Nöjesnytt Helsingborg 1
SIONERSKIVRECENSIONERRECENSIONRECENSIONERRECEN KA
NYE WEST "The life of Pablo" (GOOD/Universal) Bästa låt: "Waves" nnnnn Så kom den till slut, efter all hajp och inte minst all förvirring. Det hade varit lätt att avfärda cirkusen kring Kanye West som ett luftslott – en rökridå avsedd att leda omvärldens uppmärksamhet bort från musiken. Men den här kejsaren är i allra högsta grad påklädd. "The life of Pablo" är inte ett lika omedelbart utropstecken som föregångaren "Yeezus" var med sin hårda och industriella produktion. Här blickar Kanye West upp mot skyn i dubbel bemärkelse – dels i den digitala gospelkänslan vars tematik genomsyrar stora delar av skivan, och också i den mjuka och cloud rap-artade ljudbilden. En del kanske skulle vilja påstå att Kanyes gudskomplex resulterar i en ojämn och spretig skapelse, men i det här fallet har de fel. Det finns en oförutsägbarhet på "The life of Pablo" som gör att den växer vid varje lyssning och genast lockar till ännu ett varv. Kanske glöms det bort ibland, men Kanye West är riktigt bra på det här med musik. PATRIK STANELIUS LNZNDRF "LNZNDRF" (4AD/Playground Music) nnnnn Den som väntar på ett nytt album med The National verkar få vänta länge. Under tiden lajjar bandmedlemmarna med olika sidoprojekt, sångaren Matt Berninger med El Vy och bröderna Scott och Bryan Devendorf med LNZNDRF, som de startat tillsammans med Beiruts Ben Lanz. Namnet är en hopslagen och minimalistisk tolkning av deras respektive efternamn. Minimalism och maximalism tycks för övrigt vara ledorden för debutskivan, som spelades in i en kyrka i Cincinnati på två och en halv dagar. Låtarna är på en och samma gång avskalade och överlastade – på ett sätt som inte alltid gagnar dem. Ofta startar de i ett experimentellt stökigt läge för att sedan övergå till rätt traditionell rock, med elektroniska inslag. För alla National-fans framstår dock sången som det största problemet. Matt Berningers rika stämma förgyller även de tramsigaste El Vy-låtar, medan Ben Lanz med sin i sammanhanget högst ordinära röst inte lyckas lyfta LNZNDRF till några höjder alls. SARA ULLBERG KRISTIAN ANTTILA "Rum 4, avd. 81" (Birds Records) Bästa låt: "Livet är det som pågår medan du väntar på sådant som aldrig händer" ANIMAL COLLECTIVE “Painting with" (Domino/Playground) Bästa låt: “Floridada" nnnnn Det smärtar, så där som när magen knyter sig. Mycket har hänt under de fyra år som gått sedan Kristian Anttilas senaste album "Djur och människor" – vilket hörs i hans nya texter. På "Rum 4, avd 81" finns inga P3-hits, inga medryckande popmelodier; skivan är fylld av vackra akustiska bitar som är delvis skrivna på en psykiatrisk mottagning, avdelning 81. Det är utlämnade, skört – och berörande. Det är nästan rakt igenom svart, bara några få ljusglimtar sipprar in. Bäst blir det på plattans första singel "Livet är det som pågår medan du väntar på sådant som aldrig händer" där Anttila, på bräcklig göteborgska, sjunger "Men solen går nog upp imorrn igen / Dom frågorna som blinkar tar vi sen". Då sprider sig en efterlängtad värme i kroppen. Sedan blir det allt mörkare, men dock inte sämre. CHRISTOFFER URBOM nnnnn En injektion med lycka, rätt i hjärtat. En nypsykedelisk explosion i skärningspunkten mellan prillig avantgardism och gyllene popharmonier. Det är så det börjar när Animal Collective återvänder efter fyra år av tystnad. “Floridada", singeln som öppnar deras tionde album, skulle kunna få Stefan Ingves att dansa. Det är sällan musik förmedlar en så intensivt levande känsla. Vilket är lite paradoxalt. Resten av skivan är nämligen en märkligt artificiell historia. Liksom algoritm-styrd. Melodierna kastar sig hit och dit med en hisnande precision. Vill man vara bussig kan man kalla det skickligt. Men efter några genomlyssningar blir det mest jobbigt. Spår som “The burglars" och “Natural selection" är direkt plågsamma. De låter som konstskoleprojekt där Svampbob Fyrkant, hög på sockerdricka, låst in sig på ett lekland med 700 tjuvkopplade analogsyntar. Visste man inte bättre skulle man kunna tro att “Painting with" är en väldigt begåvad och ganska elak parodi på Animal Collective. ANDREAS NORDSTRÖM 68 | nöjesnytt