Advokaten 1
GENERALSEKRETERAREN HAR ORDET Advokatbyrån en god
arbetsgivare från tid till annan reses i debatten frågan om inte advokatbyråer, i likhet med industrin och många tjänsteföretag, ska ingå kollektivavtal i syfte att reglera löner och andra anställningsvillkor. Det finns idag endast ett fåtal advokatbyråer som träffat kollektivavtal, och då i första hand för den administrativa personalen. Något behov har inte ansetts föreligga. Varken arbetsgivare eller arbetstagare har därför haft något egentligt intresse i saken. Det har bland annat sin förklaring i att advokatbyråerna i allt väsentligt är goda arbetsplatser som erbjuder självständiga, stimulerande arbetsuppgifter och goda utvecklingsmöjligheter. Advokatkåren har vuxit kraftigt de senaste 15 åren. Advokatsamfundet har idag över 6 000 ledamöter. Dessa advokater har i sin tur över 2 000 anställda biträdande jurister. Av det totala antalet advokatbyråer om cirka 1 700 är cirka 1 000 enmansbyråer. De stora affärsjuridiska byråerna med mer än 50 anställda jurister sysselsätter över 40 procent av alla advokater och biträdande jurister. Advokatkåren är således mycket heterogen och betingelserna för att driva advokatverksamhet är olika. Vad som förenar advokatkåren är yrkesetiken. Advokatyrket är i likhet med läkare, arkitekter, revisorer och tandläkare ett så kallat fritt yrke. Dessa kännetecknas av att det uppställs krav på professionella kvalifikationer för inträde i yrket och att yrkeskvalifikationerna är reglerade av oberoende organ eller självreglerande. Advokatsamfundet är i lag tillförsäkrat oberoende och självreglering. Samfundet har bland annat till uppgift att utöva tillsyn över ledamöterna och att värna advokaternas yrkesintressen. Men, Advokatsamfundet är varken en arbetsgivarorganisation eller en arbetstagarorganisation. Frågan om kollektivavtals vara eller icke vara är därför helt och hållet en fråga för advokatbyråerna. argumenten för kollektivavtal har varit högst relevanta, inte minst inom industrin. Det handlar om att reglera löner och andra anställningsvillkor som arbetstid, pension och semester. Fackföreningsrörelsen är en utomordentlig viktig del i en demokrati och har i hög grad bidragit till utvecklingen av välfärdsstaten i vårt 6 land. Rätten att organisera sig i fackföreningar är också en mänsklig rättighet. Detta följer av såväl FN-konventionen om mänskliga rättigheter som av den europeiska sociala stadgan. Detta sagt, är det inte självklart att all verksamhet lämpar sig att vara underkastad kollektivavtal. Advokatbyråer är enligt min mening en sådan verksamhet. Skälen härför är många. Den svenska arbetstidslagstiftningen är inte tillämplig på arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och arbetsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig ställning eller arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har förtroendet att själva disponera sin arbetstid. Arbetstiden på en advokatbyrå är i allmänhet oreglerad. Advokater och biträdande jurister har stor frihet att förlägga arbetet i tid och på plats som är mest ändamålsenligt beroende på inriktning och uppdrag. Utgångspunkten i lagstiftningen är att den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan. Om det av hänsyn till arbetets natur eller att arbetsförhållandena i övrigt så kräver, får den genomsnittliga arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan. Särskilda regler om jourtid och övertid finns. I det centrala kollektivavtalet Villkorsavtal-T för statsanställda stipuleras att den genomsnittliga arbetstiden ska vara högst 39 timmar och 45 minuter samt att arbetsgivaren kan begära maximalt 150 timmar i övertid. Varken lagstiftningen eller det nämnda kollektivavtalet är uttryck för en realistisk syn på hur advokatverksamhet bedrivs och måste bedrivas, om man har ambitionen att utvecklas och vara konkurrenskraftig. Till skillnad från vad som gäller för domstolar och myndigheter kräver klienterna hög tillgänglighet och effektivitet. Verksamheten är nämligen klientstyrd. Införandet av kollektivavtal skulle sannolikt inte ändra på detta. Arbetsbelastningen för en advokat kan under perioder vara hög. Detta gäller inom affärsjuridiken och då särskilt på transaktionsområdet. Detsamma gäller emellertid även de brottmålsadvokater som sitter i långa rättegångsförhandlingar hela dagen och därför är hänvisade till att på kvällar och helger besöka klienter i häktet. En arbetstagarorganisations uppgift är att uppnå goda anställningsvillkor för arbetstagaren. Det brukar inom industrin normalt innefatta en lägsta lön till undvikande av lönedumpning. Inom tjänstemannasektorn handlar det istället om reglering av löneökningar. Från såväl en advokatbyrås som en biträdande jurists perspektiv är inte detta argument som övertygar. Den genomsnittliga inkomsten för advokater 2016 var, enligt en Novusundersökning som samfundet genomförde förra året, 1 071 000 kronor. Medianinkomsten var 750 000 kronor. Detta motsvarar en löneökning på 20 procent på fyra år trots en inflation om endast 3 procent. När det gäller de stora advokatbyråerna skulle ett kollektivavtal riskera att hämma löneutvecklingen, konkurrenskraften och på sikt yrkets attraktivitet. Men, det skulle också riskera att ADVOKATEN NR 9 • 2018