Advokaten 1
fel eller inte. Där tror jag att ett biträde mång
a gånger skulle ha en avhållande effekt, genom att förklara att det inte finns någon förutsättning att lyckas. OFFENTLIGT BITRÄDE EN LÖSNING Att öka människors möjlighet till juridiskt stöd i förvaltningsärendena är enligt Sebastian Wejedal den mest angelägna reformen på området just nu. Så hur kan den enskildes access to justice förbättras i förvaltningsmålen? Ett sätt kan vara att utgå från dagens regler om offentliga biträden. Lagen om offentligt biträde är en bra konstruktion, menar Wejedal, genom att den påminner mycket om den offentliga försvararen och målsägandebiträdet. – Den lagstiftningen tycker jag att man ska överväga att utvidga till andra måltyper, säger han. Detta skulle inte innebära att alla får ett offentligt biträde i förvaltningsmål, påpekar Sebastian Wejedal. Rent realistiskt skulle regeln förmodligen komma att tolkas ganska restriktivt, så att man måste ha ett tydligt behov av biträde för att få det. Regeln skulle ändå innebära att domstolen var fri att göra den bedömningen i det enskilda fallet. Ytterligare ett sätt att förbättra tillgängligheten till rättvisa i förvaltningsprocessen är, enligt Sebastian Wejedal, att se över hur kostnaderna för en process fördelas. I vanliga tvistemål i allmänna domstolar är tumregeln att den part som förlorar får bära den vinnande partens kostnader. Rättsskyddet täcker dessa kostnader, inom de kostnadsramar som gäller. Men i förvaltningsprocessen råder en kvittningsprincip, alltså att varje part får stå sina kostnader. I praktiken kan detta innebära att en person, som känner behov av ett juridiskt biträde, faktiskt måste betala för att få rätt gentemot en myndighet eller kommun. – Det finns inget lagstöd för en förvaltningsdomstol att döma ut en kostnadsersättning och det betraktar förvaltningsdomstolarna själva som ett hinder för att göra det. De anser sig lagligt förhindrade att bifalla ett kostnadsyrkande, förklarar Sebastian Wejedal. Han skulle vilja se en så kallat skev kostnadsfördelningsregel i förvaltningsmål, alltså att den enskilde som vinner gentemot det allmänna kan få sina kostnader täckta, men att den enskilde aldrig ska riskera att stå för det allmännas kostnader. Förslaget ansluter till dagens regler för kostnadsfördelning i brottmål. – Om den tilltalade blir frikänd så kan han eller hon få ersättning för sina privata försvararkostnader, och det också i ett läge när det inte har ansetts finnas behov av en offentlig försvarare. Medan den som blir fälld inte behöver betala hela statens kostnader. Det är ju ett exempel på att det går att behandla parterna olika, säger Wejedal. Förslaget om en skev kostnadsregel har enligt Sebastian Wejedal förts fram i alla större utredningar som ADVOKATEN NR 3 • 2020 RÄTTSHJÄLP Rättshjälp, eller på engelska legal aid, är ett vitt begrepp som ofta omfattar statlig hjälp till misstänkta och målsägande i brottmål likväl som statligt stöd till den som dras in i en tvist. Det är dock bara den sista kategorin som regleras i rättshjälpslagen, (1996:1619). I Domstolsverkets redovisningar av transfereringar heter kategorin rättshjälpsbiträden. Sedan 1997 är rättshjälpen subsidiär till rättsskyddet i hemförsäkringen. Den som har eller borde ha en hemförsäkring som omfattar rättslig hjälp i en viss tvist kan alltså inte få rättshjälp. Rättshjälp kan utgå till den vars ekonomiska underlag (ungefär inkomst minus försörjningsbörda) inte överstiger 260 000 kronor om året. Den sökande måste själv betala för en inledande rådgivningstimme hos sitt juridiska biträde. Dessutom utgår en avgift på upp till 40 procent av kostnaden. Rättshjälp ges normalt i högst 100 timmar. Vid behov kan domstolen besluta om en utökning av antalet timmar. Rättshjälp ges inte för förvaltningsmål eller förenklade tvistemål. Normalt beviljas inte heller rättshjälp vid arbetsrättsliga tvister. För rättshjälp i familjerättsliga tvister krävs särskilda skäl. berör förvaltningsprocessen sedan 1950talet. – Inte att man ska få ersättning i alla förvaltningsmål, men att det ändå finns vissa förvaltningsmål där den absoluta kvittningsregeln blir direkt stötande. Men de förslagen har alltid fallit bort i det slutgiltiga lagstiftningsarbetet, ofta utan någon kommentar alls från lagstiftaren. En möjlighet, om lagstiftaren fortsätter att inte agera, skulle kunna vara att förvaltningsdomstolarna tog intryck av Högsta domstolen, framhåller Sebastian Wejedal. – HD har i ett antal domstolsärenden där den enskilde har det allmänna som motpart sagt att en ordning där den enskilde inte kan anlita biträde strider mot regeringsformens regel om en rättvis rättegång. Det resonemanget tycker jag är ganska överförbart på förvaltningsrättens område också, säger han, och tilllägger att det bästa vore att lagstiftaren tog tag i det här problemet. MARKNADEN TILLGODOSER BEHOV Bristerna i rättshjälp och rättsskydd öppnar nu möjligheter för nya aktörer i det svenska rättssystemet. I mars i år meddelade investmentbolaget Litigium Capital att bolaget avser att starta verksamhet med processfinansiering, mer känt under det engelska namnet litigation funding. Företagets affärsmodell bygger på att finansiera tredje parts rättegångskostnader för att driva en tvist, i utbyte mot en andel av tvisteföremålet vid framgångsrik talan eller förlikning. Sebastian Wejedal är kluven inför fenomenet. – Man kan se det som att marknaden tillgodoser ett behov som staten inte tillgodoser längre. Men det gör ju också att om du inte har pengar att processa så tar någon annan en del av vinsten. Å ena sidan kanske det är bättre att få en del av det man har rätt till än att inte kunna föra processen alls. Å andra sidan tar någon annan en del av det man själv var berättigad till för att föra processen, säger han. ¶ Svårt för många att hävda sin rätt – vänd! » 31 31