen genom att parterna enas om en sakkunnig, eller genom att en av skiljedomarna väljs just för sin sakkunskap på det aktuella området. Även domstolarna har möjligheten att ta in egna sakkunniga, något som advokaterna dock visade sig vara tveksamma till (se artikel på s. 26). Domaren Martin Weyler är mer positiv till tanken. Inte minst skulle det vara bra i mål som rör svåra tekniska frågeställningar. ADVOKATEN NR 8 • 2021 miljoner kronor. Peter Jennergren, professor emeritus i företagsekonomi, granskade i en artikel i Juridisk Tidskrift beräkningen och fann att hovrätten, som utgått från antaganden i experternas värderingar, räknat fel och att värdet blivit omkring 70 miljoner kronor för högt. Domen överklagades till HD, men parterna nådde sedan en förlikning, där revisionsbyrån Öhrlings PwC betalade 742,5 miljoner kronor till Prosolvias konkursbo. – Det räcker ju inte med att vara normalbegåvad ibland. Det kan krävas att man är mer än så. Och då måste man förstå vilken relevans som en viss typ av bevisning har, särskilt teknisk bevisning, säger han. FÖRSTÅR NÄR DE INTE FÖRSTÅR Redan i dag kan det alltså vara svårt för domare och skiljemän att förstå och greppa alla detaljer, som ibland kan utgöra viktiga bevis, i de mål de prövar. Med teknikutvecklingen lär det knappast bli lättare i framtiden. Så vad kan vi förvänta oss när det gäller experters roll inom rättvisan? Både Johan Danelius och Martin Weyler räknar med att få se mer sakkunnigbevisning och fler experter i rätten framöver. Martin Weyler funderar också över om det inte ofta skulle kunna räcka med skriftliga sakkunnigutlåtanden eller vittnesattester från experterna, så att de inte behöver höras av rätten. Men oavsett formen så välkomnar han utvecklingen. – Jag tror att de sakkunniga kommer att få mer betydelse och jag tror att det är bra. I längden skulle vi kanske diskutera huruvida vi skulle hämta in egna sakkunniga, eftersom vi i alla fall är tillräckligt begåvade för att förstå när vi inte förstår, säger Martin Weyler. ¶ Experter ska ge tyngd åt juridisk argumentation – vänd! » 35 35 FOTO: TT