Advokaten 1
DEBATT DÖDSFALLET MED DEN TREÅRIGA FLICKAN: Okuns
kap gör Debatten om det tragiska dödsfallet med en treårig flicka i Norrköping visar på okunskap om uppdraget att företräda barn. Det anser advokat UllaBella af Klercker. M ed anledning av den senaste tidens medierapportering kring treåringen som har dött i sitt hem i Norrköping, har vår roll som biträde till barn i LVUmål debatterats i medierna. De advokater som har företrätt det aktuella barnet har fått utstå skarp kritik i dagspress och sociala medier om sina ställningstaganden. Debatten tydliggör den okunskap som finns om vårt uppdrag, om hur vi arbetar och om hur vårt ansvar ser ut. Med anledning av den sekretess som ska omgärda dessa uppdrag är det svårt för dem som haft uppdraget att biträda ett barn, att gå i svaromål mot kritiken. Debatten blir således skev och riskerar att bli oriktig. Till att börja med så utses den som ska företräda barnet av förvaltningsrätten. Min uppfattning och min egen erfarenhet från området är att domstolarna är ytterst noga när de utser biträden till barnen och förordnar dem som är bäst lämpade. Anledningen är att av alla aktörerna i en LVUprocess, så är uppdraget som ställföreträdare det absolut svåraste. att vara ställföreträdare och offentligt biträde för ett barn som är under 15 år i ett tvångsvårdsmål innebär att biträdet ska ta egen ställning och förmedla sin inställning till rätten om det saken berör. Frågorna som det handlar om är anting42 DEBATTÖREN UllaBella af Klercker är advokat och har drivit egen advokatverksamhet sedan 1998. en att ett barn ska placeras utanför hemmet på grund av att omsorgen om barnet sviktar, eller att barnet har ett eget beteende som gör att det behöver få vård och stöd. Har barnet varit placerat utanför hemmet, kan frågan handla om huruvida tvångsvården ska upphöra och barnet återförenas med sina biologiska föräldrar. Som lagstiftningen om tvångsomhändertaganden av barn är utformad, så är syftet med lagen att insatser för barnet i första hand ska ges med samtycke, och om det inte går att få till stånd blir tvångslagstiftningen tillämplig. Syftet med lagstiftningen är att barn som placerats utanför hemmet ska återförenas med sina föräldrar så snart det kan ske. För att nå dit ska föräldrarna erbjudas insatser och stöd att avhjälpa de brister som gjort att barnet placerats. Detta betyder att socialnämnden har ett stort ansvar att, såväl innan ett omhändertagande sker som efter att ett barn placerats, få till stånd ett samarbete med föräldrarna för att i möjligaste mån komma till rätta med omsorgsbristerna. Vad som har erbjudits och resultatet av detta ska presenteras i en utredning, som blir del av det underlag som barnets biträde grundar sitt ställningstagande på. att biträda ett barn i ett LVUmål innebär att vi som biträde till barnet gör en sammanvägd bedömning av barnets situation. Det material vi har att ta del av är socialnämndens utredning, som förutom vilka insatser som har gjorts ska beskriva barnets situation och behov. Utredningen ska vidare specificera vilka behov som ska tillgodoses och ange vilka konsekvenser ett omhändertagande får för barnet. I regel besöker biträdet barnet för att inhämta barnets åsikt, lite beroende på barnets ålder och mognad. Med barnkonventionens inträde som svensk lag, den 1 januari i år, blir barnets åsikter än mer centrala, och vi måste beakta och respektera det som våra klienter framför. I de fall när barnen inte kan uttrycka egen åsikt inhämtas inte sällan uppgifter från omsorgsgivare som finns runt barnet, exempelvis jourhem, familjehem, barnets anhöriga eller förskolepersonal. I rättssalen får vi därefter ta del av föräldrarnas inställning och syn på det som läggs till grund för socialnämndens beADVOKATEN NR 3 • 2020