Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK och reflektioner från en perspek
tiv regler. Ett exempel härpå är ett fall där jag var ombud för skattebetalaren ifråga, ett stort multinationellt företag. Skatteverket basunerade i massmedia ut att man hade höjt företagets taxeringar med avsevärda belopp till följd av att företaget ifråga, tillsammans med ett utländskt bolag i samma koncern, hade frånhänt den svenska statskassan mycket stora belopp. När tvisten så småningom var avgjord, och Skatteverkets beslut undanröjt, angavs inget härom från verkets sida. Ordföranden i Högsta förvaltningsdomstolen justitierådet Helena Jäderholm har i en artikel i Advokaten (nr 1 2020, s. 18–19) förtjänstfullt tagit upp problematiken kring populism. Det sker under rubriken ”Domstolarnas och domarnas oberoende i populisttider”. Hennes uppfattning är att domarna själva kan vidta de viktigaste åtgärder som erfordras för att dels behålla förtroendet för domstolarna, dels undvika populistisk kritik av dem. Hon lyfter fram betydelsen av regelverket för offentlighet vid förhandlingar och offentlighetsprincipen i övrigt samt – vilket är nog så viktigt – domstolarnas medvetenhet om domskrivningens betydelse. En annan viktig fråga hon påtalar är ”det missnöje som advokater och andra har riktat med förvaltningsdomstolarna för hur processen i skattemål hanteras”. Advokaternas ADVOKATEN NR 3 • 2020 missnöje behandlas närmare nedan. Det är naturligtvis både bra och korrekt det som Jäderholm skriver. Min uppfattning är emellertid att domarna i sitt arbete med att vidta de viktigaste åtgärderna för ett vidmakthållande och en förbättring av förtroendet för domstolarna behöver synpunkter också från andra än sig själva. Öppna diskussioner kring detta mellan domare, lagstiftaren och parterna i skatteförfarandet rekommenderas. En klar och välkommen trend i sammanhanget är den större öppenhet som domarsidan numera ger prov på. Det är stor skillnad mellan nu och då. Ett annat ”fenomen” att se upp med är ”förutfattade meningar”. Skatteverket riktar normalt in sina målinriktade ”specialgranskningar” mot företag i branscher, där man antar att risken för skattefusk är stor. Exempel på sådana branscher är bygg, transport och städbranscherna. Syftet med kontrollerna är att ”minska fel och fusk”. Att en skattebetalare är verksam i en viss bransch betyder dock inte att vare sig Skatteverket eller domstolarna äger utgå från att vederbörande skattebetalare är en skattesmitare. Varje fall måste bedömas på sina egna meriter, objektivt och sakligt och – vilket gör sig särskilt påtagligt i fall som här avses – fritt från godtycke. I ett fall som var mycket omskrivet i massmedia blev ägaren till en ganska så stor städfirma ”attackerad” av Skatteverket och fick känna på detta med förutfatttade meningar. Skatteverket ”lyssnade” inte och vederbörande fick stora problem. Han gav dock inte upp utan satsade vad han kunde på att få bort verkets negativa och kännbara beslut. Mycket stora arbetsinsatser lades ned både från hans egen och en skattekunnig väns sida. Affärsverksamheten lamslogs och för att kunna betala påförda skatter, räntor och avgifter fick han ta upp lån med den egna bostaden som säkerhet. Till slut hann sanningen ikapp Skatteverket. Besluten undanröjdes och tvisten fördes inte vidare. Hade företagaren ifråga inte haft ett starkt psyke, ekonomiska resurser och ”ett jävlar anamma”, hade både hans liv, företag och ekonomi säkerligen fallit samman. För att beskriva och visa vad som hade hänt, skrev han bok om den ”misshandel” han enligt sin väl dokumenterade uppfattning hade utsatts för. Vid sidan av sådant som populism och förutfattade meningar kan en skattebetalare även drabbas av att någon rapporterar hen till Skatteverket som misstänkt skattesmitare. För att underlätta för vederbörande rapportör att meddela verket vad hen vet, eller tror sig veta, har AV VÄSENTLIG BETYDELSE FÖR EN ’GOD’ RÄTTSKIPNING ÄR ATT VARKEN SKATTEVERKET ELLER SKATTEDOMSTOLARNA LÅTER SIG PÅVERKAS AV SÅDANT SOM POPULISM […] » 45