Advokaten 1
ADVOKATDAGARNA hedersrelaterad brottslighet net b
lir kvar i ursprungslandet eller landet de har förts till upphäver vårdnadshavarna barnets svenska medborgarskap med en väldigt enkel åtgärd. I och med det så bakbinder de helt svenska myndigheter. Då har barnet endast medborgarskap i det land som det förts till. Frågan är dock för stor för att utredningen skulle kunna granska den närmare. Men det går att göra insatser. Norge har kommit ganska långt. På de norska beskickningarna i utsatta områden har man personer som är duktiga på att arbeta med den här företeelsen. De kan på så sätt vara behjälpliga med att få hem de utsatta personerna. Svenska UD har en liknande försöksverksamhet på vissa beskickningar och utredningen föreslår att det ska man fortsätta med. Frågan om hedersvåld ägnas i dag uppUnder senare år har frågan om hedersrelaterad brottslighet debatterats allt mer. Våren 2017 fick Mari Heidenborg i uppdrag att se över hur lagstiftningen ser ut när de gäller skyddet för framför allt unga personer som riskerar att utsättas för hedersrelaterad brottslighet. att den som är under 18 år förs utomlands i syfte att ingå äktenskap eller liknande förbindelse eller könsstympas ska ett sådant barn i skyddande syfte förbjudas att lämna landet (utreseförbud). Heidenborg konstaterade att eftersom väldigt många av de barn som är i riskzonen har dubbla pass så är det med dagens regler svårt att förhindra att de utförs ur landet. i utredningen uppmärksammades även frågan hur nödställda personer kan hjälpas att återvända till Sverige. Enligt Wienkonventionen saknar Sverige möjligheter att agera utomlands. De flesta barn som förs utomlands har dubbla medborgarskap. – Vi noterade också en väldigt ful företeelse som tyvärr inte är helt ovanlig. Det är att vårdnadshavarna för att säkerställa att bari hovrätten bli bättre att använda inspelade förhör redan i tingsrättsprocessen som bevisning. Det skulle göra processen tydligare, mer förutsägbar och materialet mer överblickbart från början. Det skulle också vara möjligt att säkra den muntliga bevisningen tidigare och därmed göra processens ramar klarare på ett tidigt stadium. i framtiden såg anders perklev framför sig en långsam utveckling mot en mer koncentrerad process. Teknikutvecklingen med den alltmer omfattande digitaliseringen driver även fram förändringar. Kanske kan artificiell intelligens komma att användas för att hantera stora mängder material. Vidare såg han framför sig att muntlighets- och omedelbarhetsprinciperna inte kommer att bli lika starka som i dag. Den utveckling Anders Perklev beskrev innebär ett ökat ansvar för parterna. Om det ADVOKATEN NR 9 • 2018 införs preklusionsregler, att inspelade förhör från förundersökningen får användas, och man låter åklagarens påföljdsyrkanden bilda en ram för processen, då flyttas en del av ansvaret för rättegången från domstolen till parterna. Å ena sidan skulle man därigenom kunna begränsa processen och få den snabbare och använda resurserna bättre och därmed gynna rättvisan. Å andra sidan ska alltid domstolen vara den yttersta garanten för ett materiellt riktigt slut oavsett parternas processföring. – Med en utveckling mot allt mer större och omfattande mål så tror jag att det är nödvändigt att parterna ges ett större ansvar, sa Perklev och tillade: – På lång sikt tror jag inte att rättsväsendet bara kan växa och växa. Svea hovrätt har snart vuxit ur Riddarholmen, sa Perklev som tillade att både polis- och åklagarväsende har vuxit enormt. – Någonstans måste det plana ut. För att det ska ske så krävs det lagstiftningsreformer, så att vi kan begränsa det som har mindre betydelse för målet. Omvärlden förändras, och då måste motsvarande förändringar ske i domstolarnas sätt att hantera mål och ärenden. – När vi gör det är det väsentligt att vi förstår varandras olika roller. Att vi inser att när vi hanterar och planerar och ställer krav på varandra inom rättsväsendet så måste vi respektera att var och en har en roll som inte alltid är så enkel, sa Perklev och tillade att det är viktigt att värna om den rättskultur som vi har Sverige. – Mycket kan inte skrivas ned i bestämmelser och lagregler utan bygger på den tradition som vi har gemensamt och den goda anda som finns i rättsväsendet som helhet med gemensamma värderingar och kultur. Det ska vi slå vakt om. ¶ märksamhet och flera myndigheter har fått i uppdrag att arbeta med frågorna. Men det saknas en övergripande samordning. Landets kommuner arbetar också väldigt olika med frågan. Detta pekar utredningen också på. avslutningsvis konstaterade Mari Heidenborg att på grund av det parlamentariska läget har det inte hänt mycket med utredningens förslag, men hon hoppas att man kommer att gå vidare med en del av förslagen från utredningen. ¶ » 37 FOTO: CARL JOHAN ERIKSON