Nöjesnytt Helsingborg 1
SIONERBIORECENSIONERRECENSIONRECENSIONERRECENS TH
E BIG SHORT POJKARNA I rollerna: T Ste Jeg Car Emrik Öhlander, Louise Nyvall med fler Reg : Adam McKayese Keining ollerna: uvava ell, ell, Brad Pitt, Christian Bale med fl a gii: Alexandra-Ther era THE HATEFUL EIGHT Regi: Quentin Tarantino Med: Samuel L Jackson, Jennifer Jason Leigh, Kurt Russell med flera. HAIL, CAESAR! I rollerna: George Clooney, Josh Brolin, Scarlett Johansson med flera Regi: Ethan Coen och Joel Coen nnnnn Bröderna Coen bjuder på ljuvligt högkvalitativt trams för alla som älskar gamla Hollywood-klassiker. Men trots välkända Coen-ingredienser som kidnappning och skruvade figurer blir denna nostalgifest en mellanfilm för bröderna. En ny film av bröderna Ethan och Joel Coen är naturligtvis alltid en högtidsstund. Och är man inte alltför besatt av tanken på en stringent handling finns ingen anledning att bli besviken när de nu återvänder till Hollywood. Sist skildrade de ett frustrerat manusförfattarperspektiv på 1940-talet, i den eldfängda "Barton Fink". Den här gången utspelas handlingen ungefär tio år senare. Vår huvudperson Eddie Mannix är en man på insidan av studiosystemet, en fixare i kostym som ser till att arbetet på Capitol Pictures flyter på smidigt. Inga moralskandaler får chans att explodera när han håller uppsikt, vare sig det handlar om gravida stjärnor utan lämplig make eller stjärnor som avvikit för en helg STEVE JOBS I rollerna: Michael Fassbender, Kate Winslet, Seth Rogen med flera Regi: Danny Boyle nnnnn I tre intensiva akter tar sig Danny Boyle an den mestadels osympatiske Apple-grundaren Steve Jobs. Ett annorlunda biografiskt persondrama måste alltid applåderas men den här berättelsen består, likt en tidig Mac, mest av yta och lite innehåll. Med sin omisskännliga ping-pong-dialog sätter dock Aaron Sorkin tonen för den här filmen mer än vad regissören Danny Boyle ("127 timmar") gör. För fans av den snärtige men på gränsen till utmattande manusmaestron är detta faktum en fest, naturligtvis. Alla talar snabbt och mycket i perfekt konstruerade meningar medan de powergår genom diverse korridorer. I en rivstart till inledning får vi hänga med bakom kulisserna när Steve Jobs (Michael Fassbender) ska lansera den allra första Macintoshen 1984. Med bara minuter kvar tills ridån går upp jonglerar han sitt ex som hävdar att han är far till hennes barn, besvikelsen över ett nnnnn Quentin Tarantino är tillbaka i omisskännlig stil, med en western i snöstorm. Men under smatterdialogen och den makabra humorn lurar ett av festande mitt i under inspelning. 1950-talets Hollywood var kyskt på ytan och för den pragmatiske men också djupt katolske Mannix är jobbet en plikt som han tar på djupaste allvar, som så många coenska rollfigurer gjort förut. Han får händerna fulla när en av studions stora stjärnor, spelad av George Clooney, mitt under en "Quo Vadis"-liknande inspelning blir bortförd av ett gäng kommunistiska manusförfattare, som vill indoktrinera den inte superskarpe skådespelaren i praktisk marxism. Sedan följer ett pärlband av pricksäkra scener. Som Scarlett Johanssons Esther Williams-influerade uppvisning i sjöjungfrudräkt. Eller Channing Tatums Gene Kelly-aktiga steppdansnummer med homoerotiska undertoner. Ralph Fiennes briljerar i sin roll som hårt prövad melodramregissör, liksom Tilda Swinton i rollerna som rivaliserande tvillingjournalister, modellerade på den ökända Hedda Hopper. Själva intrigen är närmast obefintlig men letar man noga kan man hitta en diskussion om kapitalism kontra konst och, givetvis, en hel del religiöst grubbleri. Framförallt är "Hail, Caesar!" kul och snitsigt lättsamt gjord, för filmälskare av filmälskare. MIRANDA SIGANDER nnnnn Vem har inte fantiserat om att byta kön - om så bara för en natt? Med hjälp av en mystisk blomma får barndomskompisarna Kim, Momo och Bella chansen att bli pojkar. Deras experimenterande resulterar i en magisk och lite ojämn historia. Precis som i Jessica Shiefauers Augustprisbelönade roman "Pojkarna" kretsar handlingen i filmversionen kring tre vänner som inte har det så lätt i skolan. Där dominerar högljudda, tafsande killar i korridorerna medan vuxenvärlden tittar åt ett annat håll. På ytan är "Pojkarna" till stor del rå igenkänning för alla som satt sin fot i en högstadieskola. Men tack och lov tillsätts några droppar magi. För de tre tjejerna har sitt eget universum i ett växthus. När de lyckas odla fram en ovanlig blomma och dricker dess flödande nektar förändras allt. De förvandlas, tillfälligt, till killar. Och blir för första gången i åtminstone omgivningens ögon snarare subjekt än objekt. Regissören Alexandra-Therese Keining och övriga filmskapare lyckas på ett träffsäkert sätt att skildra magin, stämningen och det kittlande i alla de gränsöverskridanden som pågår. Den ljuvligt suggestiva, kreativa och komplexa flickvärlden står i bjärt kontrast till det kargare men samtidigt på många sätt enklare killuniversumet. Ändå lockas flickorna av den världen, speciellt Kim. Manligheten blir en drog för henne och hon vill återkomma gång på gång. Kanske är Kim egentligen redan en kille inuti? Och vad innebär det för alla hens relationer? En verklig styrka i filmen är att Kims upplevelser känns på djupet och inte stannar på ytan, som i den ur det perspektivet, ytligare "The Danish girl". Frågeställningarna om kön, kropp, ojämlikhet och kärlek känns mycket relevanta och är fint skildrade. Mestadels. För trots att de unga skådespelarna, alla amatörer, kämpar på i den här "Cirkeln" möter "Fucking Åmål"-varianten, har filmen en ojämnhet och onödigt pedagogisk klumpighet över sig, som drar ner helhetsintrycket. Men som växa-upp-drama 2016 betraktat har "Pojkarna" en viktig och underhållande funktion att fylla. MIRANDA SIGANDER nnnnn Efter fenomenala "Inside job" och "Margin call" kommer ännu en rapp och upprörande lektion i mänsklig girighet och dumhet. Och visst finns det mer att tillägga om finanskrisen. Här med Hollywoods samlade manliga elit på sitt mest pedagogiska humör. Hur gick det oglamorösa jobbet "bankman" till att plötsligt bli vad den coolaste killen i rummet ville jobbade som? Hur kunde vår "jag-vill-ha-allt-nu"-kultur eskalera så snabbt? Och hur kunde kackiga bolånerelaterade värdepapper i USA sänka hela världsekonomin? Hur gick det oglamorösa jobbet "bankman" till att plötsligt bli vad den coolaste killen i rummet ville jobbade som? Hur kunde vår "jag-vill-ha-allt-nu"-kultur eskalera så snabbt? Och hur kunde kackiga bolånerelaterade värdepapper i USA sänka hela världsekonomin? Jo, det ska "The big short" berätta för er. Skådisar i toppform spelar motvalls personer som inifrån det finansiella toppskiktet på Wall Street börjar inse vad inga andra vill eller förmår: De till synes så stabila bostadslånen i USA är i själva verket en tickande bomb, full av skit. I ett briljant drag inser en av dem, en socialt tafatt professor spelad av Christian Bale, att det går att tjäna pengar på att spela mot systemet. Till omvärldens hån, så klart. Men gissa vilka som får rätt till slut, ungefär lagom till att Lehman Brothers imploderar? Alltihop börjar med att Ryan Gosling dyker upp och berättar nytt allvar som gärna hade fått ta större plats. Man skulle ha varit där. Det har inte ens gått två år sedan Quentin Tarantino arrangerade en genom-läsning av manuset till "The hateful eight" inför publik, men evenemanget har redan fått ett mytologiskt uteblivet omslag på prestigetidningen Time, faktumet att demonstrationsexemplaret vägrar att öppna presentationen med att säga "hej" HEART OF A DOG Regi: Laurie Anderson nnnnn Med musik, text och bild erbjuder multikonstnären Laurie Anderson publiken en meditativ, rolig och sorglig filmupplevelse som fungerar på många nivåer samtidigt. Det handlar om allt som är viktigt – död, liv, kärlek. Och så hundar förstås. Efter 11 september-attackerna tog Laurie Anderson sin terrier Lolabelle och lämnade New York för en tid i Kalifornien. De gick långa promenader och njöt av den blå himlen och den skinande solen. Tills Lolabelle insåg att hökar cirkulerade ovanför henne och att de utgjorde ett hot mot hennes lilla hundkropp. Med sin säregna associationsförmåga kopplar så Laurie Anderson ihop hökar med terrorister. Det kan tyckas långsökt. Spaltar man upp alla delar för sig i den här mycket personliga essäfilmen låter det också som en svår mix: Barndomsminnen, politiska instick om övervakningssamhället, buddistiska läror, citat av Kierkegaard, en älskad hund som blir blind och får lära sig att spela och den tidigare bästisen Steve Wozniak (Seth Rogen) samtidigt som han försöker hitta den perfekta skjortan att möta publiken i. Alltihop piano. Men allt hänger ihop och knyts samman, inte minst av Laurie Andersons varma, mjuka berättarröst. "Heart of a dog" handlar om historier. Hur man berättar dem, hur de formar ens liv. Laurie Anderson brottas med orden och alla som någonsin har försökt sig på skrivande vet precis hur svårt det kan vara att beskriva en händelse eller känsla med exakt rätt ord. En anekdot från barndomens sjukhusvistelse, som hon har berättat massor av gånger, tar plötsligt en ny riktning när andra ord dyker upp i minnet. Döden känns allestädes närvarande i "Heart of a dog" _ inte minst eftersom Laurie Andersons bortgångne make Lou Reed dyker upp i "rollen" som läkare i en scen. Hans låt "Turning time around" avslutar filmen, som också är dedicerad till honom. Filmen har en underbart drömsk ton, och precis som i en dröm framstår vissa saker som knivskarpa och andra mer diffusa. Här finns ett visst mått av existentiellt mummel, ibland känns det som att man lyssnar på en meditationsinstruktion anförd av buddistiska munkar. Personligen tycker jag att det är njutbart men personer med överkänslighet för flummeri är härmed varnade. MIRANDA SIGANDER 62 | nöjesnytt